Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

Ja visst, NU passar det att vara upprörd...

 

Det är inte så att det går att vara upprörd och stå upp för en vänskap som krackelerar, näe.

Däremot om man har åsikter om detta och man ventilerar dom för alla 0,2 läsare som läser min blogg så väcker det folk till liv. Fan, man kanske skulle ha gjort såhär från början; oskygga ord får tydligen folk att stanna upp o haja till.

 

Men ja, jag kunde lika gärna haft en text som säger: "VARNING: Denna blogg är ej lämplig för personer med svaga hjärtan, barn under 18 år eller folk som inte kan acceptera att jag skriver vad jag tycker."
Det finns en enkel lösning. If it doesn't meet with your approval, sluta läs.

 

Klargörande.
Föregående inlägg var ingen debatt eller ens ett sökande efter feedback; det var bara tankar uppblandat med ilska som behövde skrivas ut.
Detta betyder att jag inte på något sätt behöver känna att jag måste ursäkta mig för hur jag känner och vad jag tycker och (!!) jag betackar mig å det starkaste för kommentarer vars enda syfte är att försöka rättfärdiga och försvara dåligt beteende.

 

För låt oss bekänna färg. Är man otroligt infantil som ställer ett sånt omoget krav? Ja! Det är ungefär lika illa som "jag älskar dig och du måste också älska mig, annars tar jag självmord!"

En vuxen människa beter sig inte så och det vet en viss person också; hon är inte dum. Jag har aldrig någonsin tolererat ett sånt beteende som svartsjuka, kontrollerande pojkvänner uppvisar och bara tanken på en sån personlig form av fascism i ett förhållande där tillit ska vara en av grundpelarna gör mig uppriktigt sagt förbannad.

I ett förhållande litar man på varandra; per definition så har man då ingen rätt (om man inte är paranoid, dvs) att känna sig hotad av nåt som inte ens är en issue (för det var det inte; jag sa tusen gånger att jag kunde hantera eventuella känslor; nåt som tydligen föll för döva öron); och SÄRSKILT inte så hotad att man tycker att man är i sin fulla rätt att ställa krav som hör hemma på medeltiden eller i dagens sharia-dominerade områden av världen.

Så är det bara. Case closed.

 

 

 

 

Är en av parterna i ett förhållande så fruktansvärt osäker så kanske man ska fråga sig vad det beror på.

Because that's a really bad sign in any relationship.

Jag respekterar dock att alla tycker olika om situationen. Vi får alla tycka vad vi vill. Det är det som är så underbart med det här jävla demokratiska samhället.

Så you know what? Tyck vad du vill så tycker jag vad jag vill. Fair enough?

It is what it is.

Och en sak:

Ser jag en till kommentar eller eventuellt ett SMS som inleder med att försöka rättfärdiga det här igen så tänker jag inte läsa det. Allt hamnar i papperskorgen. Om du nu tänker välja att gå med på det här urbota löjliga kravet från hans sida så behöver du inte kontakta mig nånsin igen.

 

I would prefer to just move on.