Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

 

Anna är i Irland nu. Big shout out till henne! ^^
Jag pratade med henne om filmen ”The Commitments” på MSN och fick reda på att hon aldrig hade sett den.

 

Och, ja just ja… det faktumet fick mig att tappa brallerna och hakan samtidigt. Helt otroligt. Bästa filmen någonsin som kommit från Irland ju. :D

 

Det fick mig att faktiskt plocka fram den och se den ikväll och låt mig säga detta; jag får gåshud varje gång jag ser den.

 

Varför?

 

Jo, för dom lever min dröm. ^^ Det är så häftigt, hela det där konceptet. Dom sätter ihop ett band från ingenstans med folk från arbetarklassen. Helt vanliga människor som formar en grupp där alla bidrar till att föra fram musik. Hela den atmosfären, att få vara med och hjälpa till att skapal ett musikaliskt fenomen som kan en dag bli ett stort namn. Alltså... JAG vill vara med i ett band!! :D
Varje gång jag ser den filmen så känner jag hur jävla mycke jag också skulle vilja vara med och vara en del av det. Ett gäng med folk som man upplever både medgångar och motgångar tillsammans med, samt att man får hålla på med musik; något som jag älskar.

 

Och så spelar dom ju sån tacksam musik också; soul, musiken som i princip alla kan digga till, oavsett om man är hårdrockare eller hiphopare; synthare eller poppare. Ingen kan förneka soulens sväng. Fan vad nice det skulle vara.

 

Visst är det hårt arbete. Fixa med grejer, hjälpa till att bära instrument, sätta upp belysning  och ordna lokaler, och framför allt… öva, öva, öva.
Men … ärligt talat så skulle jag ha det som en heltidssyssla framför alla alternativ. Det är nog det enda arbete som jag skulle engagera mig i på heltid. Jag skulle inte backa ur det, för det skulle vara så himla kul.
Fan vad jag känner suget när jag ser ”The Commitments” :D … om ni, liksom Anna, inte har sett den…. Så gör det NU!! ^^

 

Vad skulle jag kunna bidra med till ett band då?

 

Jag kan lite klaviatur. Har ju ärvt farsans keyboard så jag sitter ibland o plinkar på den. Spelar mest på gehör och vill alltid se om jag kan upprepa en låt jag just hört på keyboarden. ^^

Vidare kan jag kompa litegrann på min elgitarr, fast den har nu inte använts sedan jag flyttade till eget, eftersom det är så fruktansvärt lyhört här och grannarna skulle klaga om jag kopplade in min Microcube förstärkare och drog på med disten. ^^ (fast de kanske jag borde, som straff för deras barnvagnshelvete ute i trappen)

 

Nej, jag ska sluta att låtsas. Ni som känner mig från Värmland och min tid på Media Ungdom samt praktiken på Nytorpsskolan vet att det finns i stort sett ett enda område där jag glänser i musiksammanhang.

 

Mmmm, just det. Rösten.

 

Och det här är inget självskryt nu. Jag är minst lika blygsam och ödmjuk som vem som helst, men har man något som faktiskt står ut från mängden så ska man inte behöva skämmas för att prata om det.
Jag vet att jag kan sjunga, precis som alla ni som hörde mig på student-revyn vet det.

 

Eller ja, jag KUNDE det i alla fall. När man inte har sjungit på ett tag så blir rösten ovan och rostig som en gammal rakhyvel.
Sanningen är nog att man måste öva, precis som med vilket annat instrument som helst. Öva, öva, öva. Och jag har inte övat på sistone. Jag har fan inte ens sjungit i duschen dom senaste månaderna. :S Herregud.
Det skulle vara kul att börja sjunga igen. :)

 

Dock vet jag inte vad jag platsar bäst som, för jag tror definitivt inte att jag kan sjunga allt.

 

Jag menar, waila kan jag t.ex inte, och hes-röst undviker jag oftast, för även om syrran sa att jag har en röst som låter bäst när jag gör som Bryan Adams och blandar i lite heshet, så tar det grymt mycket på stämbanden och det krävs nog en ännu större ryggmärgskänsla om vad man kan och inte kan med sin egen röst. Jag tror att rösten är något man måste hålla fräscht hela tiden och därför kanske det inte vore så dumt att börja yla upp igen. ^^

 

Däremot skulle jag definitivt inte vilja vara med i något så banalt som Idol dock. Många har fått den idén och sagt det till mig, men jag har blankt avfärdat det.
Idol är mer som en dokusåpa än en talangshow, där man hängs ut offentligt och i 90% av fallen avfärdas som rent skräp, även om rösten låter hyfsat bra.

Dom riktigt stora banden gick aldrig igenom Idol. Dom tog inga genvägar. Dom arbetade med folk som dom kände personligen och förmodligen många gånger avskydde, men som dom tillslut bildade ett band tillsammans med vars framgångar håller än idag.

Rolling Stones, Oasis, Iron Maiden, Nirvana. Inte fan blev dom kända över loppet av en TV-sändning. Det är band som skulle ha skrattat åt alla förhoppningsfulla wannabes om dom hade haft Idol på den tiden dom kom upp ur smutsen.

 

Nej, det jag skulle vilja är att komma in i ett band och jobba med drömmen tillsammans med folk som man kan jamma med hela dagarna och sen dra ut med på kvällen, lira biljard samtidigt som man snackar om vardagliga saker och delar tips om sitt musikspelande/sjungande med, osv.

 

Fatta vad soft. J Helt underbart.

Jobb, hobby, fritid och socialt umgänge, allt i ett.

 

Fan, vad jag älskar The Commitments! .. ska fan se den en gång till nu ^^