Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Uppdatering

(Nåt som händer allt mer sällan under sommaren, har jag märkt)


Jaha, det här känns ju rätt pissigt.
En person som jag tyckte om (oroa dig inte, ingen fattar vem du är för de är typ hela två pers eller nåt som läser min världsberömda blogg) har just försvunnit ur mitt liv. :(

Jag ska inte säga för mycket av respekt för hennes privatliv. Men det jag vill säga är att jag kommer sakna henne jättemycket och önskar verkligen att omständigheterna hade varit annorlunda. Du gjorde ett avtryck i mitt liv som verkligen lyste upp min dag.
Att jag sen föredrog att fortsätta på kompisnivå och att hon kände att det kändes fel, det förstår jag och det är fan tråkiga omständigheter. :( Ändå jobbigt att sluta prata med henne för hon var som min andra hälft, mitt samvete, mitt förnuft och nån som gav mig en mental bitchslap ibland när jag verkligen behövde det. ^^
Men jag kommer aldrig glömma dig, det ska du veta. Du kommer alltid finnas kvar i mitt hjärta oavsett vad som händer.

Vem ska jag nu prata med om oväsentliga ting? :(
Det blir svårt att gå vidare...


Aja... och nu inrikes nyheter....

Jag hade inte riktigt tänkt mig in i det scenariot, men vissa individer som står mig nära har fått nys om vad som hände på midsommar och har blivit lite oroliga för min skull.

Det är naturligt, förstås... och faktiskt väldigt gulligt. ^^ Det får en verkligen att känna sig älskad och uppskattad. :)
Dock så hade jag inte riktigt räknat med att det skulle bli en källa till oro (ja, jag vet, jag är trög ibland^^), men även om dom såg vad jag skrev här, så tänkte jag att dom förstås vet att jag inte gör något som jag inte redan har räknat ut att jag faktiskt kan klara av. Och nej, det där var inte arrogans som talade; jag kollade förstås upp fakta innan jag gick vidare.
Och ja, det är väl klart man bryr sig... jag menar, hade rollerna varit ombytta... herregud XD nåt som jag har svårt att tänka mig, men ok... ... ja, isåntfall hade jag självklart också blivit orolig, så det är bara naturligt.

Men nu tänker jag faktiskt ta bladet från munnen (tangentbordet) och försöka att lugna ner mina nära och kära genom att skriva en artikel här om hur jag har tänkt och varför jag ens utsatte mig för detta. Vissa kanske tänker att jag är dum som gör det, att man borde låta allt bara passera och hoppas att de försvinner obemärkt, men det är egentligen lika bra att vara öppen här av olika anledningar; dels med tanke på att sanningen alltid kommer fram annars ändå och ryktesvägen är det tio gånger värre med förrödande resultat som missförstånd och misstankar osv.
Sen också dels för att det här är MIN blogg, och här skriver jag om allt som jag faktiskt känner för att skriva och pekar finger åt dom som säger åt mig att jag inte "får".

Först och främst kan jag lugna åhörande individer med att jag än en gång försäkrar om att det var en engångsgrej; jag är den jag är, på gott och ont, men kommer inte bli någon annan oavsett om er bild av mig har förändrats. Jag kommer inte bli någon pundare som bor i en knarkarkvart med persienner på sniskan och tigger pengar på gatan eller säljer sin kropp för nästa fix. ^^ herregud, om det är det ni tror så är ni helt fel ute.

Varför jag gjorde det? Well, duuh, jag var nyfiken förstås; nyfiken och ändå klok nog att inse skilnaden mellan denna specifika substans och andra betydligt mer skadliga och lömska saker, men vi kommer till det strax. Poängen är att vi har nog alla nån gång gjort saker som har varit mer eller mindre accepterade i vårt samhälle, så inga guilt-trips, please.
Men detta är inte ens en omdömmesfråga eftersom jag gjorde tonvis av intensiv forskning om ämnet innan jag faktiskt beslutade mig själv för att försiktigt pröva en gång. Tro mig, jag är inte så dum som jag ser ut. ^^
Mycket av det som står skrivet om dylika substanser är sant, men väldigt mycket av det som skrivs är också skrämsel-propaganda som eldas på av folk som skriver vad dom TROR, istället för det dom VET.
Det gäller att kunna sålla ut det som faktiskt är vetenskapliga fakta från det som skrivs av rädda höger-mammor som kissar på sig när dom inbillar sig skräckhistorier om vad deras barn sysslar med i mörkret.
Under kontrollerade former och med en eller två personer i min omedelbara närhet vid denna specifika tidpunkt som av egen erfarenhet visste vad som skulle hända och kunde leda mig igenom det, så bedömde jag risken i detta fall som minimal. Och lo and behold, jag hade rätt.

Nyfikna glosögon vill väl veta vad det var jag prövade... Tja, okej, nu när man ändå lägger alla korten på bordet och spelar på ärlighet (plus att jag återigen försäkrar om att det har bara hänt en gång och inte lär hända igen) så kan jag väl lika gärna berätta att det var cannabis, dvs maja. Inbakad maja.
En sammansättning av den ört som klassas som mindre beroendeframkallande och vetenskapligen även har bevisats att vara (genom sparsam användning) mindre skadlig än både tobak och alkohol.

Ett flertalet studier har gemensamt lagt fram en relativt övergripande bild av hur olika substanser påverkar kroppen och det här är en skala av hur resultatet blev:

(För er som inte kan engelska)

Dependence = Beroende
Physical Harm = Fysisk Skada





Framställd av Lancet Medical Journal, Storbritannien


Det var bl.a denna karta av beroende jämte fysisk skada som jag tog i beaktning när jag övervägde huruvida det ens var säkert för mig att testa.
Notera gärna även var ni ser tobak och alkohol på kartan i relation till cannabis...... intressant, no?

Och ändå är dessa medel lagliga i jämförelse... ^^

Nåja, hursomhelst, därav min liberala inställning till att prova.
Jag hade aldrig gjort det om det exempelvis hade handlat om mardrömsliknande skit som psykedeliska svampar, dödligt heroin eller farligt PCP. Det är jag alldeles för skraj för och skulle inte vilja även om jag vågade trotsa min egen rädsla. Där har man hört skräckhistorier (denna gång uppbackade av skrämmande statistik) så de sjunger om det. Never gonna happen.

Det här, däremot, var en helt annan sak. Jag har aldrig förr sett mig själv som särskilt drog-liberal, men något i mig gjorde uppror mot min egna stelt reglerade tillvaro och jag ville testa nånting som var relativt ofarligt men samtidigt tabu-belagt; kunna relatera när folk pratade om ämnet, att iallafall ha testat EN gång i sitt liv.
Och även om inledningsfasen var mer eller mindre obehaglig, så vart det inte mer än så. Inga bestående ärr, inga våldsamma reaktioner, ingen tappad kontroll av dom kroppsliga funktionerna.

Till detta kan ju även tillläggas att det hände inte mycket ALLS annars i övrigt, så det var knappt värt det.
Det jag fick ut av det hela var att jag hellre pröjsar för några öl på glasbanken om jag vill bli på gott humör. ^^ DÄR har jag iaf en garanterad effekt.
Men som sagt, efter att denna nyfikenhet har blivit stillad så känner jag inget tryckande behov av att behöva göra det igen.

Det ska DOCK påpekas att jag är en vuxen kille med eget ansvar på axlarna (ja, för vi vet ju alla hur mycket jag fullkomligen ÄLSKAR ansvar) så jag behöver förvisso inte känna något behov av att försvara mig inför någon annan om vad jag själv har gjort med min egen kropp. Jag resonerar som så att det är bättre att jag prövar saker nu när jag har en högt utvecklad ansvarskänsla och välformat sinne för måttlighet, än att jag blir fastkrokad i nåt som en osnuten femtonåring som definitivt inte har vett nog att veta att han ska sluta innan han blir beroende.
Trots detta så kan jag, för att blidka mina fans, säga att jag varken har någon plan på att göra om det, har tagit skada av detta eller har blivit beroende på något sätt, så nu lägger vi det bakom oss; nåt som jag redan har gjort... nu .... i och med den här punkten. :P

Det jag faktiskt ÄR beroende av däremot, är socker... :O

Sanningen att säga så är det här ganska fascinerande; iochmed att man har testat både fyllor och dylikt så har jag genom jämförelse kommit fram till att det inte finns nånting som jag oroar mig mer över än den där hägrande sockersjukan...

Men jag KAN inte släppa det... kakor, glass, godis.... allt är så jävla gott :S .. jag menar, vem fan bryr sig om broccoli, vitkål, morötter och granatäpple när det finns underverk som fredagsmys-chips, söta bakelser och god glass?
Hade jag varit Gud och jag hade skapat världen så hade tamefan allt smakat gott .. :S (och NEJ, grönsaker räknar jag fan inte som "gott", oavsett hur många tusen sätt ni drar upp att man kan tillaga dom på) XD

Nej, förvisso håller jag nog nivåerna nere genom att jag cyklar varje dag och äter mycket fibrer; nåt som erkänt påverkar blodsockret positivt. Men ändå... man blir ju orolig iochmed farsans omdiskuterade frånfälle och vad det var som bidrog till det.

Jag har förresten även köpt äppelcidervinäger; nåt som tydligen också ska vara bra har jag hört. Dock köpte jag det av en helt annan anledning. Som ingrediens i fällor...
Jag har utkämpat gerilla-krig i min lägenhet mot dom förbannade bananflugorna.

Alltså, jag fattar inte! Är det inte tvestjärtar så är det bananflugor och är det inte det så är det nåt annat jävla kryp-släkte.

... jag älskar sommaren av en miljon anledningar, men det här är enda anledningen (plus tjejers olyckliga val av plagg vilket medför hormonell frustration) som gör att jag hatar den...

Seriöst...
* Getingar och steklar är jag rädd för P.G.A barndoms-trauman (apiphobia)
* Spindlar är fan för paranoida för sitt eget bästa, jag menar, vilket djur har behov av ÅTTA ben och en miljon ögon? Endast deras utflippade utseende gör dom ju obehagliga.
* Myggor hatar jag för att dom av naturen gör det dom ska (nämligen spela huvudrollen i deras personliga Twilight-film)
* Tvestjärtar flyttar in mellan fönsterskivorna i min balkongdörr utan att betala hyra...
* ...och bananflugor gör mig ingenting mer än att flyga i vägen för min syn när jag ser på TV på natten.... ÄNDÅ vill jag utrota dom med en hatisk känsla som överstiger palestina vs israel...

Nej nu ska jag överlåta kvällens filosoferingar till Mister Bob som sitter redo för nattpasset. (?)
Nej jag vet inte... jag är trött... XD haha

Imorgon ska jag och morsan till Öran och bada. Igen.
Ja jag vet, men den här gången ska vi till det braiga stället. :P

Until next time.
PEACE!