SPELRECENSION - Naruto Shippuden UNS Generations

 



Tjo! ^^
 
Okej, här är jag igen med ännu en rykande färsk spelrecension. Det var länge sen sist nu (typ ett år eller nåt tror jag), men denna guldklimp kräver en homage i form av ord och text från mina egna tankar. :D
I föregående vecka spelade jag igenom det senaste Naruto-spelet och jag måste säga som Naruto die hard fanboy, att spelet är riktigt bra.
Som alla spel har det för- och nackdelar, men överlag är det en positiv överraskning.

Det handlar då om Naruto Shippuuden Ultimate Ninja Storm Generations (försök säga det tio gånger snabbt!) och innan jag avger det obligatoriska betyget så ska jag lista mina PROS och CONS (alltså, för- och nackdelar, på ren svenska. ^^)



PROS


Vissa kan klaga på att man har modifierat story mode sen Storm 2 från att vara en uppsjö av frihet till att endast följa ramarna inom en slideshow, men som jag ser det så behöver det inte vara en dålig sak.
Rollspelsfantasters största problem är att man har kapat sandlådeläget och offrat friheten som normalt annars nästan alltid har följt med Narutospel, där man exempelvis kan upptäcka Konohagakure i all dess prakt, springa in i skogar, själv upptäcka precis vart man ska för att komma till Sunagakure eller Tenchi-bron, osv.

Det är inte nödvändigtvis det jag söker dock.
Inte i ett Naruto-spel.
Och det är just det som spelskaparna har gjort fel i dom tidigare spelen; dom har försökt blanda två urstarka genrer, Beat 'em up och Free Roaming, med mixade resultat; inte sällan till det sämre.

Missförstå mig inte, jag fullkomligen älskar sandlådespel som t.ex Red Dead Redemption eller Fallout 3; det är en av mina absoluta favoritgenrer, mycket just på grund av att jag ÄR rollspelsfantast och på ett sätt kan förstå vad folk som klagar på Generations har för åsikter. Men i Narutospelen har jag alltid tyckt att det har varit överflödigt, särskilt i dom tidigare Naruto-spelen som exempelvis Rise of a Ninja, där man bara hade futtiga elva spelbara karaktärer och, när spelskaparna plötsligt kom på att "oh shit, vi har skapat ett fighting-spel med fokus på free roaming!! what were we thinking?" så lyssnade man på fansens klagomål och tillät en serie med DLC där man kunde ladda ner fem extra karaktärer i nån sorts halvhjärtad försoningsgest.
Ja, jag upprepar... DLC!!
Nej, jag sa de förut och jag säger det igen, håll er till en genre. Antingen så kör ni beat 'em up fullt ut, eller så går ni andra hållet och gör en helt ny story med en Zelda-isch setting i en sandlådevärld för personen som tar kontroll över Naruto och ENDAST Naruto.Jag offrar därmed gladeligen den överflödiga friheten till fördel för att kunna spela med så många karaktärer som möjligt.
När det gäller bakgrundsstoryn så finns ju själva kärnan i sagan om Naruto kvar i Story Mode som ärligt talat, är det enda man behöver. Allt annat har känts så överflödigt i dom gamla spelen, när man exempelvis ska leta pärlor eller slutföra något trivialt uppdrag som med 100% sannolikhet skulle klassats som Rank D uppgifter i shinobi-världen. Jag är inte intresserad av det. Jag vill kämpas med mina favoritkaraktärer i episka matcher som jag bara kunnat drömma om men som jag aldrig sett förut.

För där kommer vi in på en annan sak som jag vill hylla i Generations. Dom har ÄNTLIGEN återinfört Training och Tournament mode.:D YAY! Just på grund av föregående ämne.
Tack vare ett mäktigt utbud på spelbara karaktärer (72!!) samt fokus på Beat 'em up-genren i detta spel så blir det plötsligt roligt och genomtänkt att annordna matcher mellan ninjas som man aldrig sett sparra mot varandra. I tidigare versioner utan Tournament mode så var man tvungen att hålla sig till enskilda matcher som var över hyfsat fort, men här kan jag återigen välja min favoritninja och utmana alla andra, friend or foe alike. :D
Nog för att jag gillar bra story, men kärnan i min motivation till att jag överhuvudtaget köper Naruto-spel är att jag har suttit framför animen och plötsligt kommit på mig själv med att tänka saker som exempelvis "Näe, fan vad Orochimaru skulle ha ägt Itachi om jag fick bestämma!!"
 .. ^^ även om jag förstår (numera) varför han faktiskt INTE ägde Itachi i storyn, så ville jag verkligen få en chans att själv bevisa att så kunde vara fallet.



CONS


Det jag däremot VILL klaga lite på är fortfarande det begränsade antalet jutsus som finns i utbudet av karaktärer. Det är fortfarande EN Ninjutsu och EN Ultimate jutsu per karaktär. Visst kan man låsa upp en alternativ jutsu för vissa karaktärer, men det känns fortfarande rätt så fattigt; särskilt med tanke på hur karaktärerna hade fler jutsus per individ i exempelvis föregångarna till PS2. (!!)
Det borde man ha tänkt på här, speciellt om man tänker på hur många jutsus varje karaktär faktiskt kan använda i mangan/animen och sen även för att detta spel var slimmat just för att fokusera på fightingen istället för free roaming.

En annan sak som stör mig lite är att även om jag har gjort det klart att en nedbantad story mode är att föredra, så gör slideshowen ett överraskande undermåligt försök att brodera ut storyn för oinvigda.
Sagan i sig är en enda röra, och även om jag inser att skaparna ville presentera samma story (som numera är rätt uttjatad om vi ska vara ärliga) i nytt ljus, så hade det ändå kunnat gjorts bättre.
Man får inga riktigt bra förklaringar till varför vissa saker händer, vilka dom är eller varför vissa karaktärer gör som dom gör. Och motivation är viktigt.
Det är därför jag skulle vilja säga att Story mode bara kommer förstås av dom som sett animen/läst mangan. Ingen annan kommer att fatta ett dugg, för hopp mellan handlingar och arcs görs hej vilt.
Det som får mig att tända till här är det faktum att det på en recension av spelet stod att "detta spel är till för att dom som aldrig har upplevt Naruto förut ska få en chans att förstå hela storyn" osv osv....
Jag kan köpa att Story Mode i Generations är en övergripande redogörelse, vilket är helt okej.
I en snabb resumé så är det fullt förståeligt att man skippar vissa detaljer, vilket också är okej.
Det som INTE är okej är att man i processen inte sorterar ut vilka detaljer som är viktiga kontra vilka detaljer som man kan spola ner i brunsåsen.
Nyckeln är anledning och konsekvens; action-reaction. Hälften av dom spelbara karaktärerna får inte ens en bra introduktion i storyn; alla kages förutom hokage, eller exempelvis granny Chiyo. Och det absolut första jag tänkte när jag spelade story mode som Young Naruto för första gången var "Vänta, alla som inte är invigda i storyn kommer ju säga varför har Naruto en fucking räv-demon i sin kropp???? o.0" ..

Och nu säger alla smartasses "men hallå, storyn berättas ju ur olika perspektiv. Det som inte visas eller förklaras i en berättas ur en annan synvinkel i en annan Tale"... mjo, må så vara, men det gör det fortfarande inte lätt för en novis som vill veta vad det här med Naruto handlar om från första början.
Och ärligt talat, berättarna hoppar över viktiga bitar som gör att sammanhanget är som bortblåst.



SLUTSATS


Köp spelet och det kommer endast vara kul tidsfördriv, form utan mening.
Se animen innan du köper spelet och du kommer vilja ranka det som bland dom BÄSTA fighting-spelen ever!




BETYG:

Förmodligen det bästa Naruto-spelet hittills. Med det sagt, så ska det ändock tilläggas att det kunde gjorts bättre.
Det blir tre och en halv dödsstjärnor av fem möjliga.

 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0