Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Människan skulle aldrig kunna existera i en fullt harmonisk värld.

Det kom jag på nu när jag var ute och vandrade med min kära moder.
Hur jag kom in på det, ja fråga mig inte, men när jag är ute och vandrar så frigörs mitt sinne för kreativitet då min hjärna prompt måste hållas sysselsatt och då går jag alltid och skapar; på ett eller annat sätt.
Oftast innehåller det referenser till mitt skapande som författare, men idag kom jag in på ämnen med mera allmänna begrepp som innefattar oss som ras och individer.


Nå, tillbaka till min tes.

Människan skulle aldrig kunna leva i en värld där alla är trevliga, omtänksamma och toleranta mot varandra, precis på samma sätt som vi aldrig skulle vilja existera i en värld med total brist på empati; där folk dödar urskiljningslöst och lever på varandra som rovdjur.

Varför?

Säg att vi har en värld där alla är glada, alla är trevliga och omtänksamma, man lyfter på hatten och säger goddag med ett varmt leende, fåglarna kvittrar, solen skiner och folk bryr sig.

Absolut inget kaos existerar.

En sådan existens skulle väldigt fort bli fruktansvärt stel. Den skulle tillslut bli så kväljande för vissa personer att kaos skulle uppstå i samhället på ren princip.

Hur?

Dom fria radikalerna.

Det finns alltid fria radikaler i ett samhälle. Det ligger i vår natur att inneha individer av alla möjliga olika personligheter och karaktärer; somliga välvilliga och inställsamma, andra... välvilliga i mindre omfattning.
Precis som på molekylär nivå vill dessa individer gå mot strömmen, känna sig speciella och motsätter sig en existens där alla är lika, även om den likheten är uppfylld med endast glädje och harmoni.

Dessa radikala individer skulle skapa kaos inifrån. Dom harmoniska människorna har, naturligtvis, ingen erfarenhet av att handskas med detta problem och därför så faller samhället när detta kaos sprider sig och infekterar varenda hörn.

Och för att dra en paralell, låt oss för skoj skull flytta den här tesen från det enskilda samhället och istället globalisera den...

Detta är på samma sätt som koncepten "Fred" och "Frihet" inte kan sammexistera.
Båda koncepten förnekar nämligen varandra.
Detta upptäckte jag i en uppsats som jag skrev för väldigt länge sedan, men det är värt att plita ner här.


Ordet "fred" syftar på en värld där alla typer av existenser är godtagbara, så länge som ingen brukar någon form av våld mot någon annan.

Ordet "frihet" syftar på en värld där alla former av uttryck och tankegångar är godtagbara, så länge som alla får göra som dom vill utan några begränsningar.

Okej, en analys av detta då.

Den mest extrema formen av fred, är när en diktatur upprätthåller freden under hot om våld, där alla är rädda för represalier och gör som dom blir tillsagda, så länge lugnet består och ingen blir skadad.
Ergo: Fred utan frihet.

Den mest extrema formen av frihet är en värld i anarki, där alla kan bete sig hursomhelst mot varandra, även döda och begå våldsbrott (något som otvivelaktigt skulle uppstå i en sån värld) utan att vara rädd för några konsekvenser.
Ergo: Frihet utan fred.


Se på alla förtryckar-regimer under åren som har störtats. Folk lever först under ett relativt fredligt styre, så länge ingen säger emot staten. Där uppdagas aldrig våldsbrott, för dom begås ärligt talat inte. Tillochmed kriminella element är för rädda att ta risker när dödsstraff tillämpas för ringa brott.

När en sån regim störtas, oavsett om det är inifrån eller av utländska påtryckningar, så jublar folket för dom har vunnit sin frihet.
Men vad tar vid? Jo, en turbulent era där folket är oeniga om princip allt, och nästan alla såna efterspel innehåller inbördeskrig som angår exempelvis vilka som ska styra, vilka lagar som ska gälla, osv, samtidigt som kriminella element ser tillfället och slår sina klor i den nyfödda nation som inte ens har hunnit få ett nytt namn.

Den hårda freden har bytts ut mot en kaotisk frihet.


Det som är problemet, och som fortsätter att vara ett olöst problem än idag, är hur ett samhälle ska kunna fungera på ett sånt sätt så alla parter och former tillfredställs.
Man vill ha den lugna freden, men man vill också ha friheten som vi människor värderar så högt.


Plats på scenen för:

DEMOKRATI!


Vi vet alla vad en demokrati innebär. Men egentligen, förstår vi i det långa loppet vad en demokrati innehåller och vad det gör med oss?
Förstår vi ens HUR man på ett effektivt sätt ska kunna upprätthålla en sann demokrati på ett sånt sätt att alla parter som fred och frihet uppfylls?


Svaret är tyvärr nej.

Den bistra verkligheten är att människan är för primitiv för att kunna hantera ett demokratiskt samhälle, för i grund och botten är vi en balansvarelse.
För mycket av det ena ger oss längtan efter det andra. Därför funkar aldrig demokratier som vi vill att dom ska göra, inte till 100%.

Demokrati är i sanning en bristfällig lösning som den ambitiösa men kortsiktige människan skapade för att improvisera ihop en tillfällig kompromiss mellan begreppen frihet och fred, men man kan fundera på om det faktiskt är något som håller i längden.

Demokratins problem, varav dom två största är oenighet och korruption, framstår genom denna kompromiss som jag ärligt talat inte tror att vi människor kan hantera.
Inte än.

Nu påstår jag inte att jag har lösningen, ohnej, jag påpekar bara bristerna i systemet som vi har samt bristerna i det som vi kollektivt vill uppnå.

Se på världen. Krig, död, korruption, elände. Detta trots demokratins inflytande.
Jag kan bara dra en enda slutsats; något som jag redan varit och tallat på här i texten.

Att vi som ras helt enkelt är för primitiva och för våldsbenägna för att kunna skapa en värld där vi under ordnade former har både fred och frihet. Innerst inne är vi alla radikaler som skapar kaos inifrån; oavsett om vi motiveras av girighet, hat eller rädsla.


Därför kommer vi aldrig att kunna nå den perfekta värld som vi som ras strävar efter, oavsett hur mycket vi försöker.