Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

 

Nu vill jag inte att ni ska tro att jag hatar World of Warcraft eller nåt sånt, för så är det absolut inte. Faktum är att jag älskar spelet i sig galet mycket. Kanske inte så mycket att jag nånsin blev beroende, men typ sådär så man får varma mysiga känslor när man tänker på det.

 

Jag älskade att upptäcka Azeroth och skaffa mig olika roliga mounts och belöningar, osv. Framför allt så älskar jag spelets galet detaljerade story med så många olika karaktärer och episka storylines som vävs in i varandra och påverkar världen och mig i den.

Så, bara för att jag skrev titeln "Varför jag inte kommer spela WoW mer" så ska ni inte tro att jag ogillar WoW, för det gör jag inte.

 

 

Men WoW har blivit problematiskt.. och inte på ett roligt, problemlösande i stil med shack eller tetris-sätt.. nej, det har mest bara blivit ett stort huvudbry. För att ni ska få lite mer insikt i vad jag menar så presenterar jag härmed en lista.

 

Anledning(ar) till varför jag inte spelar World of Warcraft längre och förmodligen aldrig kommer gå tillbaka till det igen, även fast jag älskar själva spelet i sig:

 

(1) Det tar upp WAAAAAAAAAAY för mycket tid. Att vara WoWare är som att ha ett heltidsjobb där man ska hänga med i svängarna med alla nya expansioner som kommer.
Första månaden efter ett släpp så börjar man matta av intresset och tänka "okej, full-speccad nu, skönt, nu kanske jag kan få lite tid över o göra lite annat, kanske läsa den där boken som jag köpte och- nej VÄNTA, NU SLÄPPS NÄSTA EXPANSION MED MER DAILYS, GEAR OCH RAIDS. TRODDE DU ATT DU SKULLE FÅ LITE FRITID? PFT! GLÖM DET!"

Och låt mig inte dra upp frustrationen med guild som är hardcore och kräver att alla ska sitta hemma prick "20.00 för då går vår raid igång och alla ska vara med, annars ryker ni." .. fan, jag HAR ett liv utanför detta; mind if I tend to it for just a moment, please? .. pretty.. please?

 

(2) Förutsatt att du är som jag, och har ett spelsug som går i faser, så inser du som jag väldigt snart att varje gång man kommer tillbaka in i en ny WoW-fas så är det i stort sett bara en massa pluggande. Vilka stats som är bäst för den här klassen, vilka rotationer som ger mest dps, vilka skills som är bäst att ha om du har den här professionen, vilken klass som är bäst för din personliga spelstil eftersom dom ändrar sig och byter roller med typ varje jävla expansion.... GAAAAAAAAAAH!!!! JAG ORKAR INTE! Lägg av!! Jag lämnade matten på gymnasiet, låt den fan vara begraven där.

Och allt det här..... ALLT det här.. ska man lära in sig på nytt igen, VARJE gång man har tagit ett break från WoW. Att bara lära om sig hur man lirade sin gamla rotation kan vara sjukt jobbigt bara det, men sen kan det ju också tas bort och läggas till nya skills i expansionen som kom medan du blundade, vilket gör dig än mer bortkommen. Läxhjälp, någon?

 

(3) Mitt största problem med WoW är och förblir samma problem som jag har haft med det sen dag 1 (i mitt fall, kring 2008-ish) .. och det är att det ställs krav på mig av andra spelare. När jag spelar ett spel så gör jag det för att njuta och slappna av, inte för att behöva utstå besvikna utrop som "men ååååh, du drar ju aggro om du går den vägen, men guuuud vilken n00b!!! Men va?? Har du SÅÅÅ låg DPS? Du är ju sjukt dålig!".. osv osv.

Jag menar, t.o.m omtänksamma guildledare som inte är 12-åriga troll kan ändå inte riktigt dölja det faktum att man själv utgör en dålig del av gruppen när man inte direkt bidrog nånstans till att bränna ner senaste bossens hälsomätare. "jo, du kanske borde skaffa lite bättre gear,va?"

 

Överhuvudtaget så hatar jag.. alltså, verkligen avskyr att vara beroende av och svarande inför andra. Hade WoW varit ett singelspelar-spel så hade jag varit i nörd-orgasm-heaven, för jag verkligen älskar Blizzards storys. Men för min del bryr jag mig inte ens om att det överhuvudtaget finns andra spelare i Azeroth, dom typ finns inte för mig. Det är därför jag aldrig nånsin (nej, jag skojar inte, till denna dag har jag aldrig) spelat PvP. I'm serious. Det är precis som i fps-spel online, det ger mig ingenting. Sitta och meja ner varandra och hånskratta över mikrofon utan vare sig nån ball story eller roleplay. Usch!

Nej, ge mig en kopp varm choklad en fredagkväll och sätt mig framför singelspelar-RPGs som Mass Effect eller Chrono Trigger och ni har mig i mitt esse. Då är det bara jag, spelet och ett riktigt ballt "larger than life"-äventyr.

 

Med allt detta, lägg även till den där roliga lilla prenumerationsavgiften som dras varannan månad (med risk för att slänga pengar i havet ifall du glömmer bort att frysa kontot om du tar en paus från WoW) och du har en fint sammanpackad bunt av anledningar till varför jag aldrig (förmodligen) kommer spela WoW igen. Jag bara orkar inte. Det är tanken som direkt infinner sig när jag ibland funderar på att ta upp det igen. "Nej men ååh, jag orkar inte". Och det är inte vad riktiga spel är för mig. Suget ska ge mig motivationen som gör mig inbiten, inte slås tillbaka av omständigheter kring spelandet.

 

Men det är synd .... för jag har haft många mysiga, ensamma kvällar med Burning Crusade och Cataclysm (missade WotLK, under ett break förstås) t.ex när jag har utforskat på egen hand, när jag har gearat upp och lyckats pugga mig igenom en dungeon och sett genuina lore-vänliga händelser som (scriptat) ändrar på hela världen p.g.a lilla mig.. då har man känt sig speciell och verkligen uppskattat WoW.

 

Så tråkigt bara att man, för att verkligen kunna se riktig end game-content, måste ingå i raider där allting ställs på sin spets och alla behöver vara extremt duktiga på att samarbeta. Även om jag skulle gå med i ett riktigt bra guild med toleranta medlemmar så kommer jag aldrig kunna ändra på det faktum att jag i grund och botten är rätt blyg online, kommer aldrig gilla att samarbeta i grupper med andra eller prata i mikrofon och definitivt hellre föredrar att bara köra solo.

 

Så, World of Warcraft... det var kul så länge det varade.