Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Alltså... ni får förlåta en till synes känslokall kille här... men...

Jag AVSKYR folk som hela tiden vältrar sig i självömkan och ska försöka få ur mig någon slags förfäran över att dom "nu minsann ska ta självmord".

Alltså... AAAARGH! Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mitt hat för sånt patetiskt beteende. Det är ett illvilligt sätt att kräva uppmärksamhet, genom att systematiskt lägga skulden på den som lyssnar, så att om han/hon inte visar tillräckligt med omtanke och ger tillräckligt med bekräftelse så är det självklart hans/hennes fel att man har tagit självmord.

Om man vänder på myntet så kan man säga att det, för den andra personen sett, känns som att dom måste rövslicka depp-personen i fråga såpass mycket att deras ego ska bli tillfredställt, t.ex genom att skrika "STOP!!!! DU FÅR INTE DÖDA DIG SJÄLV! HUR SKA JAG KUNNA LEVA DÅ??? DIN EXISTENS HÄR PÅ JORDEN ÄR VAD SOM DRIVER MIG FRAMÅT!! DÖR DU NU SÅ DÖR MÄNSKLIGHETENS HOPP FÖR FRAMTIDEN!!"

Såna personer är väldigt energikrävande att prata med, för man märker omedelbart när dom är ute efter att få bekräftelse; och är dom ute efter det, ja då gör dom allt för att vrida och vända på konversationen såtillvida att det självklart ska handla om dom och att det absolut inte går att komma undan deras fiskande efter uppskattning.


Exempelvis:
(Taget ur en verklig konversation)

- Jag är så jävla ful och äcklig.
- Då är vi två då.
- Nää.
- Jodå, haha ^^
- Nää. Du har inte ett ansikte som en jävla halloween-mask.
- Åh, vilken komplimang. Tack vad gullig du är. Du tycker jag är söt alltså?
- Alltså... det här handlar inte om dig... jag jämförde med MIG ju! Jag har aniskte som bajs.
- Aha, men det var ju bara självdestruktivt tänkande från dig, så jag valde att ignorera det. ^^
- Du blir den sista jag pratar med i livet. Puss hej.
- Ååw, jag fick iaf en puss. :D tack vad snällt av dig.


Ni ser? Jag ger dom inte en tum, för jag kan inte stå ut med folk som kräver en viss reaktion av mig. Jag viker mig inte. Jag KAN inte vika mig; min hjärna ställer automatiskt in mig på att bli brydd.
Typ "Du, vi är alla lika fula och äckliga i den här världen, därför är den såpass rutten som den är. sitt ner och håll käft som vi andra; vi lider lika mycket som dig men skriker inte på uppmärksamhet för det."

 

Nu låter jag väldigt känslokall, och jag vet till stor del att egentligen så behöver dom här människorna stöd på något sätt. Och ja, nånstans DJUPT inom mig så finns det en liten kille som är villig att ge omtanke.

Men jag KAN inte hjälpa att sånt här skränigt självömkande beteende stryker mig mothårs, jag reser ragg direkt. Nästan helt automatiskt.

 

Mycket av anledningen till varför jag gör det kan nog förklaras genom min inställning till folk som tar självmord av psykisk depression.
Såna som faktiskt gör verklighet av sina hot om att ta själmord är, i mina ögon, bland dom lägsta människor som finns på jorden.

Nu blev ni förargade va? :P men det skiter jag i. Varför anser jag detta? Jo, för att ett självmord av rent självömkande anledningar är höjden av all egoism.
Sådana personer tänker absolut inte på konsekvenserna av en sådan handling, och särskilt inte konsekvenserna för alla dom som står han/henne nära. Allt som personens nära och kära kommer gå igenom p.g.a den handlingen, det har dom fan inte tänkt på. Nej, dom vill bara att deras egna lidande ska ta slut. Men att familjen, vänner, bekanta... alla runt omkring kommer att tvingas igenom en lång period av eget lidande beståande av förtvivlan, sorgearbete och tvångstankar som ständigt kommer upprepa "kunde jag sagt nånting annat? GJORT nånting annat? Berodde det på mig? Räckte inte mitt stöd?" ... det är något som dom så orättvist kommer bli tvungna att leva med resten av SINA liv.. något som dom självmordsbenägna verkar skita fullständigt i.

 

Nej åh, det är ju självklart dom och deras lidande det handlar om; ingen annans. Att det inte går att separera dessa koncept; det faktum att en handling påverkar en annan och att dom genom en sån handling OUNDVIKLIGEN kommer skapa sorg och elände för alla som lämnas i jordelivet, det verkar inte ha slagit dom.
Eller så struntar dom blankt i det.

Som jag ser det, så är det deras förbannade PLIKT, om inte gentemot sig själva, så gentemot alla som faktiskt uppskattar denna persons existens, att uppsöka hjälp eller mediciner eller annat boende eller andliga uppenbarelser eller vafan, hitta NÅNTING som motiverar en normal självbevarelsedrift, så att han/hon kan leva vidare.

Att ta självmord är fegt, egoistiskt och att totalt ge upp.

Ni får säga vad ni vill, men jag kommer aldrig ändra min åsikt på den punkten.