Politiskt tillägg
Nu menar inte jag att på något sätt göra det här till någon slags politisk blogg egentligen, men bara som ett litet tillägg till mitt förra inlägg så kan jag länka den här videon, där Alexander Bard (hör och häpna) uttrycker precis det jag menar.
Jag delar inte nödvändigtvis hans åsikter, men jag tror aldrig jag har respekterat honom mer än här. För han har ju fullkomligt rätt.
Jag delar inte nödvändigtvis hans åsikter, men jag tror aldrig jag har respekterat honom mer än här. För han har ju fullkomligt rätt.
För kommentarer av särskild tyngd, se specifikt:
2:00 - 2:50
2:00 - 2:50
4:14 - 4:25
5:40 - 6:10
6:40 - 7:10 (!!) Schulman blir ägd av Bard
8:00 - 8:45 (8:35 är tunga ord, som inte många tänker på)
11:30 - 12:00
Som han säger, att tysta ner folk i ens eget land är fruktansvärt odemokratiskt.
Schulman säger däremot bokstavligt talat att en viss åsikt som inte han stödjer är "fel" och dom som tycker så "ska hålla käft". Jag ryser av det uttalandet.
DEMOKRATI för i helvete !!
Okej, vi lever i en intressant tid.
Innan jag börjar vill jag göra en sak glasklar.
Jag har aldrig stöttat Sverigedemokraterna i svensk politik. Jag har alltid varit precis som alla andra, dvs jag har varit väldigt rädd för dom och tänkt på dom som monstren i garderoben som om natten hoppar ut och skriker "Alla invandrarjävlar ska dö! Fram med gaskammare och Zyklon-B! SIEG HEIL!".
Jodå, den ultraliberala mentaliteten i sveriges skolor uppfostrade mig ordentligt på 90-talet till att politiskt korrekt hata allt som hette "Sverigedemokrater".
Och jag kan på ett sätt fortfarande förstå varför, då Sverigedemokraterna var ett helt annat parti fram tills för femton år sen. Då var det bruna uniformer och hitlerhälsningar som brann av i ren frustration som svar på Sveriges invandringspolitik.
Innan jag börjar vill jag göra en sak glasklar.
Jag har aldrig stöttat Sverigedemokraterna i svensk politik. Jag har alltid varit precis som alla andra, dvs jag har varit väldigt rädd för dom och tänkt på dom som monstren i garderoben som om natten hoppar ut och skriker "Alla invandrarjävlar ska dö! Fram med gaskammare och Zyklon-B! SIEG HEIL!".
Jodå, den ultraliberala mentaliteten i sveriges skolor uppfostrade mig ordentligt på 90-talet till att politiskt korrekt hata allt som hette "Sverigedemokrater".
Och jag kan på ett sätt fortfarande förstå varför, då Sverigedemokraterna var ett helt annat parti fram tills för femton år sen. Då var det bruna uniformer och hitlerhälsningar som brann av i ren frustration som svar på Sveriges invandringspolitik.
90-talet var ett slagfält mellan dom onda lokala nazisterna och dom goda lokala vänsteraktivisterna. Vitt och svart. Gott och ont.
Och såhär ser det nog fortfarande ut hos många personer än idag.
Jag lärde mig snabbt att främlingsfientlighet var nånting som var hemskt, och det är riktigt.
Men jag lärde mig också nånting annat. Jag lärde mig även att inte ifrågasätta den grundmurade invandringspolitiken, även fast jag var svensk medborgare och det var mitt land det handlade om.
Främlingsfientlighet för sakens skull och hat mot folkgrupp var nånting negativt, alla gånger.
Men varför fanns det ens främlingsfientlighet? Varför klassades det som främlingsfientlighet att ställa frågan om varför så många invandrare måste bo just i Sverige?
Och såhär ser det nog fortfarande ut hos många personer än idag.
Jag lärde mig snabbt att främlingsfientlighet var nånting som var hemskt, och det är riktigt.
Men jag lärde mig också nånting annat. Jag lärde mig även att inte ifrågasätta den grundmurade invandringspolitiken, även fast jag var svensk medborgare och det var mitt land det handlade om.
Främlingsfientlighet för sakens skull och hat mot folkgrupp var nånting negativt, alla gånger.
Men varför fanns det ens främlingsfientlighet? Varför klassades det som främlingsfientlighet att ställa frågan om varför så många invandrare måste bo just i Sverige?
Men nej, det var ju klart att Sverige skulle ta emot många invandrare, ju fler desto bättre.
Strunt samma om vi inte vet hur dom ska integreras, bara vi tar emot dom, så många som möjligt. Det var som ett mantra på allas läppar.
Om vi inte gjorde det så var vi lika hemska som Sverigedemokraterna och det ville man ju inte.
Idag, däremot, är tankegången en helt annan. Över 5% av hela sveriges befolkning röstade 2010 på Sverigedemokraterna och som ett demoktratiskt land så måste man fråga sig varför, särskilt när den allmänna opinionen av media målas upp som att hata dom bortom alla tvivel.
Okej.. än en gång känner jag mig manad att påminna att jag inte är sverigedemokrat, bara så ni kommer ihåg. Den här texten är en allmän fundering om vår snedvridna hållning till demokrati och fria åsikter när det passar respektive när det anses fel.
Detta är inte en populistisk propagandaskrift där jag vurmar för något parti överhuvudtaget, utan endast en objektiv fundering över hur lätt vi påverkas och hur vi bäst sliter oss loss från medias indoktrinering.
Nå, så.. jag såg häromdagen en politisk debatt där alla partiledare var med och deltog.
Varje gång Åkesson fick ordet så såg jag hur den kvinnliga moderatorn riktigt reste ragg och man kunde känna avskyn hon kände varje gång hon var tvungen att tilltala honom.
Jag blev tillslut rätt irriterad på henne då man inte riktigt kunde få höra vad han hade tänkt lägga fram för förslag, ÄVEN om man bara ville höra det för att försöka attackera och hitta fel i hans resonemang, så fick ingen ens chansen till att göra det.
Nej, i debatten så blev han avbruten gång på gång och tillslut gick det upp för mig att det här var vad alla gjorde, inte bara en person.
Sverigedemokraterna skulle hindras från att säga sin mening, dom skulle hindras i alla lager av samhällets infrastruktur från att få förklara vad dom menade, dom skulle hindras från att låta folk avgöra själva huruvida deras budskap faktiskt var främlingsfientligt eller inte.
Det är som när Ohly vägrade befinna sig i samma lokal som Åkesson 2010 efter valet.
SD: Såhär tycker vi.
V: VA? Tycker ni så??
SD: Låt oss förklara vad vi menar.
V: *STOPPAR FINGRARNA I ÖRONEN* Lalalala! Jag hör inget, ni är nazister!!
Snart började jag läsa runt lite på olika forum med åsikter och kommentarer från både höger och vänster och snart stod det klart för mig att den "självklara nazisten från skåne" inte alls var en lika självklar nazist.
Idag, däremot, är tankegången en helt annan. Över 5% av hela sveriges befolkning röstade 2010 på Sverigedemokraterna och som ett demoktratiskt land så måste man fråga sig varför, särskilt när den allmänna opinionen av media målas upp som att hata dom bortom alla tvivel.
Okej.. än en gång känner jag mig manad att påminna att jag inte är sverigedemokrat, bara så ni kommer ihåg. Den här texten är en allmän fundering om vår snedvridna hållning till demokrati och fria åsikter när det passar respektive när det anses fel.
Detta är inte en populistisk propagandaskrift där jag vurmar för något parti överhuvudtaget, utan endast en objektiv fundering över hur lätt vi påverkas och hur vi bäst sliter oss loss från medias indoktrinering.
Nå, så.. jag såg häromdagen en politisk debatt där alla partiledare var med och deltog.
Varje gång Åkesson fick ordet så såg jag hur den kvinnliga moderatorn riktigt reste ragg och man kunde känna avskyn hon kände varje gång hon var tvungen att tilltala honom.
Jag blev tillslut rätt irriterad på henne då man inte riktigt kunde få höra vad han hade tänkt lägga fram för förslag, ÄVEN om man bara ville höra det för att försöka attackera och hitta fel i hans resonemang, så fick ingen ens chansen till att göra det.
Nej, i debatten så blev han avbruten gång på gång och tillslut gick det upp för mig att det här var vad alla gjorde, inte bara en person.
Sverigedemokraterna skulle hindras från att säga sin mening, dom skulle hindras i alla lager av samhällets infrastruktur från att få förklara vad dom menade, dom skulle hindras från att låta folk avgöra själva huruvida deras budskap faktiskt var främlingsfientligt eller inte.
Det är som när Ohly vägrade befinna sig i samma lokal som Åkesson 2010 efter valet.
SD: Såhär tycker vi.
V: VA? Tycker ni så??
SD: Låt oss förklara vad vi menar.
V: *STOPPAR FINGRARNA I ÖRONEN* Lalalala! Jag hör inget, ni är nazister!!
Snart började jag läsa runt lite på olika forum med åsikter och kommentarer från både höger och vänster och snart stod det klart för mig att den "självklara nazisten från skåne" inte alls var en lika självklar nazist.
Den här partiledaren var precis lika mänsklig som du och jag. Inte ett monster med vare sig bombarjacka eller lista med högerextrema torpeder i garderoben.
Sverigedemokraterna är just nu i någon slags gråzon, där hälften av befolkningen är beredda att faktiskt lyssna på vad dom har för budskap och där resten fortfarande tycker att oavsett budskap så ska dom inte ens få yttra sig.
Alltså... bara det där får mig att rynka på ögonbrynen...
Är det verkligen okej att anse att Sveriges befolkning är såpass dum och inept att den inte på rätt sätt kan avgöra om en viss politik är fel för deras eget land, och därför på något sätt måste skyddas av självutnämnda, självuppoffrande "samhällsgardister" som i mångt och mycket och i den utsträckning dom kan ska hålla SD från att få komma till tals???
Sverigedemokraterna är just nu i någon slags gråzon, där hälften av befolkningen är beredda att faktiskt lyssna på vad dom har för budskap och där resten fortfarande tycker att oavsett budskap så ska dom inte ens få yttra sig.
Alltså... bara det där får mig att rynka på ögonbrynen...
Är det verkligen okej att anse att Sveriges befolkning är såpass dum och inept att den inte på rätt sätt kan avgöra om en viss politik är fel för deras eget land, och därför på något sätt måste skyddas av självutnämnda, självuppoffrande "samhällsgardister" som i mångt och mycket och i den utsträckning dom kan ska hålla SD från att få komma till tals???
Är inte det en rätt grov kränkning av hela Sveriges befolkning? o.O
FRIA ÅSIKTER FÅR ALDRIG TYSTAS TILL FÖRDEL FÖR "POLITISK KORREKTHET" !!
Men okej, låt oss inse fakta:
Att Sverigedemokraterna har sina rötter i främlingsfientliga kretsar är inget som ska förnekas och för att dom ska bli ett godtagbart val så krävs två saker; (1) En bredare partiplan där alla aspekter i det politiska landskapet ska betraktas och administreras, inte bara frågor som till störst del handlar om invandringen. Och (2) en fortskridande strikt markering där man tar avstånd ifrån högerextremism och svartmålade ideologier som rättvist ska kastas på sophögen.
Sen har vi också självklart individerna. Många förtroendevaldas personliga åsikter reflekterar på partiet och vissa rötägg vars verbala grodor och eskapader med järnrör (!!) (som skadar partiet som helhet), är givetvis rester från den gamla eran där extrema åsikter sammankopplade med en icke-mediatränad framhållning har gjort Sverige påmint om hur ungt och skört det nyligen städade SD faktiskt är, och sådana individer behöver inte SD i sitt lag.
Mycket av det här har dock Sverigedemokraterna redan inriktat sig på och ändå så vägrar folk lyssna på dom. Moderatorer i debatter avbryter Åkesson där han inte får förklara vad han menar. Folk på gatan känner sig i sin fulla rätt att skrika "inga rasister på våra gator" utan att ha den blekaste aning om ifall det utsatta Sverigedemokratiska partiet faktiskt ens tekniskt sett ÄR rasister. För oftast bygger dessa utfall på den hörsägen som media målar upp och har det stått i nån artikel i Aftonbladet eller Expressen, ja då räcker det för att man med gott samvete ska kunna få kräka ur sig hat mot folk.
Att inte få uttala sig, att inte få tänka som man vill, att inte tillåta ens egen befolkning bedömma sveriges invandringspolitik är helt odemokratiskt.
Att Sverigedemokraterna har sina rötter i främlingsfientliga kretsar är inget som ska förnekas och för att dom ska bli ett godtagbart val så krävs två saker; (1) En bredare partiplan där alla aspekter i det politiska landskapet ska betraktas och administreras, inte bara frågor som till störst del handlar om invandringen. Och (2) en fortskridande strikt markering där man tar avstånd ifrån högerextremism och svartmålade ideologier som rättvist ska kastas på sophögen.
Sen har vi också självklart individerna. Många förtroendevaldas personliga åsikter reflekterar på partiet och vissa rötägg vars verbala grodor och eskapader med järnrör (!!) (som skadar partiet som helhet), är givetvis rester från den gamla eran där extrema åsikter sammankopplade med en icke-mediatränad framhållning har gjort Sverige påmint om hur ungt och skört det nyligen städade SD faktiskt är, och sådana individer behöver inte SD i sitt lag.
Mycket av det här har dock Sverigedemokraterna redan inriktat sig på och ändå så vägrar folk lyssna på dom. Moderatorer i debatter avbryter Åkesson där han inte får förklara vad han menar. Folk på gatan känner sig i sin fulla rätt att skrika "inga rasister på våra gator" utan att ha den blekaste aning om ifall det utsatta Sverigedemokratiska partiet faktiskt ens tekniskt sett ÄR rasister. För oftast bygger dessa utfall på den hörsägen som media målar upp och har det stått i nån artikel i Aftonbladet eller Expressen, ja då räcker det för att man med gott samvete ska kunna få kräka ur sig hat mot folk.
Att inte få uttala sig, att inte få tänka som man vill, att inte tillåta ens egen befolkning bedömma sveriges invandringspolitik är helt odemokratiskt.
Att inte få uttala sig eller tänka fritt p.g.a att sveriges radikala liberalism underförstått har skapat rädsla och misstro hos gemene man är mer än så; en tragedi bortom all rim och reson.
Jag tror den här vänsterhetsen bygger på okunskap och rädsla. Sverige är ett land som i många fall mer än allt värnar om sin traditionsenliga mångkultur och vidöppna invandringspolitik.
Men däri ligger även problemet. Vi är så måna om vår liberala hållning till invandring att vi tar på oss mer än vi klarar av, men oppinionen vägrar inse det.
Det finns många trevliga invandrare. Det finns många ärliga, unga friska individer som jobbar, betalar skatt och gör sitt bästa för att integrera sig själva i det svenska samhället.
Men Sverige HAR ett problem med sin nuvarande invandringspolitik, det är ett faktum som Husby-kravallerna är ett bevis på.. och det problemet stavas INTEGRATIONEN.
Överallt ser jag koncentrerade småsamhällen av favelor kring Stockholm (låt oss kalla dom Husby, Jordbro och Södertälje) dit anhöriginvandring fokuseras och bildar små stater i staten.
Har man ingen färdig integrationsplan som funkar, nej då kan man inte heller ha den immigrationspolitik som man har tänkt sig. Det går inte att blunda för det och tro att allt kommer ordna sig.
I den nuvarande öppna hållningen som har fortsatt i sveriges politik ända sedan Palmes dagar, så segregeras Sverige nåt otroligt då vissa kommuner överbelastas av asylsökande medan andra prompt kan neka att ta emot en enda individ. Sverige måste göra sitt yttersta för att motverka etnisk och kulturell segregering.
Det är så ironiskt att alla vänsteraktivister skriker "Mångkultur, ja tack!", och sen står dom som tappade bakom en vagn när Sverige utsätts för alla problem som ett uppdelat segregerat klassamhälle, som Sverige idag är, ger upphov till.
Detta är ett direkt resultat av den misslyckade integrationen.
Och en ännu grövre ironi är att även invandrare är benägna att hålla med och en stor del av dom säger öppet idag att dom är redo att stötta Sverigedemokraterna.
Det kan tyckas märkligt, men det är en naturlig reaktion av samhällets vilja att få invandrare att se på sverige som "deras land".
Och självklart reagerar dom när dom ser hur regeringen sköter "deras" land. Dom vill i många fall själva inte ha hit fler invandrare än vi har kapacitet att ta emot, oftast just på grund av att dom själva inte har tagit del av en lyckad integration innan tusentals nya flyktingar kommer hit.
Ett jättebra blogginlägg skrivet av en invandrad svensk beskriver just fenomenet att fler och fler invandrare börjar stödja Sverigedemokraterna. Det är något som media absolut inte vill ta i med tång ens, då det skulle rasera den mer politiskt korrekta bilden av Sverigedemokrater som invandrarhatare. Då skulle ju dom plötsligt ha haft fel i sina kraftigt vinklade artiklar.
[Klicka här för att se det blogginlägget]
Jag tror den här vänsterhetsen bygger på okunskap och rädsla. Sverige är ett land som i många fall mer än allt värnar om sin traditionsenliga mångkultur och vidöppna invandringspolitik.
Men däri ligger även problemet. Vi är så måna om vår liberala hållning till invandring att vi tar på oss mer än vi klarar av, men oppinionen vägrar inse det.
Det finns många trevliga invandrare. Det finns många ärliga, unga friska individer som jobbar, betalar skatt och gör sitt bästa för att integrera sig själva i det svenska samhället.
Men Sverige HAR ett problem med sin nuvarande invandringspolitik, det är ett faktum som Husby-kravallerna är ett bevis på.. och det problemet stavas INTEGRATIONEN.
Överallt ser jag koncentrerade småsamhällen av favelor kring Stockholm (låt oss kalla dom Husby, Jordbro och Södertälje) dit anhöriginvandring fokuseras och bildar små stater i staten.
Har man ingen färdig integrationsplan som funkar, nej då kan man inte heller ha den immigrationspolitik som man har tänkt sig. Det går inte att blunda för det och tro att allt kommer ordna sig.
I den nuvarande öppna hållningen som har fortsatt i sveriges politik ända sedan Palmes dagar, så segregeras Sverige nåt otroligt då vissa kommuner överbelastas av asylsökande medan andra prompt kan neka att ta emot en enda individ. Sverige måste göra sitt yttersta för att motverka etnisk och kulturell segregering.
Det är så ironiskt att alla vänsteraktivister skriker "Mångkultur, ja tack!", och sen står dom som tappade bakom en vagn när Sverige utsätts för alla problem som ett uppdelat segregerat klassamhälle, som Sverige idag är, ger upphov till.
Detta är ett direkt resultat av den misslyckade integrationen.
Och en ännu grövre ironi är att även invandrare är benägna att hålla med och en stor del av dom säger öppet idag att dom är redo att stötta Sverigedemokraterna.
Det kan tyckas märkligt, men det är en naturlig reaktion av samhällets vilja att få invandrare att se på sverige som "deras land".
Och självklart reagerar dom när dom ser hur regeringen sköter "deras" land. Dom vill i många fall själva inte ha hit fler invandrare än vi har kapacitet att ta emot, oftast just på grund av att dom själva inte har tagit del av en lyckad integration innan tusentals nya flyktingar kommer hit.
Ett jättebra blogginlägg skrivet av en invandrad svensk beskriver just fenomenet att fler och fler invandrare börjar stödja Sverigedemokraterna. Det är något som media absolut inte vill ta i med tång ens, då det skulle rasera den mer politiskt korrekta bilden av Sverigedemokrater som invandrarhatare. Då skulle ju dom plötsligt ha haft fel i sina kraftigt vinklade artiklar.
[Klicka här för att se det blogginlägget]
Synen på Sverigedemokraterna som ett strikt främlingsfientligt parti börjar bli gammal och förlegad, många börjar vakna och faktiskt fördjupa sig i partiets manifest och inse att man kanske inte ska lita blint på vad media vill mata allmänheten. Ändå håller en stor del av befolkningen fortfarande envist fast vid synen att alla Sverigedemokrater och dom som röstar på Sverigedemokraterna är monstren i garderoben.
Okej, nu ska jag inte sitta och säga att folk ska rösta på Sverigedemokraterna, absolut inte. Jag vet faktiskt inte ens själv vad jag ska rösta på ännu.
Jag håller med alla partier i olika frågor.
* Jag håller med vänstern och socialdemokraterna när det gäller sjukersättning, vinster i vården och privatisering. Staten måste få tillbaka ägande av centrum och många instanser där skyddsfrågor och fackliga frågor har stöd av statliga regelverk och ingen anställd eller sjuksriven missgynnas.
* Jag håller med alliansen när det gäller kärnkraften och att den behöver byggas ut. Det kan te sig en smula chockerande då jag alltid värnar extremt om miljön, men på ett sätt är en utbyggnad av kärnkraften faktiskt att värna om miljön.
När våra gamla reaktorer pensioneras om några år kommer vi få ett energiunderskott som bara kan täppas igen genom inköp av smutsig energi från andra länder. Att vänstern säger att kärnkraften är oren och osäker bygger på okunniga jämförelser med ryska reaktorer då sverige använder sig av helt andra typer av reaktorer (kokvatten istället för grafit) och säkerhetssystem.
* Jag håller med vänstern och socialdemokraterna när det gäller sjukersättning, vinster i vården och privatisering. Staten måste få tillbaka ägande av centrum och många instanser där skyddsfrågor och fackliga frågor har stöd av statliga regelverk och ingen anställd eller sjuksriven missgynnas.
* Jag håller med alliansen när det gäller kärnkraften och att den behöver byggas ut. Det kan te sig en smula chockerande då jag alltid värnar extremt om miljön, men på ett sätt är en utbyggnad av kärnkraften faktiskt att värna om miljön.
När våra gamla reaktorer pensioneras om några år kommer vi få ett energiunderskott som bara kan täppas igen genom inköp av smutsig energi från andra länder. Att vänstern säger att kärnkraften är oren och osäker bygger på okunniga jämförelser med ryska reaktorer då sverige använder sig av helt andra typer av reaktorer (kokvatten istället för grafit) och säkerhetssystem.
Så ja, kärnkraften är en relativt ren energikälla om man tar hand om avfallet på rätt sätt.
Med det sagt så säger jag INTE att man ska satsa mindre på förnyelsebar energi; sådana initiativ ska fortskrida, men kärnkraften måste ändå byggas ut då förnyelsebar energi idag inte kan ersätta det vi nu får av kärnkraften.
* Jag håller med Piratpartiet fullt ut om att all information på nätet ska vara fri och företag har redan börjat komma på andra sätt att tjäna pengar på mera fri tillgång till musik och annan media än att straffbelägga hela svenska folket.
* Jag håller med Piratpartiet fullt ut om att all information på nätet ska vara fri och företag har redan börjat komma på andra sätt att tjäna pengar på mera fri tillgång till musik och annan media än att straffbelägga hela svenska folket.
* Jag håller med Sverigedemokraterna när det gäller att faktiskt ha tillåtelse att kritisera den inhemska invandringspolitiken som är helt uppåt väggarna fel. Först och främst gäller det att ta hand om sveriges nuvarande befolkning och det har ingenting med rasism att göra, det handlar helt enkelt om resurser.
Så, nej, den här texten är inte för att bevisa att jag på något sätt är en "blågulblodig svensk" med hjärta för Sverigedemokraterna framför alla andra, för det är jag verkligen inte.
Men jag vill med den här texten på något sätt upplysa folk att ni måste vara klokare än vad hetsande svensk media tror att ni är.
Vill ni inte rösta på Sverigedemokraterna så är det absolut okej, vi lever trots allt i en demokrati och alla har en fri åsikt. Jag säger inte att Sverigedemokraterna är det perfekta partiet, långt ifrån.
Men döm dom inte baserat på vad ni har "hört" om dom. Ta reda på vad dom vill, fördjupa er i deras politik och, för all del, peka på där dom har fel om ni anser att dom har det.
Men våga ta debatten. Var inte en av dom som stoppar fingrarna i öronen och skriker "lalaalala, jag hör inget! Ni är rasister!"
För Sverigedemokraterna är inte dom där monstren.
Dom är människor som har åsikter, precis som du och jag.
Och i en demokrati får man ha åsikter.
Så, nej, den här texten är inte för att bevisa att jag på något sätt är en "blågulblodig svensk" med hjärta för Sverigedemokraterna framför alla andra, för det är jag verkligen inte.
Men jag vill med den här texten på något sätt upplysa folk att ni måste vara klokare än vad hetsande svensk media tror att ni är.
Vill ni inte rösta på Sverigedemokraterna så är det absolut okej, vi lever trots allt i en demokrati och alla har en fri åsikt. Jag säger inte att Sverigedemokraterna är det perfekta partiet, långt ifrån.
Men döm dom inte baserat på vad ni har "hört" om dom. Ta reda på vad dom vill, fördjupa er i deras politik och, för all del, peka på där dom har fel om ni anser att dom har det.
Men våga ta debatten. Var inte en av dom som stoppar fingrarna i öronen och skriker "lalaalala, jag hör inget! Ni är rasister!"
För Sverigedemokraterna är inte dom där monstren.
Dom är människor som har åsikter, precis som du och jag.
Och i en demokrati får man ha åsikter.
För Sverige ÄR väl en demokrati...? .. Eller?
Balans viktigare än strikt viktnedgång
Senaste tiden så har jag funderat över en sak.
Det gäller min diet som jag går på nu.
Direkt efter påskhelgen så beslutade jag mig för att börja med LCHF igen och det har gått förvånansvärt bra hittills. Jag har inte ätit någon form av socker sedan dess. Visst, en cashewnöt här och mat med lite lök där, men i det stora hela så är masskonsumptionen av godsaker (som snacks eller choklad eller glass osv) som jag förr i tiden bedrev, i princip bortblåst.
Det här är en bra sak och något som jag otvetydligen mår bra av.
Men...
Jag har börjat fundera över vad som orsakade mitt snedsteg förra gången jag gick på LCHF och som fick mig att successivt tappa kontrollen tills jag helt och hållet t.o.m hade gått om min före-detta maxvikt.
Jag kom fram till att det berodde i stor del på hur jag såg på kolhydrater.
Det gäller min diet som jag går på nu.
Direkt efter påskhelgen så beslutade jag mig för att börja med LCHF igen och det har gått förvånansvärt bra hittills. Jag har inte ätit någon form av socker sedan dess. Visst, en cashewnöt här och mat med lite lök där, men i det stora hela så är masskonsumptionen av godsaker (som snacks eller choklad eller glass osv) som jag förr i tiden bedrev, i princip bortblåst.
Det här är en bra sak och något som jag otvetydligen mår bra av.
Men...
Jag har börjat fundera över vad som orsakade mitt snedsteg förra gången jag gick på LCHF och som fick mig att successivt tappa kontrollen tills jag helt och hållet t.o.m hade gått om min före-detta maxvikt.
Jag kom fram till att det berodde i stor del på hur jag såg på kolhydrater.
Jag kan beskriva mitt fall-from-grace förra gången såhär:
I en-till-två månader under våren 2012 gick jag på strikt LCHF och fullkomligen rasade ner i vikt. Med strikt LCHF menar jag att jag under denna tidsperiod endast levde på två ägg till frukost (minus äggulorna) och sen åt kött och broccoli till middag.
Det var allt. Kött, ägg och broccoli täckte faktiskt upp precis alla former av vitaminer och proteiner man övehuvudtaget kan behöva, men oavsett om det var nyttigt så var det inte direkt någon variation på det.
Hursomhelst så tappade jag 12 kilo på bara en månad under det matschemat, 10 till den följande månaden.
Men sen kom sommaren och jag såg hur alla åt isglass i den stekheta värmen och jag blev otvivelaktligen suktad. Och jag tänkte "äh, EN glass gör väl ingenting?"
Sagt o gjort, jag åt en isglass och mådde toppen. Hade det bara stannat vid det så hade allt varit okej.
Men sen kom skammen. Vad hade jag gjort? Det här var strikt förbjudet för någon som går på LCHF.
Hursomhelst så tappade jag 12 kilo på bara en månad under det matschemat, 10 till den följande månaden.
Men sen kom sommaren och jag såg hur alla åt isglass i den stekheta värmen och jag blev otvivelaktligen suktad. Och jag tänkte "äh, EN glass gör väl ingenting?"
Sagt o gjort, jag åt en isglass och mådde toppen. Hade det bara stannat vid det så hade allt varit okej.
Men sen kom skammen. Vad hade jag gjort? Det här var strikt förbjudet för någon som går på LCHF.
Skammen gjorde att jag tänkte två saker:
1. Fan va dålig jag är som misslyckades! (vilket 1 ynka isglass självklart inte var)
2. Nu har jag sabbat allt. Då kan jag lika gärna sabba lite till.
Och den här sista tanken gjorde att jag frångick mer och mer från min diet under dom följande månaderna, till fördel för att få smaska chokladkakor eller dylikt. Oftast varje dag! .. med resultat att jag självklart ökade på allt jag hade tappat igen.
Folk säger till mig "men hörrudu, du är ju sockerberoende. Du KAN inte bara ta en kaka eller ett chips o sen låta det vara. Det är som med alkoholism, tar du en så måste du ha mer. Så att snaska är självklart förbjudet för dig."
Men jag börjar undra om det verkligen stämmer, om själva problemet handlar om just det.
Många gånger har jag funderat över om det inte är så att det är min syn på socker som avgör mer än själva suget. Suget har oftast inte ens varit särskilt starkt, det har mer handlat om att jag vill ha nåt riktigt gott o snaska på till filmer eller sånt.
När jag sen har försökt inleda dieter igen efter förra gången jag gick på LCHF så har jag, varje gång jag har gått förbi godishyllan, intalat mig högt och tydligt: "I DONT NEED IT!!"
Näe.. I don't need it... but actually .. i shouldn't fear it as well.
Why?
Jo, för att jag motarbetar och gör det svårare för mig själv när jag tvingar mig själv att välja bort sötsaker totalt.
Och här är anledningen:
Mitt strikta regelverk.
* Jag VET hur bra det gick förra gången jag gick på LCHF.
* Jag VET hur glad jag var och hur underbart resultatet blev.
* Därför VET jag också att jag måste förstås återgå till den där stenhårda livsstilen om jag vill uppnå resultat.
Så, när jag då inleder en LCHF-diet och har råkat inta en ytterst liten mängd kolhydrater i min kropp, exempelvis ett halvt glas mjölk, så tänker jag omedelbart "okej, nu har jag sabbat hela den här dagen, nu kan jag lika gärna köpa en chipspåse eller en chokladkaka, så börjar vi om igen imorgon"...
Problemet är att jag dagen därpå naturligtvis återigen hittar på ursäkter efter att ha ätit nåt så ofarligt som exempelvis en halv brödskiva, vilket gör att jag även då tycker att jag har "failat" och återigen kan jag trösta mig med att köpa en massa skit för jag ska ju ändå börja dagen därpå igen.
Den här hårda regelsatsen som jag själv har satt som basis för min viktnedgång är grunden till en ond cirkel som återupprepas om och om igen.
Visst, ett sånt regelverk kan funka om man har tänkt sig att verkligen köra strikt LCHF och har den disciplinen, men det håller inte i längden om man har tänkt leva som en vanlig människa.
Och det är det här som jag slutligen inser var det som faktiskt gjorde att min förra LCHF-period kollapsade helt:
Jag tyckte att jag hade failat så hårt med att börja äta glass att jag lika gärna kunde fortsätta.
Det blir en psykologisk landmina att ha satt såna hårda regler, och att sen bryta mot dom resulterar i ett lavinartat beteende där skam beblandas med tröstätande.
Ett sånt tänkande är lika farligt för ens hälsa som ett fysiskt sockerberoende och jag tror att jag borde fokusera mer på att öva upp min egen viljestyrka istället för att bara fokusera på att hålla socker utanför min kropp.
Liksom, jag har börjat tänka.... är meningen med den här dieten verkligen att jag aldrig mer ska få äta en enda tugga tårta eller chips eller annat godis som man kan tänka sig? Det är ett mål som är både omöjligt och orealistiskt att leva upp till.
Nej, istället för att tvinga mig att avhålla mig från att äta saker som innehåller socker, så verkar det rimligare att jag tränar upp samma återhållsamhet som alla vanliga icke-sockerberoende människor har. Jag ser aldrig dom springa till affären varje dag och köpa chokladkakor, och det slår mig att det är fel av mig att försöka ställa in mig på att tänka svart o vitt angående socker.
Jag har börjat tänka att det nog skulle vara bättre att vänja in min kropp OCH mitt psyke på att få äta gott ibland, fast med långa mellanrum.. att liksom kompromissa, så att man hamnar på samma nivå som vanliga människor utan sockerberoende är på.
Ett sånt tänkande är lika farligt för ens hälsa som ett fysiskt sockerberoende och jag tror att jag borde fokusera mer på att öva upp min egen viljestyrka istället för att bara fokusera på att hålla socker utanför min kropp.
Liksom, jag har börjat tänka.... är meningen med den här dieten verkligen att jag aldrig mer ska få äta en enda tugga tårta eller chips eller annat godis som man kan tänka sig? Det är ett mål som är både omöjligt och orealistiskt att leva upp till.
Nej, istället för att tvinga mig att avhålla mig från att äta saker som innehåller socker, så verkar det rimligare att jag tränar upp samma återhållsamhet som alla vanliga icke-sockerberoende människor har. Jag ser aldrig dom springa till affären varje dag och köpa chokladkakor, och det slår mig att det är fel av mig att försöka ställa in mig på att tänka svart o vitt angående socker.
Jag har börjat tänka att det nog skulle vara bättre att vänja in min kropp OCH mitt psyke på att få äta gott ibland, fast med långa mellanrum.. att liksom kompromissa, så att man hamnar på samma nivå som vanliga människor utan sockerberoende är på.
Kanske typ att jag har en "carb-dag" per, låt säga, två veckor, då jag kan få äta onyttiga saker (med måtta förstås) för att komma ifrån den här orealistiska förväntningen att "jag aldrig mer kommer att få äta nånting gott och om jag gör det så är jag förlorad bortom allt hopp". Det är så negativt tänkande att man utsätter sig för en stor psykologisk risk och en LCHF-diet blir under sådana förutsättningar ett mentalt vågspel.
Men nej, det är min viljekraft som borde vara i fokus, inte om en produkt innehåller socker. Det finns socker i allt, även helt naturliga saker. Det finns en viss mängd socker i alla matvaror förutom kanske fett och smör.
So, yes.... I don't need it, but I also shouldn't fear it.
Vi får se hur jag gör, men jag kanske ska köpa pizza idag och ser va som händer.
Det enda jag fruktar är just att sen inte kunna säga nej igen p.g.a att jag tycker att jag har misslyckats igen. Det är en vanföreställning som jag måste rätta till.
Jag HAR inte misslyckats om jag äter lite chips till helgen.
Jag HAR inte misslyckats om jag får i mig lite kakor.
Jag behöver bara inse det; att jag bara behöver fortsätta dieten och att röra mig mycket så tar jag igen det genom att bränna upp just dom kolhydraterna som jag får i mig av såna produkter.
Nåja, som sagt... vi får se hur jag gör.
Imorgon fyller jag år förresten.
Yay! ^^
Men nej, det är min viljekraft som borde vara i fokus, inte om en produkt innehåller socker. Det finns socker i allt, även helt naturliga saker. Det finns en viss mängd socker i alla matvaror förutom kanske fett och smör.
So, yes.... I don't need it, but I also shouldn't fear it.
Vi får se hur jag gör, men jag kanske ska köpa pizza idag och ser va som händer.
Det enda jag fruktar är just att sen inte kunna säga nej igen p.g.a att jag tycker att jag har misslyckats igen. Det är en vanföreställning som jag måste rätta till.
Jag HAR inte misslyckats om jag äter lite chips till helgen.
Jag HAR inte misslyckats om jag får i mig lite kakor.
Jag behöver bara inse det; att jag bara behöver fortsätta dieten och att röra mig mycket så tar jag igen det genom att bränna upp just dom kolhydraterna som jag får i mig av såna produkter.
Nåja, som sagt... vi får se hur jag gör.
Imorgon fyller jag år förresten.
Yay! ^^
Skum, men asball valborg!! :D
Hahahaha... jag vet inte vad jag ska säga....... jag vaknade upp idag och kunde HÖRA IGEN!!!! :D
Jag hann inte köpa nåt medel på apoteket igår så jag fick dras med nedsatt hörsel hela jävla dagen, men det glömde jag bort när Malin och Emil kom över och vi lirade lite sällskapsspel och drack.
Sen drog vi till krogen i Skogås som det var dödsskjutning på häromdagen... .... aah, bara för att. ^^ :P
Kommentarer som "nemen gud, ja skulle aldrig våga gå dit nu" möts med svaret "lilla du, sånt där kan hända på ALLA krogar och verkligen närsomhelst" och för att prove vår point så drog vi dit.
Mmmm, det hade förstås ingenting att göra med att vår polare var karaokevärdinna där också. ;)
Mötte Adam, Anna och Nathalie där också och hade en askul kväll! :D Blev lite överförfriskade förvisso, men i det stora hela, så ... det var valborg. ^^ Det var en beviljad ynnest. Tre Resorb på hemmaplan fixade den baksmällan.
Sen klantade jag mig förstås.... that goes without saying. ^^
Sen klantade jag mig förstås.... that goes without saying. ^^
Nej då, inga direkta konsekvenser, bara ett facepalm-moment.
När jag kom hem så la jag tydligen min plånbok i den nedersta lådan inne i min klädkammare. Varför? Ingen aning.
Sen klädde jag av mig.. och freakade ur när jag inte kunde hitta min plånbok! :O
Gick runt i lägenheten och tittade, ringde Malin och frågade om hon sett den... ringde tillochmed till krogen (!) för att se om den fanns där.
Satte mig i soffan och var upprörd.... och sen slog det mig att det kändes bekant att jag KAN ha lagt den nånstans där jag inte brukar leta. Så jag kollade i lådan som direkt ploppade upp som huvudmisstänkt, och..... TA-DAAH!! ^^
And i was like....
Hahaha.. ^^ men anywho, är glad att det löste sig :)
Sen... the most amazing thing happened. Vaknade upp idag och kunde HÖRA igen!! :D Eller ja... jag kunde iofs höra igår också... men hörde som sagt sämre på vänster öra hela dagen. Idag var det borta. :) Se där, så har man sparat in 135 spänn som annars hade gått till nån öronsprej på apoteket. :D Yay!
Sen... the most amazing thing happened. Vaknade upp idag och kunde HÖRA igen!! :D Eller ja... jag kunde iofs höra igår också... men hörde som sagt sämre på vänster öra hela dagen. Idag var det borta. :) Se där, så har man sparat in 135 spänn som annars hade gått till nån öronsprej på apoteket. :D Yay!
Idag är det första maj, och det är tre dagar kvar till min födelsedag. (Nej, ja tänker fortfarande inte säga hur gammal jag blir. :P Den som gissar rätt vinner en dejt med mig!! XD .. )
Hur ska den firas? Ja med tanke på att den infaller på en söndag så blir det bara en lugn dag hos mammsen, kanske lite tårta. :) På lördag däremot ska jag med Lollo, Simon och Markus till Södertälje på nån årsfest på nån raggarklubb. ^^ Kan bli kul. :) Brukar inte umgås i dom kretsarna direkt, men vafan... nån gång ska man ju ha gjort det också. ^^
Ha en trevlig första maj nu så ska jag försöka ha detsamma. :)
