Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Trots det så har jag svårt att ta till mig det...


Kolla, jag har fan gjort bra ifrån mig idag. Jag har kört xcite 10 minuter uppvärmning, fyra varv cirkelträning, 110 (!) hopp med hopprep (fast dubbelhopp, så de är väl närmare 220 små hopp) och till råga på det, tio minuter nervärmning på xcite igen.

Jag borde fan fira mina nya friska tag!

Och ändå, så tänker jag bara på det jag gjorde igår.


Vad hände igår? Jag fick ett återfall, det är vad som hände igår. Som ni kan se i mitt förra inlägg så var jag i abstinenstillstånd och det slet i mig flera gånger; näst intill tvingade mig att ta något sött.

Dessvärre så föll jag för det under natten. Jag klarade det inte mer.

Jag gjorde nege- .. nej förlåt... jag gjorde mörkhyade bollar. Jag kan inte på ett bra sätt förklara hur sugen jag var på just det. Tyvärr så hade jag alla ingredienserna man behöver för att göra det hemma (förutom vaniljsocker) så ungefär en halvtimme efter det att jag hade skrivit färdigt förra inlägget på den här sidan så klarade jag inte mer och jag kladdade ned mina händer med socker, kakao, havregryn och .... blä.

Det var fruktansvärt mättande och smakade inte alls lika gott som jag hade tänkt mig. Om det var p.g.a frånvaron av vaniljsocker eller inte, de vette fan, men likt förbannat tryckte jag i mig skiten och kände det vita kristallpulvret fylla mina ådror och ta udden ur mina värsta plågor..

Efteråt hade jag djup ångest. Allt som jag hade investerat tid och pengar i dom senaste dagarna tyckte jag var sabbat. Mina försök att leva utan kolhydrater fick sig en enorm törn. VÅndan var enorm.


Men sen så kände jag ändå ett lugn. Nej för fan, jag har bestämt mig för det här. Inga jävla ge upp-fasoner.
Jag tänkte:
"Visst, du fick återfall. Det kan hända vem som helst. Det viktiga här är att se att det inte längre är något som du gör för jämnan. Du har kapat det dagliga intaget av kolhydratsrik mat som bröd, pasta och socker. Bara det är ju fan en vinst. Nej, upp i sadeln igen bara. Du har ingenting att vara besviken för. Det här var ett återfall, inte en återgång!"

Och jomenvisst, dagens träningspass på gymmet var väl som en liten vinst i sig också; ett tröstpris. :)


Dock så tror jag att det kommer ta lång tid innan man ser någon påtaglig förändring i min kropp. Jag har ju bombat mig själv med kolhydrater i över ett års tid nu (egentligen mycket längre än så) och det ska till många besök på gymmet innan kolhydraterna är helt rensade från mitt system och kroppen kan börja bränna fett.

Men skitsamma, jag gör't. ^^

Nu ska jag ta allt socker, havregryn, vetemjöl, pasta som spaghetti, ris, makaroner och tortellini som jag har och ge dom till morsan. Jag ska inte ha dom här hemma längre, för att minska risken för återfall.

Idag så tränade jag även tidigare på dagen än jag brukar och det var någorlunda lättare, för man blir inte lika distraherad av unga tjejer i tajts som springer på maskinerna med guppande tuttar och viftande hår i hästsvansar, vilket är en mycket bra grej.
Jag menar, ni vet själva (iaf ni som är killar) hur man har en tendens att bete sig när en söt tjej går förbi eller tar maskinen brevid; man drar in magen och fokuserar sig inte lika mycket på att träna som på att se bra ut. XD .... ett jävla påfågelsbeteende egentligen.

Därför vill jag undvika tjejer på gymmet.

Det är intressant också att se att vissa tjejer faktiskt tränar med smink och piffat utseende bara för att dom ska se så bra ut som möjligt. Dom har helt missat poängen. Det är ett gym, inte en dejting-cirkel. ^^

Aja, nu ska jag ta nåt lätt mellanmål. Funderar på ostskiva med keso och salami.

Stay strong, people!!!