Varför jag ogillar "JULKLAPPSLEKEN"
(Jag vet att det finns folk som fortfarande firar traditionell jul med traditionell julklappsutdelning, men det här handlar om de instanser där julklappsutdelning i princip har bytts ut mot julklappsleken)
Låt mig börja med att påstå att jag inte är en hycklare, vilket kan låta konstigt, för visst, det ska konstateras att jag själv är med på jullkappsleken då det verkar vara det enda julklappsrelaterade som vi vuxna numera är relegerade till på julen, och absolut, som alla lekar så är det faktiskt rätt roligt, det ska jag inte sticka under stolen med.
Men vad hände med att köpa nåt åt en person som kunde ses som en innerligt generös gest? Julklappsleken går emot allt vad en julklapp faktiskt är. Definitionen av en julklapp är att man köper (eller för all del, skapar) nånting åt nån som man vet att den personen kommer bli glad av och det gör att en julklapp därmed är en högst personlig gåva. Julklappsleken gör julklappar till ett resonemang som går nåt i stil med "jag köper en ask blyertspennor och låter folk få en chans att vinna den i leken så har jag iallafall spenderat pengar på det här", vilket är en väldigt felaktig och beklaglig inställning till julklappar.
Nu säger inte jag det här av ren girighet, men för att påvisa att det finns något högst personligt med julen som har gått förlorad. Jag minns när jag var barn, hur jag kunde få julklappar som var direkt dedikerade till mig och min smak i åtanke, vad jag gillade, hur jag skulle reagera, familjemedlemmars förhoppning över att få se det där glada ansiktet, osv. Det var även då jag som barn lärde mig hur kul det var att faktiskt GE en julklapp åt andra för man visste att det skulle ge en reaktion.
Nu tävlar vi om presenter som vi inte har en aning om vad dom innehåller; presenter som man kanske tar hem, ställer i hyllan och glömmer bort, eller i värsta fall slänger eller på annat sätt vill bli av med.
Ingen frågar längre vad andra önskar sig i julklapp, tvärtom, ställer man frågan så är risken att man får svaret "nej, men herregud, vi kommer inte köpa nånting åt nån, vi kommer köra julklappsleken så det spelar ingen roll". Med julklappsleken så har vi gjort att vi slipper bry oss om vad våra nära och kära känner, vad vi gillar eller inte gillar, och på så sätt har den också bidragit med ett steg till att avskärma oss från de som står oss nära på en emotionell nivå genom att få oss att känna att vi inte behöver lära känna varandra eller våra likes/dislikes. "Det gör ingenting om det är billigt skit eller om nån ens har önskat sig det, bara det är med i leken".
Det här går också hand i hand med mitt okväsliga hat mot inställningen att "julen bara är till för barnen". Jaha, om julen nu bara är till för barnen, varför firar barnlösa jul? Varför sitter den ensamma ungkarlen i sin lya och tänder ett ljus för att Kalle Anka snart börjar? Varför gör man glögg och stöper ljus? Varför sätter man upp stjärnor och i många fall låter dom vara kvar tills det i det närmsta börjar bli pinsamt? Julen är INTE bara för barnen och jag önskar mig mest av allt att alla som säger så ska få sig en riktigt saftig käftsmäll för deras bidrag till att göra julen ovidkommande och trivial. I ett samhälle som blir allt kallare och där så många av oss finner oss inblandade i segregeringar och där ytterligheter ställs mot ytterligheter så är traditioner som talar till våra bästa sidor en ren och skär livsnödvändighet.
Nu låter jag väldigt negativ och jag vet det; men samtidigt känner jag att jag måste ge ton för vad jag känner och saken är den att julen har gått från att bli en personlig högtid med traditionsenlig magi till att bli en strikt kommersiell tillställning där folk förväntas bidra, men samtidigt vara högst opersonliga.
Vilket är nåt som jag tycker är väldigt förvirrande och missledande.
Särskilt med barn i åtanke.
