Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

Så, nu har jag kommit fram till att om jag känner mig sårad eller ratad så blir jag agressiv. En fascinerande upplevelse. Det är en försvarsmekanism som funkar för att skydda mig. Men varför inte? Varför inte påpeka något som man känner sig sårad över och faktiskt få fram det in the open?

Dock måste jag försöka att inte dra ner det till sandlådenivå, något som är svårt när man är agressiv och känner att man instinktivt vill såra tillbaka, beklagligt nog. :(

Vidare inser jag också att jag reagerar på ett andra sätt också. Jag, till skillnad från andra, visar inte att jag är sårad, mer än att jag skriver agressiva saker. Däremot kan jag inte erkänna att jag är ledsen eller besviken eller bara vill gråta ut. Sånt håller jag inom mig, för jag vill absolut inte visa det för andra. Det är lätt att missta för att man inte bryr sig, men det är helt och hållet fel. Det jag visar utåt kan befinna sig i vild kontrast med hur jag känner inåt.

Hursomhelst, att vara olyckligt kär i en tjej som redan har en kille är förbannat komplicerat och är (som jag precis kommit fram till) något som man måste försöka ta sig ur. Ibland kan man försöka tvinga sig till att fall out of love... andra gånger så händer det rent spontant av handlingar som egentligen inte är direkt kopplade med situationen, men oavsett så ska man logiskt sett egentligen alltid försöka välkomna ett sådant tillfälle, oavsett hur plågsamt det är. Det är inte hälsosamt för NÅGON att vara kär i någon som inte kan besvara ens längtan, och det, mitt herrskap, är sönderslitande för psyket. Man blir misstänksam, börjar dra förhastade slutsatser och slutligen går man under.

Något som däremot stör mig är att man riskerar att bli kallad för lögnare, något som är helt och hållet fel. Har jag väl sagt nånting så menar jag det. Att sen ens handling visar på illusionen av något annat (då en sak i MIN mening absolut inte har att göra med den andra, fast det är väl rätt subjektivt antar jag) är beklagligt, men inte förvånansvärt. Men att dra kopplingar till att anta att ALLT man har sagt förut är lögner, det är bara att överdriva.

Ja, ni kanske har räknat ut att personen i exemplet är jag .... jag har det senaste året varit kär i en tjej som varit upptagen. Fråga mig inte varför. Det är inget jag har bett om.
Dock har jag beslutat mig för att det är dags att gå vidare. JAAA DET ÄR FUCKING JOBBIGT!!! .. men det är ett måste.
Jag älskar henne. Det sliter fan sönder mitt hjärta att inte försöka tänka på henne, att inte prata med henne, att inte få vara vän med henne längre.... men vi har båda insett att det inte går längre. Vi sårar bara varandra.

 

 

Helvete...

Älskar henne. Hann fan inte ens få en chans att säga dom dumdristiga och lönlösa orden till henne. (dumdristiga och lönlösa p.g.a situationen)

 

 

 

 

Nåja, det är iallafall soligt ute. Nu ska jag lägga mig o grina en stund.