Glad Tredje Advent

 
 
 
Well, tiden bara flyger fram och nu är det redan lucia 2015 ... här går det undan. Nyss gick jag omkring i shorts och t-skjorta utomhus. Såhär är det varje jävla år. o.O Man hinner inte med.
 
 
Och sen ska snön ändå komma i slutet av Januari, helt onödigt då att egentligen ha en julafton i början av vintern, men men ... så har vi skapat denna högtid; inget att göra nåt åt.
 
 
Jag kan väl notera här att jag har tyvärr blivit av med min anställning på Dignitas, och som ett resultat av det har JordbroTV med alla dess programserier (Kent Konstaterar, Relevanta Nyheter, Flashback, etc) gått i graven. Här hittar man äntligen nåt som man älskar att göra, och regeringen-Löfvén belönar det genom att direkt göra mig arbetslös.
 
 
Hur? Jag har tagit upp det här åtskilliga gånger men jag kan lika gärna göra det en gång till for the record.
 
 
Jag fick anställningen via arbetsförmedlingens Jobb & Utvecklingsgaranti, en anställlningsform som kallas "Särskilt Anställningsstöd". Den inbegriper att AMS går in och betalar 80% av lönen, nåt som gör att kostnaden för en arbetsgivare minskar drastiskt. Men även med en sån morot så är det jävligt svårt att få jobb idag.
Dock lyckades jag få in en fot på mitt drömjobb via en bekant som blev min chef. Han driver en idéell förening som inte genererar någon som helst inkomst och egentligen inte borde kunna ge mig lön... men tack vare att han fick bidrag för att han tog in FAS3are på sin arbetsplats och den här SAS-formen av anställning som jag visade honom så kunde han precis ge mig en någorlunda normal form av månatlig ersättning.
 

TÄNK!! Jag levde inte på existensminimum längre!! :D Hurraaa!! Det var första gången jag kunde kalla mig människa av lika värde. Jag hade äntligen normal lön, för första gången nånsin, vid 31 års ålder.
 
 
Jag blev dock anställd några månader innan förra årsskiftet, ett årsskifte som signalerade ett regeringsbyte... och denna regering såg det som ett bra beslut att plötsligt avskaffa FAS3. Underbart!! Gloriöst!! Detta beslut startade ett händelseförlopp lika oundvikligt som "katten på råttan, råttan på repet" och jag fick se min anställning, mitt första riktiga jobb sen en provanställning 2004, vackert gå upp i rök när FAS3arna på min arbetsplats en efter en försvann och min chefs kapital likaså. Utan pengar, ingen lön och det var med tungt hjärta som han var tvungen att låta mig gå. Ingen av oss ville det!
 
 
Nåja, såhär i juletider är det väl lätt hänt att drabbas av depressioner så jag ska inte älta det här nåt mer. Det är dags att måla på ett leende igen, kontakta soc och åter inställa mig i raden av dom som lever på existensminimum. Härligt värre.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0