Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

På tal om det:

Ett ljud jag älskar lika mycket som vågor som slår mot stranden till ljudet av steel drums eller regn som väser över våt betong... är ljudet av stämnings-kaos innan en spelning eller ett rep.
Ni vet, det här kaoset när sångaren testar mikrofonen, bandmedlemmarna stämmer sina instrument och alla spelar olika saker i ett kaos.
Inte nödvändigtvis högt, bara olika.

Jag vet inte varför, men det är något med det ljudet som gör mig förväntansfull. Något i mig förbereder mig för att gå ut på scenen när jag hör det. Liksom, "nu jävlar ska vi röja" ^^

 

 

Anna är i Irland nu. Big shout out till henne! ^^
Jag pratade med henne om filmen ”The Commitments” på MSN och fick reda på att hon aldrig hade sett den.

 

Och, ja just ja… det faktumet fick mig att tappa brallerna och hakan samtidigt. Helt otroligt. Bästa filmen någonsin som kommit från Irland ju. :D

 

Det fick mig att faktiskt plocka fram den och se den ikväll och låt mig säga detta; jag får gåshud varje gång jag ser den.

 

Varför?

 

Jo, för dom lever min dröm. ^^ Det är så häftigt, hela det där konceptet. Dom sätter ihop ett band från ingenstans med folk från arbetarklassen. Helt vanliga människor som formar en grupp där alla bidrar till att föra fram musik. Hela den atmosfären, att få vara med och hjälpa till att skapal ett musikaliskt fenomen som kan en dag bli ett stort namn. Alltså... JAG vill vara med i ett band!! :D
Varje gång jag ser den filmen så känner jag hur jävla mycke jag också skulle vilja vara med och vara en del av det. Ett gäng med folk som man upplever både medgångar och motgångar tillsammans med, samt att man får hålla på med musik; något som jag älskar.

 

Och så spelar dom ju sån tacksam musik också; soul, musiken som i princip alla kan digga till, oavsett om man är hårdrockare eller hiphopare; synthare eller poppare. Ingen kan förneka soulens sväng. Fan vad nice det skulle vara.

 

Visst är det hårt arbete. Fixa med grejer, hjälpa till att bära instrument, sätta upp belysning  och ordna lokaler, och framför allt… öva, öva, öva.
Men … ärligt talat så skulle jag ha det som en heltidssyssla framför alla alternativ. Det är nog det enda arbete som jag skulle engagera mig i på heltid. Jag skulle inte backa ur det, för det skulle vara så himla kul.
Fan vad jag känner suget när jag ser ”The Commitments” :D … om ni, liksom Anna, inte har sett den…. Så gör det NU!! ^^

 

Vad skulle jag kunna bidra med till ett band då?

 

Jag kan lite klaviatur. Har ju ärvt farsans keyboard så jag sitter ibland o plinkar på den. Spelar mest på gehör och vill alltid se om jag kan upprepa en låt jag just hört på keyboarden. ^^

Vidare kan jag kompa litegrann på min elgitarr, fast den har nu inte använts sedan jag flyttade till eget, eftersom det är så fruktansvärt lyhört här och grannarna skulle klaga om jag kopplade in min Microcube förstärkare och drog på med disten. ^^ (fast de kanske jag borde, som straff för deras barnvagnshelvete ute i trappen)

 

Nej, jag ska sluta att låtsas. Ni som känner mig från Värmland och min tid på Media Ungdom samt praktiken på Nytorpsskolan vet att det finns i stort sett ett enda område där jag glänser i musiksammanhang.

 

Mmmm, just det. Rösten.

 

Och det här är inget självskryt nu. Jag är minst lika blygsam och ödmjuk som vem som helst, men har man något som faktiskt står ut från mängden så ska man inte behöva skämmas för att prata om det.
Jag vet att jag kan sjunga, precis som alla ni som hörde mig på student-revyn vet det.

 

Eller ja, jag KUNDE det i alla fall. När man inte har sjungit på ett tag så blir rösten ovan och rostig som en gammal rakhyvel.
Sanningen är nog att man måste öva, precis som med vilket annat instrument som helst. Öva, öva, öva. Och jag har inte övat på sistone. Jag har fan inte ens sjungit i duschen dom senaste månaderna. :S Herregud.
Det skulle vara kul att börja sjunga igen. :)

 

Dock vet jag inte vad jag platsar bäst som, för jag tror definitivt inte att jag kan sjunga allt.

 

Jag menar, waila kan jag t.ex inte, och hes-röst undviker jag oftast, för även om syrran sa att jag har en röst som låter bäst när jag gör som Bryan Adams och blandar i lite heshet, så tar det grymt mycket på stämbanden och det krävs nog en ännu större ryggmärgskänsla om vad man kan och inte kan med sin egen röst. Jag tror att rösten är något man måste hålla fräscht hela tiden och därför kanske det inte vore så dumt att börja yla upp igen. ^^

 

Däremot skulle jag definitivt inte vilja vara med i något så banalt som Idol dock. Många har fått den idén och sagt det till mig, men jag har blankt avfärdat det.
Idol är mer som en dokusåpa än en talangshow, där man hängs ut offentligt och i 90% av fallen avfärdas som rent skräp, även om rösten låter hyfsat bra.

Dom riktigt stora banden gick aldrig igenom Idol. Dom tog inga genvägar. Dom arbetade med folk som dom kände personligen och förmodligen många gånger avskydde, men som dom tillslut bildade ett band tillsammans med vars framgångar håller än idag.

Rolling Stones, Oasis, Iron Maiden, Nirvana. Inte fan blev dom kända över loppet av en TV-sändning. Det är band som skulle ha skrattat åt alla förhoppningsfulla wannabes om dom hade haft Idol på den tiden dom kom upp ur smutsen.

 

Nej, det jag skulle vilja är att komma in i ett band och jobba med drömmen tillsammans med folk som man kan jamma med hela dagarna och sen dra ut med på kvällen, lira biljard samtidigt som man snackar om vardagliga saker och delar tips om sitt musikspelande/sjungande med, osv.

 

Fatta vad soft. J Helt underbart.

Jobb, hobby, fritid och socialt umgänge, allt i ett.

 

Fan, vad jag älskar The Commitments! .. ska fan se den en gång till nu ^^

 

 

 

 

 

Din jävla fitta!!!

Idag är jag så förbannad att jag hade golvat henne om hon hade stått en meter ifrån mig.

Jag ville visa morsan hur lätt och behändigt det är att använda tradera. Vidare ville jag också att hon skulle ha tag i en digitalkamera, för det tycker jag att hon behöver.

Vi hittade en på tradera som verkade helt okej. Vi fixade kontakt med säljaren som VERKADE seriös och så väntade vi på att kameran skulle komma med posten.

Det tog ett jävla tag... och när den väl kom, så visade det sig att:
1. Endast kameran hade skickats (inte kablarna, som tydligt stod i auktionen, skulle följa med)
2. Kameran hade packats in i en tunn patetisk glödlamps-förpackning
Och 3. ... KAMERA-HELVETET FUNKADE INTE!!!!!

Vi la in batterier i kameran, (eftersom inte laddaren hade följt med) och körde även in ett minneskort, men dom fulladdade batterierna kunde inte starta igång vår patient.
Jag laddade upp ett par laddningsbara batterier och stoppade in DOM... och det som hände var att objektivet surrade till lite, åkte ut och en lampa blinkade till. Varken display eller bild av omgivningen dök upp. Skärmen förblev svart.

Det här fick mig att se rött och jag ringde upp henne....

Kära läsare, det ska mycket till innan jag tappar humöret, men jag kan säga er att om jag hade pratat en sekund längre än jag gjorde med henne i telefon, så hade jag skrikit obehagliga saker i hennes öra och dragit liknelser mellan henne och en hal, illaluktande ål som krälar i djupet av avföring!

Hon sitter och skyller på posten och avsäger sig sitt ansvar!!! :S I MITT ÖRA!! Hon har fräckheten att ignorera min alldeles civiliserade begäran om att köpet ska gå tillbaka (något hon självklart har planerat att göra hela tiden) och säger "Ska jag ta tillbaka en kamera som inte funkar, menar du? Det är väl inte mitt fel att den inte funkar."

Seriöst, människa. Är du helt jävla från vettet?? Hon är förfan ansvarig när hon har packat i undermålig förpackning. Vadfan tror hon kommer att hända när hon packar en DIGITALKAMERA i en ASK FÖR GLÖDLAMPOR?? Hon är ansvarig eftersom det är hon som har packat och kan därför inte skylla på posten. Morsan köpte i god tro och ska naturligtvis ha en kamera som har packats omsorgsfullt och inte av en femåring.

Att sen skylla på posten och säga "Jag vet att den funkade när jag skickade den. Jag tänker inte betala tillbaka." är att grovt åsidosätta sitt ansvar som säljare och om man begår såna missdåd så blir man inte långvarig på tradera, det kan jag säga dig, din lilla förbannade väglus!

Nu är jag så ilsken att jag skulle typ..... ja, jag vet inte..... kunna ha ihjäl nån. .... eller nej, inte det kanske ..... eller JO, om de var hon!... men inte annars.... bara ge en käftsmäll ^^


Men seriöst nu.... jag är rädd för att den här första upplevelsen har skakat om morsan så tillvida att hon aldrig mer vågar göra nånting på nätet :S .. seriöst... hon är ju redan så negativt inställd till mycket som har med internet att göra. Jag hade ju förfan tänkt visa henne med det här exemplet att internet innebär ett riktigt komfortabelt alternativ till att handla på stormarknader, och till billigare priser.
Grejen är ju den att på tradera finns det visserligen rötägg som den här slynan, men 95% av traderarna är ju faktiskt seriösa personer som är ärliga och vill göra goda affärer. Men tack vare det här stinkande fitthåret som satt och bedrev oseriös handel på nätet så kanske inte morsan vågar ta dylika chanser igen. :S
Och sånt gör mig förbannad. Att en ska förstöra för alla.

Fucking jävla förbannade unga norrländska som bor i Härnösand. Tror att hon ska komma undan med det.
Visst, jag kan inte göra så mycket rent praktikst, men min rättighet är iallafall att ge henne ett dåligt omdömme på tradera och DÄR ska jag minsann kommentera om varför jag ger henne det, oh yess sirreee!!

INGEN drar mig vid näsan. INGEN!


.... okej, nu är det iofs morsan som har råkat ut för det här.... men ursäkta mig för att jag tar det personligt. Det är förfan MIN mamma!
Och ingen drar min mamma vid näsan heller. SÄRSKILT inte när jag är inblandad och försöker övertyga henne om fördelarna av att handla via nätet.

Jag hoppas den där Lisa råkar ut för en bilolycka.

When I go to sleep, I dream about friends I don't have.

They see me.
They care, they smile and they see me.
We laugh and drink and they see me.

Never once do they turn their back on me.
Never once do i feel alone.

When I sleep, I am happy.


Why do I even bother to wake up?






*Skrev denna dikt på min mobil i halvdrömmande tillstånd inatt*

Ha ha, jag orkar verkligen inte komma på någon mer originell idé till titel på dom här inläggen mera än just de som står här uppe nu med suffixet "del X".. osv ^^
Men det får ni ta.

Själv så hade jag aldrig trott att jag skulle ha såhär mycket att säga, men jag känner fan starkt om det här, och när jag gör det så blir jag engagerad och INSPIrerad och då vill jag verkligen skriva av mig allt. :)


Nu har jag återigen saker att säga och kan börja med att jag just såg en intervju där Ian Wachtmeister påpekade hur odemokratiskt det är när man inte ens får öppna munnen i sverige om invandringspolitiken och han har fan rätt.
Alla får prata om klimatet.
Alla får prata om ekonomin.
Alla får prata om bostadssituationen.

INGEN får prata om invandringen.

Där är det knäpptyst. För det är en outtalad regel att Sverige SKA släppa in alla och så mycket som möjligt och vågar man öppna munnen om invandringen så är man direkt stämplad som rasist innan man ens har fått fram någon klar åsikt, för invandringspolitiken ska lämnas orörd enligt någon oskriven regel.

Vem i helvete har bestämt att man är främlingsfientlig bara för att man vill ta upp invandringspolitiken?
Men nej, det får man inte.
"Sverige SKA ha dörrarna öppna på vid gavel för det står skrivet av GUD nånstans! FATTAR NI INTE?? Det är helgerån och hädelse att ens tänka annat!!"

Varför? Varför är det så jävla viktigt att ses som inkörsporten för alla och envar, utan att åtminstone ha förmågan att syna vilka det är man släpper in i sitt land och ger asyl?
Folk fasar och pissar ner sig när ett parti som vill ta upp den frågan kommer in i riksdagen och personer på facebook stämplar SD-folk som idioter utan att ens ha vågat tala med dom direkt.

Det här tycker jag är politiskt hyckleri.
Om Sverigedemokraterna nu vill tas som ett städat och civiliserat parti, låt dom få bevisa det då. Jag kan tänka mig att ta reda på vad dom vill för att SEN avgöra om jag vill samarbeta med dom eller inte. Jag menar, JAG personligen säger inte att alla invandrare är hemska och begår hedersmord osv, absolut inte.
Jag är ingen rasist. Många av mina närmsta vänner är invandrare och jag hyser absolut inget agg mot dom. Dom är underbara och jag "tycker också om olika". Är jag nånting så är jag mer vänster än ens Allians och jag har alltid varit det. ^^
Men vad ingen vill erkänna är att dom (SD) faktiskt har en poäng; iallafall när det gäller det faktum att man måste få syna sin egen politik.
På riksnivå så KAN det inte vara smart att blunda för dom kriminella element som man faktiskt tillåter gro i Sverige utan någon som helst kontroll, med den här överdrivet generösa invandringspolitiken.
Men så fort man öppnar munnen om det här så stämplas man som rasist.
Det tycker jag är åt helvete fel.

Nu börjar diverse S-politiker även att konspirera om att man kanske borde ändra utskotten så att SD inte får något inflytande, även fast dom har röstats in av Sveriges befolkning.
Alltså, vad är det som händer?? Jävla korruption!!!
Nalin Pekgul (S) blev intervjuad och sa att "För första gången har vi rasister i Sveriges riksdag, det är klart att vi kommer ta upp det, det är den viktigaste frågan".
På frågan "Tycker du att dom ska stängas ute från utskotten?", svarade hon kort "ja" och gick sen iväg fort, då hon förmodligen insåg att det hon precis hade sagt nog inte var helt okej.

Jag kan förstå hennes starka åsikt och respektera den, kanske tillomed hålla med på vissa sätt, men att trixa med den grundläggande konstitutionen, det är fan korruption på hög nivå.
Det är att fundamentalt rasera vår egen demokrati ännu mer!

Man KAN faktiskt motverka främlingsfientlighet på lagliga och demokratiska sätt. Som den här grejen "Gud har 99 namn" eller protestera med plakat och banderoller. Men att låta skrupelfria vänsterpolitiker å sin sida fixa och greja med utskotten... vad fan ska det leda till?
Det är såhär det blir när ordet "Rasist" stämplas på folk och används lättvindigt. Det är ett förbannat hyckleri när folk generaliserar och drar alla över en kam.
Att kalla någon för "neger" är avskyvärt och det ska det vara också för det ordet är alldeles för kontroversiellt.
Men att kalla någon "rasist" är helt normalt idag. Folk kallar SD det med stolthet i rutan och inser inte att dom är lika stereotypiskt stämplande som SD kan vara på många sätt.
Tänk om den där Nalin Pekgul hade stått på andra sidan av vågskålen och sagt "för första gången har vi negrer i Sveriges riksdag, det är klart att vi kommer ta upp det, det är den viktigaste frågan".
Min poäng är att det är lika illa att använda ord som bara är destruktiva, oavsett vilka grupper dom nedvärderar.

Jag tycker att det som Luciano Astudillo (S) sa är helt riktigt, att man inte ska trixa med nämnder och utskott för att hålla dom borta. Dom har blivit givna det här förtroendet, så låt dom ta ansvar för det nu istället.
Man kan alltid försvara sina åsikter i debatterna. Det är det man gör i en demokrati.

Det känns farligt nära att Sverige håller på att tappa sin åsiktsfrihet och ännu värre, den demokratiska andan.
Snart kommer man ändra på lagar så folk inte får ha fria åsikter och sen är det bara ett stenkast ifrån väpnade soldater på våra gator och allmän arkebusering som straff för att man går mot rött!

Jag har alltid varit en av dom som har sett på SD med misstanke och skepsism, och det kommer jag fortsätta att göra. Absolut.
Jag håller med om att ett parti med sina rötter i nynazismen MÅSTE hållas koll på. Det är viktigt när ett parti kommer från en sån kontroversiell bakgrund att man verkligen är skarp när det gäller att försvara sina åsikter angående personer med annan härkomst som vill bo i Sverige.
Men efter att jag såg att vissa S-politiker hellre väljer att överge demokratins grundtanke än att tillåta att en viss folkmängd kommer till tals, det gör att tillomed jag börjar skaka på huvudet och undra vad fan dom håller på med.
Dom måste få ges en röst, annars går allt som vi håller kärt under! Våran frihet, vår garanterade grundtanke om att alla är lika värda (ÄVEN folk som har extrema åsikter).

Nu sa Ian Wachtmeister precis som jag tycker, att invandringspolitiken är någon slags "helig ko" i sverige där ingen får gå och talla, för då ser medierna rött och blir ilskna!
Sverige är nog det enda landet där varken folket eller politikerna har makten över sin egen invandringspolitik.
Den tillhör ingen. Den har satts på en helig plats ovanför alla debattlokaler och det är förbjudet att ändra på den eller ens tala om den på annat sätt än att prisa den för att den är så klok och bra.

Problemet är ju att dom enda som vågar påpeka detta är just dom personer som folk vägrar att ta på allvar.
Högerextremisterna vågar ta den frågan just för att dom ändå redan har stämplats som extremhögern. Folks förutfattade meningar gör att dom vågar ta på sig ännu mer för dom sitter redan i skiten.
Men skulle t.ex Mona Sahlin börja uttala sig om att ändra invandringspolitiken så skulle folk säga "jaså? jaha okej, är det något fel med den? låt oss höra vad hon har att säga" osv.

Den enda som inte är högerextrem och som har vågat uttala sig om det som medier och politiker gör fel är Bengt Westerberg, som i samma intervju som Ian Wachtmeister citerade den franska 1700-tals filosofen Voltaire, som har sagt "Jag avskyr dina åsikter, men jag är villig att gå i döden för att du ska få uttrycka dom".

Det är något som politikerna idag har totalt glömt bort.
Den sanna demokratiska andan.

Jaha, nu snackar dom att Alliansen kanske kommer att få en majoritet ändå.
Men oavsett om dom får det eller inte, så skulle det vara oförtjänt och jag skulle ärligt talat inte vilja det.

Varför?
Tja, jag är ingen Sverigedemokrat, så det har inte med det att göra.
Men däremot så vill jag se hur politikerna löser det här utan att förlita sig på blind tur. Skulle Alliansen få en majoritet så skulle dom liksom "komma undan", kunna smajla och sopa problemet med SD under mattan. Men jag vill se konkreta lösningar istället. Jag vill se ett samhälle där alla personer kan ha en röst; oavsett extrema åsikter eller religion och hudfärg. Jag vill se smarta tankegångar när det är som bäst.

På tal om det här läget som har uppkommit nu så måste jag säga att jag blir faktiskt lite trött på aftonbladets "Vi gillar olika"-kampanj.
Ja, Sverigedemokraterna har en suspekt politik, rötter i nynazismen och en ledare som, ärligt talat, beter sig som en barnunge när han pressas av K-G Bergström i en TV-debatt.

Men ändå.
Nu har vi ett läge där SD faktiskt HAR kommit in i riksdagen (än så länge iaf). Nu har Sveriges befolkning en skyldighet att iallafall ge dom 5.7% av sina öron och lyssna på dom, då folk uppriktigt sagt har visat att det är detta parti man har röstat på.
DÄRFÖR så blir jag förbannad när jag fortfarande ser att folk, medier och politiker fortsätter att aktivt frysa ut Sverigedemokraterna och av någon anledning inte vågar utmana dom och deras åsikter. Jag ser en massa ynkryggar som, istället för att stå för det dom tror på, vägrar att ens fajtas. Dom ställer sig i en klunga och ignorerar den folksamling som SD trots allt har blivit. Detta fega beteende har smittat ända upp i politikernas korridorer.
Det är som om ifall ett enda parti skulle våga föra en debatt med Sverigedemokraterna och öppet förhandla med dom, så skulle dom stämplas som om dom bjuder in främlingsfientligheten. Dom är rädda för att göra bort sig offentligt och på det sättet tappa väljare och sympatier. Man fruktar att vara det första partiet som blir identifierade som rasister eller rasist-vänliga, bara för att man är villiga att föra en dialog med Sverigedemokraterna.

Kom igen nu, visa lite framåtanda, vadfan!
Säga vad man vill om Jimmie Åkesson, men han ger er nu en chans att utmana honom på era egna vilkor. Han sträcker ut handen i riksdagen och säger att han är villig att samarbeta; att snacka. Det betyder också att han är villig att föra en diskussion om vad han själv är villig att kompromissa med.
Ta dom frågor som ni värnar mest om; det må vara invandring, skatter, klimat, vad som helst, och stå för dom. Vill ni ha en öppen invandringspolitik, så stå för det och snacka med SD om det, peka på vart dom har fel och ge dom era synpunkter. Låt dom komma med motargument och krossa dom sen med eran egen självrättfärdighet.
Gör vadfan ni vill, men VÅGA ENGAGERA ER POLITISKT!

JA, Sverigedemokraterna för en hårdare invandringspolitik, det är ett faktum. Men fan, om ni inte gillar det, så ta debatten då! Det är det som en demokrati bygger på.
Man fryser inte ut och segregerar folk bara för att dom är av en annan åsikt, precis som man inte gör det bara för att man är av annan härkomst.
Sverigedemokraterna är också svenskar och även fast deras parti står för en beklaglig trend så måste man kunna öppna diplomatiska vägar och därigenom kunna samarbeta.

Visst, det finns många som inte vill att man ska ha med Sverigedemokraterna att göra, men tyvärr går det inte till så. Inte heller borde det det, i en sann demokrati. Man kan inte stänga ute folk för deras åsikter.
Tro mig, dom människorna som röstade på SD kommer inte att försvinna på något magiskt sätt. Dom kommer att finnas där även nästa val eller vid ett eventuellt nyval.
Det är livsfarligt att försöka sopa dom under mattan och ignorera problemet; det kommer bara att komma tillbaka och bita dig i arslet!

Det känns fan som att jag ska behöva lära samhället hur man gör för att vara demokratiskt. :S Herregud.
Men ärligt talat så är det ju så, att om man inte hade velat ha in SD i Sveriges riksdag, så kanske man inte borde ha haft demokrati.
Nej fan, en diktatur hade nog passat alla gnällspikar bättre. Begränsa folks fria vilja och gör dom till slavar under en regim där den ledande regeringens tankar och åsikter är det enda som gäller och där man inte får tycka vad man vill.
Men faktiskt så känns det nästan som att det redan är så, för i Sverige får man inte tycka vad man vill.
* Man får inte samarbeta med folk som har främlingsfientliga värderingar. Inte ens om det handlar om att försöka påverka deras åsikter. Det är strängt förbjudet, för alla vet ju att "den typen av folk" inte går att påverka. Det är bättre att undvika dom.
* Man SKA inte försöka ta reda på vad dom tycker är fel.
* Man SKA inte komma fram till vad man kan göra tillsammans för att förbättra situationen.
* Man SKA inte ens tala till dom, för då blir man "som dom". Man kommer smittas av deras åsikter och bli "oren".

Alltså... fan, hör ni inte vad den här sortens tankegångar låter som?
Mmm, precis det som alla självrättfärdiga vänster-människor försöker bekämpa.

Egentligen är jag inte chockad över valresultatet. Sverige, som är ett föregångsland när det gäller tryckfrihet och yttrandefrihet, skulle ändå förr eller senare ha fått in ett högerextremistiskt parti.
Det blev helt enkelt år 2010.

Nej, den här jävla offensiven om att medier och politiker inte ens vill ta i SD med tång... det gör ont i mitt demokratiska hjärta.
När jag öppnar Aftonbladet och ser en jävla hand som snackar om att "Vi gillar olika".. alltså.. det är ungefär som att ha på sig Rosa Bandet, ni vet, det som säger "jag är emot bröst-cancer" ... jaha? Vem fan tror du är FÖR bröst-cancer då?? Tror du att du gör något exceptionellt genom att ha på dig en liten futtig nål med en rosa ögla? Tror du att jag är mindre emot bröstcancer, bara för att jag INTE har en liten löjlig ögla på mig?

Nu går det inte att snacka med en bröstcancer-tumör och övertyga den om att den måste dra sig tillbaka, men det går att snacka med en person som kallar sig Sverigedemokrat... viktigare kanske är, att det går att peka på vart dom har fel.


SKYGGA INTE UNDAN!
FRYS INTE UT DOM!
VISA VAD NI VILL!
FÖRSÖK UNDERSTRYKA DET SOM ÄR VIKTIGT OCH PEKA PÅ DERAS FEL ISTÄLLET FÖR ATT VÄNDA ER OM SOM GRINIGA BARNUNGAR!

Det här är Sverige. Ingen jävla rastgård för mellanstadiet.

Jahapp, valet är över och det blev som jag trodde. Högerbögsvinden fortsatte att blåsa på så starkt under valet 2010 att till och med ett högerextremistiskt parti som Sverigedemokraterna pressades in genom springorna.
Vadfan har hänt med Europa? Har solidaritet och mänskliga rättigheter tagit paus eller vad är det frågan om? Koncept som privatisering och tvångsarbete för svårt sjuka har tydligen gått och blivit trendigt i dom högre kretsarna världen över.

Jag såg just Reinfeldt stå och slå sig själv på bröstet uppe på podiet på Rosenbads regeringskansli och det här talet innehöll inget konkret överhuvudtaget. Det bestod av 90% självskryt, 5% orostankar om Sverigedemokraterna och 5% fyllt av proffsigt undvikande propaganda-babbel där inget rakt svar kunde skönjas.
Det enda konkreta beskedet var att en samlad regeringsbild ska presenteras den 4:e Oktober. Nemen, det var väl bra, herr minoritets-statsminister. Det enda du kunde ge oss var en bild av ungefär när du har samlat dina tankar.

Sen upprepade han hela tiden, liksom igår, att "nu har vi ännu inte ett färdigställt valresultat och jag vill vänta med att uttala mig om stora beslut innan samtliga röster har räknats."
Jadu, jag vet inte hur många gånger Fredrik Reinfeldt uppgav sin önskedröm om att dom "färdigräknade resultaten" på något sätt skulle visa något annat än det som faktiskt kom fram när 98% har redovisats. Hur skulle den lilla lilla marginal som finns kvar kunna ändra det faktum att Alliansen inte fick en majoritetsregering och att SD kom in i riksdagen med pompa och ståt?

Reinfeldt sa också att dom personer som har röstat på Sverigedemokraterna, en erkänt rätt stor del om man ser till helheten, är misstänksamma personer som ser fel med hur sverige har styrts hittills och att man givetvis måste kunna ta den diskussionen med dom väljarna, även om man röstar på Sverigedemokraterna.
Det intressanta här är att han uttryckligen säger att dom väljarna ser något fel med hur Alliansen har styrt Sverige. Något har ju faktiskt gjort att väljare som inte röstade på Moderaterna i år men som i förra valet gav Alliansen sin röst, nu har flytt till antingen Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna.

Nyhetskanalen passade även på att intervjua folk från Sverigedemokraternas partilokal och där var det glatt. Minst sagt.
Blonda killar sluddrade fram hur stolta dom var och att nu skulle banne mig sveriges politik ändras. Detta, samtidigt som dom försökte hålla balansen, champagneglaset i handen och blinka med båda ögonen samtidigt.
Very impressive!
Blonda tjejer fnittrade och lekte med ballonger med SDs partilogga på och jubel utstöttes när Jimmie Åkesson ställde sig upp. Ropen skanderade "ÅÅÅÅKEEEESÅÅÅN, TJALALALALA... ÅÅÅÅKEEESÅÅÅN, TJAAAAAAAA LALALALALA" osv... jag lovar, det kändes lite som en huligansamling med kategori C individer som kommer nita dig om du inte har där att göra.

Hur kom SD in i riksdagen då, kan man fråga sig.... och HUR blev dom vågmästare till råga på allt?
Ja, Gudrun Schyman var nog den enda ledaren som vågade säga sanningen. Tack vare den här utfrysningsmetoden där man vägrar lyssna på ett parti och dess väljare, så faller förtroendet för både regering och opposition. Sånt väcker sympatier hos folk som kanske inte hade röstat på SD innan, men som väl gör det efter att ha sett hur odemokratiskt dom sju riksdagspartierna betett sig.
Man MÅSTE våga ta debatten! Det är så enkelt. Man KAN inte officiellt sett stå i ett nyhetsprogram och säga "Vi ska se till så att dom inte får något som helst inflytande" i ett demokratiskt land där en relativt stor del av folket ändå röstat på det partiet.
I ett sånt läge växer deras sympatier och folk som inte känner sig hörda eller sedda går naturligt till det alternativ som dom känner lyssnar på dom. Därav SDs starka tillväxt. SD utlovar stora förändringar, särskilt nu som vågmästare, och folk känner återigen att dom nu kan bli hörda.

En intressant tanke är att eftersom varken borgarna eller dom rödgröna vill samarbeta med SD (som populistiskt sett sträcker ut sin hand till i stort sett alla) så måste Moderaterna nu fjäska för Miljöpartiet; det parti som efter gårdagen nu är det tredje största och som ligger närmast mitten hos dom rödgröna.
Det ska bli intressant att se just hur mycket Moderaterna är villiga att ge i eftergifter och hur mycket MP kommer att kräva. Dom har ju sagt att dom absolut inte vill vara ett stödparti och språkrörens motvilja till samarbete över blockgränsen var minst sagt påtaglig igårkvälls TV-sändning.
På valvakan efter det färdigställda resultatet så sa Maria Wetterstrand uttryckligen att "Vi tänker inte samarbeta med en regering som .. *SÄTT IN VALFRITT ANTI-MODERAT ARGUMENT HÄR" .. osv.
Så ja, det ska bli spännande att se hur dom ska göra. Borgarblocket sa också att ett nyval inte kan uteslutas.
Alltså... nog för att det är ett initiativ, men ett nyval gör ju inte att dom som röstade på SD inte kommer att röästa på dom igen. ^^

Sveriges politiska scen är just nu rätt så komplicerad. And i am so laughing my ass off! XD haha. Inte för resultatet, utan endast för att jag gillar att se politiker i pressade situationer.

Sossarna då? Vad hände med dom?
Socialdemokraternas rövdåliga resultat beror på en mängd faktorer.
Delvis usla valaffischer (gråton och med världens sämsta slogan "Jag kan inte vänta"... vad i helvete ska det inspirera?"), sent agerande i valrörelsen, en allmän rädsla bland svenska folket att förmodade inepta ledamöter ska styra sverige in i ett inbillat, rödgrönt bidragssamhälle och även en orättvis fördelning av en opposition på endast tre partier där fyra partier helt logiskt sett blir större än tre.
Men den största piskan som jag slår vad om avskräckte många var... ja, ni som har läst min blogg tidigare vet vart jag vill komma.... helt riktigt! .. Mona Sahlin!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Ingen kan se Mona Sahlin som statsminister. Hon är så smutskastad och opersonlig i TV-rutan att till och med min plasma vill stänga av sig själv så fort hon öppnar munnen.
Det här var ett val som var starkt baserat på just personröstning och förtroendet för fröken Sahlin var ju knappast skyhögt.
Nu har hon även sagt att hon tänker sitta kvar. Ja men då, fröken Sahlin, förväntar jag mig lite ändringar. Jag vill att du skärper dig och agerar mer trivselgumma som Reinfeldt gör, för det är uppenbarligen sånt som svenska folket gillar. Vik ut dig i Slitz eller Moore, gå med i matlagningsprogram och baka dina hemmagjorda bondkakor eller traska upp till lokala YMCA och bli tät med sveriges bortglömda underklass.
SEN... kan du ta upp vad du vill förändra med Sverige.
Men det är viktigt att gå hem i stugorna, det har vi ju sett nu.

Personer med en social karaktär har ett enormt inflytande över hur folk röstar.
Valet 2006 var folk förbannat trötta på Göran Persson, en degig och luddig politiker som representerade stagnation i ett samhälle vars politiska riktlinjer hade följts i tio år.
Folk resonerade att "okej, vi har haft Göran Persson och hans Socialdemokrater i tio år nu, och jag har det fan inte bättre iallafall. Jamen, då inför vi lite förändringar då."
Och så kom det sig att Alliansen, det borgerliga alternativet i blockform bildades. Som huvudman stod en ståtlig man med ett fräscht efternamn och en till synes annorlunda politik.
"Ja men va bra, då testar vi en blå regering då" sa svenska folket.

Sen fick ju Sverige även betala priset för det valet, med en regering som vänder ett av Sveriges ledande bilmärken ryggen, en sjukförsäkringspolitik som tvingar ut svårt sjuka i arbete (t.o.m driver vissa till självmord), storsatsningar på nedskitande motorvägar och massprivatiseringar där internationella konglomerat kan styra och ställa för diverse småbutiker i lokala affärscentrum.



Nej, det här ska bli intressant.
Sverige ligger och väger med minoritetsblock åt alla håll och kanter.

Och i mitten... Sverigedemokraterna.

Visst, tjejerna i deras ungdomsrörelse är oftast grymt porrigt snygga, men hur det går i riksdagen.... ja, vi får se om herr Åkesson fortsätter sin fest efter den 4:e Oktober.

Holy shit! :O

Inatt drömde jag att jag hade sex med Emelie och det var så jävla verkligt så jag lovar, när jag vaknade hade jag ett stånd som inte ville ner.
Vi hade sex överallt. Verkligen överallt. Och det var rått, hett och bara ... pang på; typ frustande och stönande.
Jag minns det så glasklart framför mig. Vi snackar knull ute i mörka skogen, vid en busskur, bakom hörnet på en klubb.. osv.

Herregud! :S Vad ska man säga? ... och med Emelie (!) också..

Jag undrar om den här drömmen är ett sätt för min hjärna att försöka berätta nånting för mig.


Vadå..? Att jag är bättre på sex i drömmarnas land än i verkligheten? ^^ ha ha

Eller kan det vara så, att jag inte borde oroa mig så mycket?
Att jag inte borde tänka så mycket, utan bara ge efter för mina lustar när det väl gäller?
Är det kanske min hjärnas frustrerade sätt att berätta för mig att den är förbannat trött på mina otimliga tankar som dyker upp varje gång jag ska till att njuta som bäst med en brud, och på detta vis visar vad jag kunde få om jag bara inte vore så jävla upptagen med att tänka saker som dödar en manlig erektion bättre än en bild på Kronprinsessan Viktoria?

Men det är inte så jävla lätt heller. Har man väl hamnat i den där prestationsångest-spiralen som kille så är det svårt att komma ur den.
Det skulle kräva typ .... ja, vafan vet jag ? .. typ... Tuva Novotny, Megan Fox OCH Vanessa Hudgens, alla på samma gång..... i en bubbelpool... i bara string. .. sen utan..... och sen på mig!! ^^ XD


Hmmm, nej ärligt, jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den här drömmen, men när man väl vaknade så var man varm och svettig, kladdig som en gris och hade bara en enda sak på min hjärna. Att bli av med det stålhårda ståndet!! (som verkligen inte gjorde någon nytta NU; då jag vaknade utan brud och allt ^^)
Och det vet ni hur man gör som kille, så jag ska bespara er DOM detaljerna iallafall ^^

Hursomhelst, drömanalyser får komma senare.



Igår hade jag en jäkla rolig kväll hos Richard. :)
Han fyllde 24 och jag fick träffa folk som Jorge och Robin, snubbar som jag inte har träffat på år och dagar. :D
Vidare fanns där Richards syrra Helena, som är .... ja... Richard kanske läser detta så jag ska inte säga hur jäkla het hon är ;) haha. Sorry Richard, men du vet att många tycker det! Det är bara naturligt. Bättre det än att tycka att hon är asful, eller hur? ^^
Världens skönaste bröder Bilbo och Max var också där. Alex "le Douche" och jag tog en tripp ner till macken och snackade om allt mellan himmel och jord. Sen när vi skulle ta oss tillbaka så gick vi vilse, för Alex ville sitta och chilla på ett par gungor (och jag med faktiskt) ^^

Vi snackade om hans jobb och kom osökt in på det att han ansåg att också jag skulle passa som boendeskötare. Det var intressant att höra om vad han gör och hur han hjälper till med dom som bor på hans jobb.
Det fick mig att tänka till och lät riktigt soft. Man går där och hjälper till med vanliga saker som alla gör i vardagen, men som dom kanske inte kan göra. Man går ut med dom, gör roliga grejer, ser på film, spelar TV-spel, drar till grönan.
Det lät jäkligt sweet. ^^

Det enda jag är rädd för när det gäller ett sånt jobb, är att jag känner mig underkvalificerad när det gäller att ta ansvar för någon annan.
Så har det alltid varit.
Jag backar när det gäller att sätta sig in i en ledarroll.
Som på Åbygården. Jag kunde inte vara den ledare som dom behövde, för jag är social på det sättet att jag gick ner på deras nivå istället och blev mer som en kompis med barnen.


Jag vet inte...
Alla jobb som jag har haft har jag skyggat för inom loppet av några veckor som mest. Jag hittar på ursäkter och jag spelar dum.

Wöow, nu går vi verkligen på djupet här.... men okej, för det här måste sägas. Jag blundar oftast för att jag känner såhär; intalar mig själv att det bara är en fas jag går igenom, men jag måste säga det nånstans och då gör jag det här.

Ända sen Danzas 2003 så har jag aldrig kunnat finna en sinnesfrid på en anställning, för det känns kvävande att inte bara få rå om sig själv. En heltids-sysselsättning är som något som tar ifrån mig den tid och energi som jag skulle kunna ägna mig åt mig själv och mina intressen. Det här låter helt sjukt, men alltså .. ALLT som inte har med mig att göra är liksom... bara en fadd massa som jag inte bryr mig ett dugg om.
Därför känns det som en skön sfär då man befinner sig i bidragsträsket och bara har tid för sig själv, kan göra vad man vill, NÄR man vill, utan tidiga morgnar.
Därför flyr jag alltid tillbaka dit när jag känner att jag är rädd för att faktiskt bli kopplad till ett ställe.
Den tunga, bistra sanningen är att jag som välmående människa aldrig har mått bättre eller känt mig så tillfreds som när jag är arbetslös och inte behöver bry mig om nånting annat än mig själv och mina behov och intressen.

Varför?
Det vet inte ens jag själv. Det känns som om man har blivit felkopplad nånstans. ^^ men seriöst... jag får ångest av att ha den typen av ansvar och skyldigheter som andra med lätthet verkar kunna ta varje dag.
Jag ser mig omkring och ser inget annat än folk som ler falska leenden och slänger på sig jackor vid 5 på morgonen och drar ut på jobb som dom själva kanske inte ens tycker om. Och denna sysselsättning tar 90% av deras liv som tack. Vadfan är det för jävla liv?
Jag kan ärligt inte förstå hur man kan acceptera att underkasta sig ett system där man TVINGAS syssla med något som dränerar ens ungdom, vuxendom, medelålder och förtidspensions-ålder, till den punkten att man tillslut börjar identifiera sig med jobbet. :S :S :S
Det är inte klokt!
Man jobbar ju endast för att leva. Man ska inte leva för att jobba.

Men att vara arbetslös (eller som jag har börjat se det... "arbetsfri"), det är nånting med det som gör att jag kommer i kontakt med människans sanna syfte på jorden.
Vi är inte skapta för att ha en roll där vi lever för våra arbetsuppgifter. Vi är fan skapta för att leva livet! Tänk er hur många som sitter på sina kontor, eller slavar i fabriker eller i kassor och bara låter livet passera förbi där utanför.... och allteftersom dom blir äldre och äldre... så börjar man fråga sig själv "jaha, var det inte mer än såhär? Är det här mitt syfte? Att finnas som en resurs på mitt jobb, att fungera som ett kugghjul i en maskin när jag istället hade kunnat gå ut, lägga mig i solskenet och bara se på molnen som flyter förbi uppe i det blå och bara NJUTA av livet?"
Jag svär, ibland känns livet mer och mer som Matrix-filmerna. Folk som lever för att systemet ska gå runt, slavar efter klockan och tackar och viftar på svansen när dom får sina löne-kex i slutet av varje månad.
Den här illusionen om att alla MÅSTE ha ett jobb, det är tyranni på högsta nivå; likt sånt som pågick då folk var kontrakterade tjänare, men bara med den förändringen att den här sortens tyranni har vi själva villigt underkastat oss.
Hör och häpna, men det finns faktiskt folk som inte står ut med tanken på att ha ett jobb. Det finns folk som känner mer att ett jobb är en börda än nånting som vi av nån anledning har fått för oss att vi ska vara tacksamma för.

Arbetslöshet likställs som parasitism idag, men det är egentligen något helt annat. Det är en levandsform för oss som har insett att livet inte borde bestå av påtvingande levnadsregler med en heltidssysselsättning som en blytung ryggsäck som vi ständigt måste bära omkring på från 9 till 5 varje dag.
Arbetslöshet motsätter sig den synen.
Det är nånting med friheten i arbetslösheten som ger mig ro. Jag kan göra precis vad jag vill, när jag vill, utan vare sig (1) hänsyn till, eller (2) ansvar för andra faktorer.
Att ha saker att göra, för någon annans skull, som gentemot ett företag eller kunder eller så, det är som nånting jag inte kunde bry mig mindre om. Och bryr jag mig inte om det, då knyter det sig inom mig. Hjärnan skriker "NEJ NEJ NEJ; jag vill inte vara här, jag vill inte vara här" ända tills jag inte orkar vara kvar på stället. Och tro mig, det tar inte länge innan ångesten har byggts upp så mycke att jag ger efter och kapitulerar.

Och det spelar ingen roll att folk säger "ja, men det är väl bättre att få lön och mer pengar än när man lever på existensminimum och bla bla bla" ... men jag kan inte tänka på det sättet. Ärligt talat. Jag KAN inte det.
Jag värdesätter min tid, mitt liv, min frihet OÄNDLIGT mycket högre än jag värdesätter pengar.
Går jag på soc och försöker spara det jag får varje månad, så har jag förr eller senare ändå såpass mycket pengar som jag vill ha till vad jag än vill ha pengarna till. Det tar bara lite längre tid.

Shitt.. jag borde sagt allt det här på Oden... men jag kunde inte. Jag vet inte riktigt varför.... kanske av rädsla för att dömmas, bli sedd som svag och lat; bli sedd som en som bara undviker allt ansvar för att han kan.

Men det är inte så. Det känns ärligt talat som om jag har en sån själ som inte överlever om jag blir bunden till nån enda uppgift. Kan låta banalt, men jag säger bara hur jag känner. Likt en agressiv hingst som känner sig hotad, så sparkar jag bakut om jag inte får min älskade frihet.

Sen kan ni stoppa upp fingrarna i arslet och dra härifrån om ni tycker det jag skriver är fel, det hör inte hit.

Sen har jag heller inte bett om att känna såhär heller. Jag SKULLE vilja ändra på mig.
Jag vet inte hur, bara.

Kanske det skulle hjälpa om man hittade något som man brann för....
Men det är grejen. Jag brinner inte för något. Jag har NOLL ambitioner.
Jag brinner endast för min frihet.

Fan, jag saknar verkligen terapi-timmarna med Helena.
Det känns som om jag fortfarande behöver dom.

Jag måste tillägga en sak:

Nu ska jag leka lite "devil's advocate" här, men ha ett öppet sinne när ni läser detta.

Det är nämligen så att jag såg på nyheterna alldeles nyss och insåg att alla partier oavsett block, beter sig väldigt odemokratiskt gentemot Sverigedemokraterna.
Egentligen så är det ett grovt regelbrott att mobba ut ett parti som i all ärlighet har fått en hel del svenska röster.

Missförstå mig inte nu. Låt mig göra en sak alldeles glasklar.
Jag skulle aldrig nånsin rösta på Sverigedemokraterna.
Dom har en väldigt kontroversiell politik gällande det mesta och är absolut inte något som jag personligen vill ha in i riksdagen. Även om jag har en viss reservation gällande den nuvarande invandringspolitiken, så har Sverigedemokraterna alldeles för suspekta rötter; oavsett hur mycket dom säger att dom har "städat upp" i rankerna. För att inte tala om deras befängda biologiska förklaringar till varför invandrare som grupp är mer våldsbenägna än svenskar.
Invandrarfientlighet för sakens skull är definitivt inte min vän.

Men sen måste jag också vara objektiv.
Ärligt nu.

Om en stor del av svenska folket har gett dom sina röster, så har vi som en självförklarad demokrati en skyldighet att faktiskt lyssna på dom. Oavsett vad vi andra tycker om deras politik, så är det väldigt odemokratiskt att gå ihop och mobba ut ett parti, likt en grupp småbarn som vägrar att leka med en speciell unge; trots att lärarna (väljarna) har gett sitt stöd och kräver att man lyssnar på den ungen.
Hur ska man kunna lära barn att lägga av med mobbning, om den tillåts fortgå på politisk nivå?

Alltså, förstår ni vad jag menar? Oavsett vad för politik som Sverigedemokraterna för, så är det regelvidrigt i ett land som beskriver sig självt som en demokrati att inte lyssna på sina egna väljare. Om en viss procent av befolkningen röstar på SD, så ska man inte kunna göra dom rösterna likställda med blanka röster.
Tänk själva om t.ex alla som röstar på Socialdemokraterna plötsligt skulle göra det för döva öron, bara för att alliansen går ut i nyheterna och öppet förklarar att "vi har alla gått ihop med Mp och V, bara för att hålla dom borta".
Då skulle man fan reagera.

Men som sagt, jag säger inte heller att jag nånsin skulle rösta på SD eller håller med dom, för det gör jag inte.
Jag säger bara att det är rätt konstigt att en demokratis partier öppet kan gå ut och säga i nyheterna att "vi kan tänka oss att samarbeta över blockgränserna; huvudsaken är att vi håller dom (SD) borta från maktpositioner" utan att någon reagerar märkbart; utan att någon inser att det faktiskt är att vända en stor del av sveriges väljare ryggen.
För att SD för en viss politik (även om den är helt körd i huvudet) så kan man inte hålla för öronen, lalla jättehögt och sen låtsas om att den där procenten av sveriges befolkning inte alls har röstat på dom, bara för att "dom inte tänker som vi".
Hade alla partier haft den åsikten om VARANDRA, så hade vårat politiska system kollapsat.
Men i Sverige kan man politiskt frysa ut partier och göra deras väljares röster värdelösa utan att någon rycker på axlarna. Om ett parti har en viss åsikt så är det plötsligt helt okej att öppet säga att "nej, vi tänker inte lyssna på dom" och "vi tillåter inte att dom får inflytande".
Det är en kränkning av folks valfrihet och låter snarlikt en diktatur.

Det är definitivt inte en demokrati.
Det är en demokrati med modifikation.

Varför inte släppa in dom i riksdagen, lyssna på deras väljare och sen försöka omvända dom och deras politik inifrån istället?

Jag tycker inte synd om Sverigedemokraterna, men jag tycker synd om deras VÄLJARE; vars röster (hur dumma dom valen än må vara) faller för döva öron och som inte skulle förvåna mig ett dugg ifall deras tro på valfriheten i Sverige förtvinar.

Jag må avsky Sverigedemokraterna, men jag avskyr utfrysning och mobbing mer!

Först ett snabbt meddelande:

Jag kan härmed meddela att den snyggaste tjejen inte alls jobbar på Maxi längre. Jag var och handlade på SABIS igår och föll pladask för en söt kassörska där. OMG! ^^ Jag svär, ibland är jag som en 13-åring :D
Tyvärr Annie, men du halkade ner till andra platsen nu ^^ Hon på SABIS flörtade till och med med mig ;) haha, rawr!!
Damn it, jag borde ha frågat henne om hon var singel. XD


Aja, nog nu. Tyst, hormoner!!! Plats!

Nej, jag var tydligen inte förkyld. Det var bara jag som inbillade mig.
Har slutat harkla mig märkbart och det är ju ett bra tecken. Det är bara morgnarna som är jobbiga ibland, men vafan, lite får man tåla. Man är väl VIKING!!!

Iallafall, jag röjer som fan på chatta.nu
Värsta nya stället med personer som man kan snacka med.
Liksom, ÄNTLIGEN har jag funnit en chattsida som är som aftonbladets gamla (som dom jävlarna tog bort för dom sa att det var för mycket pedofiler och bla bla)

Jag har letat efter en sån sida så jävla länge nu.
Jag vet inte om ni har märkt det, men internet har blivit en väldigt annorlunda plats sen den tiden då t.ex jag gick i gymnasiet. Man har stramat åt friheten och börjat skriva lagar som förbjuder saker som fildelning, yttrandefrihet, m.m
Jag saknar tiden då det fanns en massa chatrum på internet, som t.ex den som jag har hittat nu. Jag menar, okej, det finns det visserligen nu med, men inte i samma utsträckning sen Aftonbladets chat stängdes ner. Nu måste man fan söka efter dom sidorna med ljus och lykta för att hitta dom. :S

Jag personligen tyckte att Aftonbladets chat var kul. Man kunde direkt få kontakt med någon arbetslös kvinna i Vetlanda eller en 30+ mekaniker som var skyddsombud på sin arbetsplats, eller varför inte en 15-årig själsfrände från Kalmar som gillade Mortal Kombat och Super Mario Kart, precis som jag gjorde.

Man kunde verkligen snacka med vem som helst.
Jag läste häromdagen en gästbok till en kille som hade lite samma åsikt som jag. Ett av svaren han fick var "chat är ute, forum är inne".
Hur fan kan det vara så? Även om jag också läser en del på forum ibland så är forum generellt sett ett enda stort steg TILLBAKA i utvecklingen. Chatt har alltid varit främjande för att träffa nya personer då (1) man kunde börja prata med totala främlingar och (2) man pratade i realtid.

Dom två största sakerna som används IDAG däremot, Facebook och MSN, har hakar.

MSN funkar mer eller mindre som en chatt, men den har inte alls samma frihet som en riktig chatt-sida har, på det sättet att på MSN kan du bara prata med folk vars mailadress du har fått tag i (DVS, man måste söka upp någon IRL först och verkligen fråga "vill-du-adda-mig-på-MSN) .. OCH bara ifall dom är villiga att acceptera dig på sin MSN-lista. Fan, då känner man ju nästan varandra redan. Hur jävla kul är det? Då kan man lika gärna snacka i mobilen istället.
På en chatt-sida kan du däremot snacka med folk direkt, som om du gick fram till dom på stan och utan vidare säger "hej, vem är du? ... det ger en sån enormt mycket större frihet och utbudet exploderar till en myriad av olika spännande personer.

Facebook bygger i stort sett på den gamla mail-tekniken, där man skriver ett par rader och måste vänta en viss tid innan den medlemmen som du vill kontakta har sett ditt meddelande eller din WALL-skrift och sen kan svara. Du kan ju ha tur och se att dina polare faktiskt är online samtidigt som du, och då använda Faecbooks sorgliga ursäkt för chatt (en liten jävla ruta med högst EN person att snacka med), men Facebook dras ner i skiten ordentligt när man ser på det faktum att, återigen så är det bara folk som du själv har på din vännerlista som du kan prata med.
Idag kan man inte ta kontakt på ett någorlunda spontant sätt med en helt främmande människa utan att betraktas som en i bästa fall påträngande individ.
Surfar man Facebook och ser att en tjejkompis till en kompis till en kompis av en av dina kompisar är grymt snygg, så kan man inte ge henne den tänkta komplimangen utan att hon irriterat undrar vem du är.

Shitt!! Dom sociala nätverkens bubblor har migrerat ut på nätet!!! :'( :'(

Nej, internet är inte längre vad det en gång var. I början var det så fritt som man möjligen kan tänka sig.
Nu är det en stramare tillsyn och det skulle inte förvåna mig om man snart bildar en enhetlig polisstyrka som dagligen surfar nätet och kollar så ingen säger dom "fel" sakerna eller loggar in på sidor som är klassade som "omoraliska", osv.

Fan, förr i tiden om man träffade på en suspekt person på nätet så kunde man ju bara logga ut. Var det så jävla svårt?
Men många mammor och pappor blev rosiga i kinderna och gormade om att deras barn inte skulle behövas utsättas för pedofiler och brottsligt inflytande, osv.

MEN FÖR I HELVETE, SLÄNG UT DATORN DÅ! Vafan fixade ni internet för om ni inte trodde att det skulle innebära frihet för alla, inklusive era barn?
Som exempel, ger man en 14 årig pojke tillgång till internet så kommer han att hitta porr. Han kommer aktivt att SÖKA efter porr. Vadfan tror ni? Det är i den fasen han befinner sig.

Men många STASI-föräldrar putade med underläpparna och gnällde om att det helt plötsligt var FÖR fritt på internet. Att deras barn på något sätt tog skada av att logga in.
FUCK OFF! Då kan ni väl sitta med era barn när dom är på internet om ni nu vill vara så kontrollerande, men sabba inte för oss andra.

Nej, internet är inte alls vad det en gång var....

Fan jag tror jag är förkyld... fast utan snor! :S ... Jag lovar, det här är de konstigaste jag har varit med om.

Alltså, jag spottar restslem på morgnarna (nåt man oftast bara gör under en förkylning) och jag är jättedegig/simmig i huvudet nu, som om jag vore bakis, men jag har fan inte druckit på skitlänge. :S
Och så pratade jag med någon på chatta.nu om att det faktiskt är så att det också är ett symtom på förkylning. Och då slog det mig, det har dom fan rätt i. Jag blir alltid liksom "tom i bollen" när jag är förkyld...

Så jag har en pseudo-förkylning nu, med allt vad det innebär... förutom snoret!! :S ... för min näsa är fan fräschare än Kronprinsessan Victorias arsle! Jag lovar, finns inte ett spår av sånt där otrevligt blaj där, bara luft och ... ja .. luft.. ^^
Har aldrig varit med om en sån här förkylning. Oftast innebär det en papperskorg brevid sängen fylld av näsdukar och en svidande näsa efter för många snytningar.

Okej, jag får tagga lite nu, för jag är som sagt degig i huvudet så jag återkommer.

Tooooooooooooooodellloooooooooooooo

MEN vad i helvete?????????????





Ärligt talat???? :S En TILL Robin Hood-film????
Vi har redan en live-action film som berättar om Robin Hood. Den heter Prince of Thieves och Robin spelas av Kevin Costner.

Okej, visst, amerikanen Costner är inte själva idealet för rollen, men huvudpoängen är att sagan redan har berättats en gång. Its finished. Done. Over. Vi behöver inte höra den en gång till.
För att inte tala om alla B-tappningar som gjorts.

Hur många gånger ska dom sälja alla samla gamla historier till oss egentligen, om och om igen??
Nej du, snart kommer en NY Stålmannen med Daniel Radcliffe som Clark Kent.. eller varför inte en ny Batmanfilm med den deprimerande Robert Pattinson i huvudrollen?

Nästa gång vi får nya tappningar av gamla filmer, snälla... kom ihåg att ni BEHÖVER inte se dom igen. Ni HAR sett dom förr, om och om igen. Låt er inte luras av filmbolagens billiga försök att tjäna ännu mer pengar.
Det är precis sånt här som gör att piraterna aldrig kommer att palla att gå på bio för värdelösa remix-tappningar av gammal skåpmat.
Men det fattar inte produktionsbolagen, för dom är tröga som elefanter och giriga som Von Anka.

Och, det är så kul.... reklamrösten för DVD-releasen av Avatar kallar den för "VÄRLDENS STÖRSTA FILM" ... :S .. alltså..okej att det är en riktigt bra film, men kom igen? Världens största? I dont think so.

Nu kanske reklamen syftade på att den är "världens största film" i det sammanhanget att den har dragit in mycket folk på bio osv, men när det gäller kvalitet så tror jag inte att man kan sammanfatta en enda film som världens "bästa", för det kommer alltid finnas områden som en film är bra på och andra områden där den suger. Så är det med ALLA filmer. Punkt.

Nu ska jag fortsätta att slösa tid.

Tack för mig.

Jag börjar störa mig rejält på 18-åriga tjejer som skriver på kontaktsidor "Jag söker ingen pedofil. Om du som skriver är lika gammal som min pappa, hör inte av dig" osv..

Först och främst så verkar dessa kvinnor inte veta vad en pedofil är. En pedofil är en person som fantiserar sexuellt om PRE-pubertala individer, dvs barn som inte har nåt puberteten än. ... Dvs INTE könsmogna 18-åringar.
För det andra får dom faktiskt acceptera att dom har blivit vuxna, både biologiskt och lagligen; dom är fritt byte på köttmarknaden för var man från 15 till 107. Visst, dom kan säga nej till inviter, det är fullt förståeligt, men bli inte så jävla förvånade och indignerade. Spela inte så jävla oskyldiga, för ni kan inte förvänta er att män ska behandla er som om ni vore barn när ni har uppnått rösträttsålder liksom.

Men nej, den här pedofil-hysterin har gått så långt att tjejer som har blivit myndiga fortfarande identifierar sig med småbarn; som om dom hörde hemma på lekis med flätor och barbie-dockor.
Fan, väx upp lite och ta båda stegen in i vuxenvärlden! Här stöter folk i alla åldrar på varandra, kors och tvärs. Fucking DEAL with it!

Jag blir så jävla trött när dom försöker måla upp sig själva som några jävla offer. "Åååh, rör inte mig för du är för gammal. Det är inte normalt. Jag är too precious för dig." Typ, "Kom, titta på mitt dockhus och skåda min oskuldsfullhet!" XD
Seriöst, det hade varit mer onormalt om en fullvuxen man INTE hade funnit något attraktivt hos en ung kvinna i sina bästa år. Darwin hade fan rynkat på näsan och Freud hade skrivit en avhandling på tjugofem sidor om den asexuella avarten.

Grejen är den att från 15 års ålder och uppåt så börjar vi människor att frigöra oss sexuellt. Det är en helt naturlig process som många pretton verkar finna anstötande. (särskilt Kristdemokrater)
Men hur mycket dom än skulle vilja, så går det inte att förtrycka den här biologiska händelsen. Precis som killar så utvecklas och experimenterar tjejer i den åldern och i många fall är det inte ovanligt att dom söker sig till äldre killar för att utforska sin egen sexualitet. Oavsett vad man tycker om det så är det ofrånkomligt att sånt händer.
Men oändligt många tjejer har fått det här bakvänt och klamrar sig fast vid sin försvinnande barndom. Dom tror att om dom bespottar dom äldre männen, så rättfärdigar dom sin egen inbillade identitet som oskuldsfull, tillomed när dom har passerat åldern för att skaffa körkort! Då känner dom sig nöjda och kan med gott samvete onanera till Justin Bieber. (!!)

Självklart ska inte tjejer behöva acceptera vadsomhelst dock. MÅÅNGA män sitter vid tangentbordet och har bara depraverade saker i huvudet, absolut. Dom som bara skriver "hej är du kååååt?" till seriösa tjejer som söker en djupare relation förtjänar spott och spe för dom ber ärligt talat om det. Som maskulinist ser jag förövrigt ner på sådana manliga bestar som hade hört mer hemma i Trias-perioden.
Men det jag stör mig på är att unga tjejer i allmänhet verkar finna var man anstötande, oavsett om han är ett kåtdjur eller om han är en normal stabil kille som blivit genuint intresserad. Dom har sammanfattat alla äldre män i en enda kategori.
Det stör jag mig på, PLUS att deras självbild är snedvriden och får dom att se sig själva som yngre än vad dom egentligen är. Om det är ett rop på uppmärksamhet eller inte, det vet jag inte, men förr eller senare efter deras 15:e år på jorden så slutar dom sakta men säkert att vara lika små som dom vill att vi ska fortsätta att tro.

Jag såg en bild på chan4chan.com som illustrerar det här med förvirrade pedofil-kategoriseringar rätt bra.





Så ni tjejer som hela tiden kommer dragandes med "ååh, jag är så ung och oskyldig"-grejen kan bara lägga av med det.
Tyvärr, men ni är också människor som lever i ett biologiskt system där ni måste inse att ni åldras och inte kan vara barn för evigt. Det är en fysisk omöjlighet.
Sluta upp med att bli så jävla chockade om en äldre man stöter på er och ta det som en komplimang istället. Tro mig, efter att ni har blivit 40 så kommer ni att längta efter sånt.

Tills vi människor hittar "Ungdomens Källa" och faktiskt kan förbli barn för evigt om vi vill, så får ni fan släppa barbiedockorna, dra på er raffsettet och kliva ut ur flickrummet, för ni är INTE så jävla unga och oskuldsfulla längre som ni tror.
Inte vid 18 års ålder, herregud.

Jag funderade.
Röster måste ju verkligen vara allt för politikerna. Dom lever på det. Ju fler röster, desto större chans att vinna valet. Och hur många gånger har vi inte fått höra dom själva säga "En enda röst är visst viktig. Många bäckar små".
Alltså gör dom allt för röster.

Men hur långt är dom villiga att gå? Hur pass "seedy" kan en politiker bli?
Jag undrar vad Mona Sahlin skulle säga om hon såg en annons där det stod "Tja, Mona. Vi är ett trettiotal killar som är villiga att ge dig våra röster, om du ligger med oss"
Vad tror ni? Skulle hon gå med på det eller inte? Eller om det var femtio killar? ... Nej, det blir för lite röster... okej, HUNDRA killar då... hon måste ju känna att hon får ut något av det ^^... fast då måste hon ligga med alla dom.... hmm.. större chans att bli upptäckt, och bli uthängd i media är det sista hon behöver just nu.
Kanske om det inte var valår, dock ^^

Men nej, kom nu inte dragandes med argument som "ahmen vem fan skulle vilja ligga med Mona Sahlin??"
JAG skulle vilja ligga med Mona Sahlin. Absolut! Om jag på det sättet kunde få henne att avstå från posten som statsministerkandidat, så visst! Bring it on, baby!
Mona Sahlin är förmodligen det sämsta som har hänt den rödgröna koalitionen. Inte för att vara taskig med flit, för hon är säkert hur gullig som helst som person, men hon inser inte att hon inte är ett ansikte som svenska folket vill ha på "tronen". Hon är som Bo Lundgren: luddig och avvikande med en svår politik att följa. Hon borde göra det rätta och stiga åt sidan.
Fan, sätt Ohly som Statsminister istället. Eller varför inte Margot Wallström? Hon väcker definitivt mer sympati än den så starkt skandalomsusade och kritikerosade Mona Sahlin.

Okej. Varför dillar jag politik nu igen?
Jag vet inte. Jag fick alldeles nyss Sverigedemokraternas valsedel i brevinkastet. Jag funderade på att slänga det direkt, men sen kom jag på en sak och var bara tvungen att jämföra. Jag rotade fram dom andra valsedlarna och mycket riktigt. Jag har fått brev från inte mindre än fyra blomsterhandlare!
Seriöst, varför har nästan alla jävla partier jävla blommor som sin symbol?? :S

Folkpartiet - Blåklint
Sverigedemokraterna - Blåsippa
Kristdemokraterna - Vitsippa
Miljöpartiet - Maskros
Vänsterpartiet - Ett "V" klottrat på en röd Nejlika

Okej att en blomma är en fin symbol, men när en majoritet av alla partierna har någon form av växt som representativ ikon, så känns det lite jävla overkill. Idag pryds valsedlar och opinionsmätningar till 80% av olika blomster, så istället för att känna sig inbjuden till att delta i en politisk funktion när man får deras valsedlar i brevinkastet så känns det som om man har fått kuponger till en jävla florist-mässa. :S

Jag sa 80%... för tre partier har tack och lov inte blommor. Moderaterna har ett stort jävla "M", Centern har en fyrklöver... dvs, ett ogräs, inte blomma.. och vad Socialdemokraterna har, det vette fan.
Eller ja, jo... jag minns vad det var förut.

Hur många här minns hur socialdemokraternas symbol såg ut när vi var små?? Räck upp en hand!


..


Kom igen nu, var inte blyga... vi börjar alla närma oss det där tre-noll strecket nu, vi kan lika gärna vara goda nog att erkänna det genom att minnas hur världen kändes utan internet eller mobiltelefoner i varje ficka..



Okej.. en två tre... sex, sju... okej... bra där...



Ni hade rätt.. det var det här.





Aaaaah, nu minns ni allt.. ;) Jodå, jag ser att det ringer en klocka hos fler än en av er därute.
Just precis, en fin ståtlig ros. Bästa blomman av alla!
Sen kom nån jävla ångvält och gjorde den fina rosen... till det här..





Om det här ska vara någon slags neo-brutalistisk version av den gamla symbolen, det vette fan, men jag gillar den inte och har aldrig gjort det.
Kunde dom inte ha plattat till den där fula bondeklövern som Centern har, istället? Det är nåt som inte tar skada på om man trampar på det ändå.

Nej, designproblem är väl det minsta som vänsterkoalitionen har att oroa sig för. Men röster ska höras! ^^

Gick omkring och vandrade med den vackra Candy igår. Ashärligt :) vi tog en promenad från typ 1 till nästan 6 på morgonen. ^^ Allt är så lugnt och tyst och det bara kändes skönt. :) Vi snackade om allt mellan himmel och gjord. Bättre granne (så gott som) får man leta efter.

Nu måste jag göra mig i ordning. Jag ska iväg på ett möte, men ha de så jäkla kul idag, era pösrunkare! :)
Hör av er om ni har något vettigt att säga.

... eller Mona Sahlins telefonnummer ;) RAAAAWR!!!

*Flinar, men kan inte dölja den våg av avsmak som just precis sköljde över mig*