Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Har du nånsin suttit i en situation där en viss vänskap är så pass intensiv att den till slut blir kontraproduktiv för att man nästan aldrig får vara ifred?

Jag brukar alltid säga "Man kan aldrig få nog med vänner" .. och då det påståendet oftast stämmer, så kan vissa vara mer påfrestande än andra.

Jag började hänga med en ny kompis det senaste halvåret. En genomtrevlig kille som man kan ha mycket skoj med. :)
Dock har det blivit lite väl komplicerat på senaste tiden.

Det började med att vi drog ut på krogen en kväll under en helg och sen så blev det även en sväng helgen därpå. Följande helg blev det att vi började hänga både på fredag och på lördag och sen så började telefonsamtalen komma allt tätare.
I början var det kul, jag kände att jag hade hittat en ny vän att kunna ha de skoj med.
Men det blev snart relativt påfrestande. Denna kompis skulle hela tiden göra saker med mig, tyckte att det var jobbigt att vi inte sågs under vardagarna och använde hellre ordet "vi" än orden "du" och "jag".

Jag är en kille som värnar om min ensamhet och frihet; ofta är dom två sakerna en och samma för mig.
När någon blir såhär intensiv i sina påtryckningar om att hänga och insisterar på att vi är som ett kollektiv som alltid hör ihop och ska göra saker tillsammans, då drar jag direkt öronen åt mig och skjuter ut taggarna.

Medan man faktiskt på riktigt uppskattar att han tycker om mitt sällskap och att dom känslorna mer eller mindre är besvarade, så blir för mycket umgänge riktigt odräglig tillslut.
Jag vet inte, det är väl sån jag är. För mycket av en vara eller substans kan vara jobbigt eller skadligt, som t.ex för mycke socker, för mycke alkohol, etc etc. Allt är okej med måtta; för mycket blir tradigt.
Samma sak med umgängeskretsar.

Förmodligen är nog våra definitioner av ordet "vänskap" nog rätt så radikalt olika. Medan han verkar tycka att det är synd att vi inte ses på vardagarna, så känner jag att jag inte alls skulle ta skada av mer space ifrån varandra. Det finns liksom andra polare som jag vill kunna hänga med också. Dock är det så svårt att förklara sånt och ändå inte låta elak; för det vill jag ju inte.

Klart man kan hänga ihop ett stort gäng, men ibland vill inte jag det. Ibland vill jag kunna avgöra själv var jag ska vara och när jag ska vara det, utan att liksom behöva meddela en annan part om det.




Jag värnar om min frihet så intensivt att ni anar inte...
Det är det absolut första jag slåss för och det sista som jag faller i strid för...