Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Människan skulle aldrig kunna existera i en fullt harmonisk värld.

Det kom jag på nu när jag var ute och vandrade med min kära moder.
Hur jag kom in på det, ja fråga mig inte, men när jag är ute och vandrar så frigörs mitt sinne för kreativitet då min hjärna prompt måste hållas sysselsatt och då går jag alltid och skapar; på ett eller annat sätt.
Oftast innehåller det referenser till mitt skapande som författare, men idag kom jag in på ämnen med mera allmänna begrepp som innefattar oss som ras och individer.


Nå, tillbaka till min tes.

Människan skulle aldrig kunna leva i en värld där alla är trevliga, omtänksamma och toleranta mot varandra, precis på samma sätt som vi aldrig skulle vilja existera i en värld med total brist på empati; där folk dödar urskiljningslöst och lever på varandra som rovdjur.

Varför?

Säg att vi har en värld där alla är glada, alla är trevliga och omtänksamma, man lyfter på hatten och säger goddag med ett varmt leende, fåglarna kvittrar, solen skiner och folk bryr sig.

Absolut inget kaos existerar.

En sådan existens skulle väldigt fort bli fruktansvärt stel. Den skulle tillslut bli så kväljande för vissa personer att kaos skulle uppstå i samhället på ren princip.

Hur?

Dom fria radikalerna.

Det finns alltid fria radikaler i ett samhälle. Det ligger i vår natur att inneha individer av alla möjliga olika personligheter och karaktärer; somliga välvilliga och inställsamma, andra... välvilliga i mindre omfattning.
Precis som på molekylär nivå vill dessa individer gå mot strömmen, känna sig speciella och motsätter sig en existens där alla är lika, även om den likheten är uppfylld med endast glädje och harmoni.

Dessa radikala individer skulle skapa kaos inifrån. Dom harmoniska människorna har, naturligtvis, ingen erfarenhet av att handskas med detta problem och därför så faller samhället när detta kaos sprider sig och infekterar varenda hörn.

Och för att dra en paralell, låt oss för skoj skull flytta den här tesen från det enskilda samhället och istället globalisera den...

Detta är på samma sätt som koncepten "Fred" och "Frihet" inte kan sammexistera.
Båda koncepten förnekar nämligen varandra.
Detta upptäckte jag i en uppsats som jag skrev för väldigt länge sedan, men det är värt att plita ner här.


Ordet "fred" syftar på en värld där alla typer av existenser är godtagbara, så länge som ingen brukar någon form av våld mot någon annan.

Ordet "frihet" syftar på en värld där alla former av uttryck och tankegångar är godtagbara, så länge som alla får göra som dom vill utan några begränsningar.

Okej, en analys av detta då.

Den mest extrema formen av fred, är när en diktatur upprätthåller freden under hot om våld, där alla är rädda för represalier och gör som dom blir tillsagda, så länge lugnet består och ingen blir skadad.
Ergo: Fred utan frihet.

Den mest extrema formen av frihet är en värld i anarki, där alla kan bete sig hursomhelst mot varandra, även döda och begå våldsbrott (något som otvivelaktigt skulle uppstå i en sån värld) utan att vara rädd för några konsekvenser.
Ergo: Frihet utan fred.


Se på alla förtryckar-regimer under åren som har störtats. Folk lever först under ett relativt fredligt styre, så länge ingen säger emot staten. Där uppdagas aldrig våldsbrott, för dom begås ärligt talat inte. Tillochmed kriminella element är för rädda att ta risker när dödsstraff tillämpas för ringa brott.

När en sån regim störtas, oavsett om det är inifrån eller av utländska påtryckningar, så jublar folket för dom har vunnit sin frihet.
Men vad tar vid? Jo, en turbulent era där folket är oeniga om princip allt, och nästan alla såna efterspel innehåller inbördeskrig som angår exempelvis vilka som ska styra, vilka lagar som ska gälla, osv, samtidigt som kriminella element ser tillfället och slår sina klor i den nyfödda nation som inte ens har hunnit få ett nytt namn.

Den hårda freden har bytts ut mot en kaotisk frihet.


Det som är problemet, och som fortsätter att vara ett olöst problem än idag, är hur ett samhälle ska kunna fungera på ett sånt sätt så alla parter och former tillfredställs.
Man vill ha den lugna freden, men man vill också ha friheten som vi människor värderar så högt.


Plats på scenen för:

DEMOKRATI!


Vi vet alla vad en demokrati innebär. Men egentligen, förstår vi i det långa loppet vad en demokrati innehåller och vad det gör med oss?
Förstår vi ens HUR man på ett effektivt sätt ska kunna upprätthålla en sann demokrati på ett sånt sätt att alla parter som fred och frihet uppfylls?


Svaret är tyvärr nej.

Den bistra verkligheten är att människan är för primitiv för att kunna hantera ett demokratiskt samhälle, för i grund och botten är vi en balansvarelse.
För mycket av det ena ger oss längtan efter det andra. Därför funkar aldrig demokratier som vi vill att dom ska göra, inte till 100%.

Demokrati är i sanning en bristfällig lösning som den ambitiösa men kortsiktige människan skapade för att improvisera ihop en tillfällig kompromiss mellan begreppen frihet och fred, men man kan fundera på om det faktiskt är något som håller i längden.

Demokratins problem, varav dom två största är oenighet och korruption, framstår genom denna kompromiss som jag ärligt talat inte tror att vi människor kan hantera.
Inte än.

Nu påstår jag inte att jag har lösningen, ohnej, jag påpekar bara bristerna i systemet som vi har samt bristerna i det som vi kollektivt vill uppnå.

Se på världen. Krig, död, korruption, elände. Detta trots demokratins inflytande.
Jag kan bara dra en enda slutsats; något som jag redan varit och tallat på här i texten.

Att vi som ras helt enkelt är för primitiva och för våldsbenägna för att kunna skapa en värld där vi under ordnade former har både fred och frihet. Innerst inne är vi alla radikaler som skapar kaos inifrån; oavsett om vi motiveras av girighet, hat eller rädsla.


Därför kommer vi aldrig att kunna nå den perfekta värld som vi som ras strävar efter, oavsett hur mycket vi försöker.

Jag blir så trött...

Miljöpartiet är reducerat till borgarblockets knähundar, Socialdemokraterna är i spillror och vänstern är sorgligt utstötta och uträknade.

Välkomna till vad som otvivelaktigt annars bara existerade som Olof Palmes framtids-mardröm.

Det nya höger-Sverige.
It sucks and we, as typical meek swedes, avsolutely love it.

Här pissar vi på den lille mannen. Här horar regeringen ut lokala centrum och företag till privatiseringens fördel. Här ska inte staten äga något. Alltså ska inte vi som nation äga nåt. Vilket gör att utländska intressenter tar över affärsmöjligheterna och vänder dom ut och in för sina egna intressen.

Här utvisar vi hela familjer. Består familjen av en död pappa och en mamma som omöjligt kan ta hand om sina barn, åh you bet your ass att vi utvisar dom! :O Att vara barn är inget undantag för migrationsverket; ut ska dom och fort ska det gå!

Här gör Försäkringskassans nya regler alla långtidssjukskrivna till potentiella självmördare p.g.a ångest och förtvivlan.

Här fogar vi oss för pappa USA och mamma EU. Här har vi inga egna viljor.

Här blomstrar rojalismen såtillvida att tusentals flockar till en kronprinsessas bröllopp, men knappt någon uppmärksammar att en av våra största skådespelare genom tiden (som bidragit med mer för sverige än vad en poserande kungafamiljsprofil nånsin kommer göra) gått bort.

Här tycker kidsen att Reinfeldt är "cool" och gör bort sig fullständigt när dom röstar blått för att vara trendiga.

Här jobbar utländska slavar under företagens piska och tackar snällt när dom får en skrattretande fjuttig summa till lön, som inte ens räcker till ett paket V6.

Här har facket tappat makt till fördel för investeringsmöjligheter och trampande på dom mänskliga rättigheterna.

Här anser vi att hårt arbetande varumärken som SAAB; som varit en del av vårt kulturarv i ett århundrade och bidragit till sveriges välfärd, får klara sig själva när dom behöver ekonomisk hjälp. Vi vänder företaget ryggen och tvingar SAAB att sälja sig självt till en mäkta suspekt sportbilstillverkare för att få hjälp att överleva.
Det är bara en tidsfråga innan triviala saker som SAAB går i konken...

Detta är Sverige.
Nyskapande och framgångsrikt välfärdsland eller ett prostituerat helvete som blivit sönderknullat av alla vinstdrivna, egenkära intressen som sliter henne sönder och samman?

How the mighty have fallen.....

Hallå där, long time no see.

Ja ni får ursäkta, jag tar ibland väldigt långa pauser då min musa (jag sa musA) vägrar tala med mig.
Den här gången tror jag den har skaffat besöksförbud eller nåt, för jag har inte haft särskilt stor lust att skriva alls faktiskt.
Orden kommer inte längre till mig... inte som förr iallafall...

What gives?

Kanske det beror på att jag har börjat dejta...... ja ni hörde rätt... DEJTA .... jag ... god damnit... XD

Låt mig först klargöra (främst för mig själv) att detta innebär inte att jag är tied down. Nej, jag har min frihet, jag har mina möjligheter, jag har...

Ja, jo .. bla, bla .. de har jag ... jag har allt de där fortfarande, visst... men jag måste säga att den här tjejen är ... something else, alltså..

Hon är fin, skön och extremt lik mig. Det är inte många individer i världen som man kan säga att man kopplar på näst intill alla nivåer, men när man väl hittar en sån så är det något som stannar upp och säger "woah there boy, what's all this then?" ... man blir nyfiken, exalterad och väldigt glad.

Men men, visst, jag är fortfarande singel.
Så alla ni hundratusentals tjejer som står utanför min dörr och trånar just i detta nu (jag kan höra polissirenerna ljuda; dom håller på att ta fram vattenkanonerna för skriken av tusentals tjejer utanför min port börjar skapa kaos i grannskapet), ni ska inte förtvivla, ty ni har fortfarande chansen att få känna av min uppskattning och åtrå.
I'm my own man, first and foremost.


Men... alltså... ändå..

När jag tänker på denna tjej, så ler jag... även om jag inte liksom är på leende-humör.
Alltså, vi är så slående lika så det nästan är ett av naturens underliga skämt.

Och det har tillomed hänt att jag har aktivt ringt henne. :O Sånt gör inte jag! ... alltså, jag är för lat för sånt... egentligen

Men när jag inte hört hennes röst på ett tag.... hmm.. mja, de må gå mig emot som karaktärsdrag, men nån gång då och då upptäcker jag att jag inte kan låta bli nallephönen och VILL slänga iväg en ringsignal eller två.

Herregud ^^ .... vi snackade om image... vi snackade om tuffhet... vem är det nu som har blivit lite på the soft side? XD

Har Herr Latex gått och kärat ner sig måntro? ^^

Nja, alltså... inte än... det vågar jag inte säga... eller... nja.. nej.. alltså, kär är ett starkt ord (gud vilken klyscha!).. men det känns liksom... bra :D ... bara bra, liksom. :D
Väldigt bra, faktiskt. ^^
Good feelings ^^ i like... i like it alot.

Vad hände igår? Jag camade med henne. ;) .... och nej, pervon; inte på de sättet. ^^ Även om man själv är ett tvättäkta pervo and proud of it så måste jag säga att bara kunna sitta och kolla på henne, se hennes fina leende och skåla via skärmen... det är en mysig upplevelse i sig. ^^

Vad gjordes sen? Tja, en runda i Karazhan med Richard och satt och drog mig en bira eller två, men det vart ingen riktig fylla eller dylikt. Blev bara lite måttligt dragen.
En annan certain someone som ringde mig senare samma natt var däremot redigt wasted. ^^ Så kan det gå.

Jag hoppas hon fick ut alla skummisar ur lägenheten iallafall.

... I miss her..


On another note... jag chockade mig själv idag genom att helt plötsligt sitta och nästan, inte riktigt men NÄSTAN.. gråta till en live-spelning av Queen med Bohemian Rhapsody på Youtube.

Ärligt, jag vet inte riktigt varför, men något av kombinationen med låtens tunga text, Freddie Mercurys fantastiska röst och den där good time arena-spelningen gjorde att jag blev rörd.
Jag satt och tänkte för mig själv "fan, vad hade jag inte givit för att få vara där. Och nu kommer jag aldrig få chansen" ... eftersom Freddie gick ur tiden 1991.

Jag kände bara en sån oerhörd känsla av förlust och höll på att gå under. Tårarna vällde upp inom mig och det var på vippen att jag började böla.... för nåt jag sett på youtube, liksom. ^^

Här får ni se videon. Av kvaliteten och frisyrerna att döma så måste detta ha spelats in kort innan Freddie Mercury dog, typ slutet av 80-talet, möjligen 1990/91, nånting sånt.

Tips: Titta på videon i helskärmsläge, definitivt!

Enjoy!




Det bevisar bara vilken effekt Queen, och särskilt Freddie Mercury hade, och fortfarande har, på deras fans. Bohemian Rhapsody är så laddad med ångest (iallafall första halvan) och jag kände att den kombination av skönhet och förtvivlan blev för mycket för mig.

Jag tänkte tillomed att jag inte får kolla på den videon igen, för den blev waaaaaay too intensiv. ^^

Jag menar, kom igen.. Han säger tillomed "right on!" i slutet, som jag så ofta gör. ^^ Snacka om att jag kände mig träffad. :D

Jag tror allt det här har med min nyfunna kärlek för konserter att göra också, som när jag och andreas gick på Kiss tributen för ett par veckor sen. Allt jag ville var bara att få dra på en riktig konsert med nån av dom stora banden, och Queen hade verkligen varit en av dom STORA.

*suck* ..

Jaja, vad är en bal på slottet? ....

Nej, nu blir det snart pizza och sen en helkväll med att antingen slökolla finalen i cirkusfestivalen och vänta på att någon av mina sociala retards till polare pallar lyfta phönen och ringa för utgång, eller så blir det lite mer WoW.

Who knows.

Catch ya laterz!