Helgerån och parningsbeteende


Vissa personer blir förbannade när någon kallas för "hora".
Andra visar sin avsky över folk som avrättas urskiljningslöst i tredje världen.

Jag.... jag blir galen över det faktum att min polare spelar en serie tv-spel i fel ordning. :S ..
Ärligt, det stör mig jättemycket. Jag håller tillbaka för hans skull, men jag klarar inte av att sluta muttra för mig själv. Han spelar ju för helvete Mass Effect 2 och SEN Mass Effect 1 efter att han har klarat tvåan. Alltså, tycker ni det är rätt? Alltså, vilken människa gör något sådant??? :O Det är fucking helgerån! Man missar ju hela poängen. Storyn sabbas, hackas upp och kommer i oordning; i en spelserie där storyn är ett av dess starkaste kort.
Nej fyfan, sådär gör man inte. :( Det upprör mig fruktansvärt mycket. Hela Mass Effect serien bygger ju på att man flyttar över sina sparningar från ettan till tvåan. IT DÖSENT VÖRK THII ATHER WEY ARAOUND!!!!
Märkligt hur många personer som totalt har missat själva kärnan i vad som gör Mass Effect så originellt.

Jag tror jag kommer behöva söka terapi för att handskas med den här agressionen.

En annan sak som jag har insett är väldigt mycket i vägen för oss som individer, är det här löjeväckande parnings-spelet som ligger som ett moln över oss alla; varje dag, överallt.

Personligen så är jag trött på det ständiga underspelet som pågår mellan killar och tjejer. Det här med att dras till varandra, flörta, spela svårfångad, dissa, ge falska signaler, vara ambivalent, låtsas, testa, jaga, fly, locka.... det är för mycket nu.
Jag tänker mest på att det är överallt vart jag än vänder mig. I TV-serier, tidningar, filmer, på jobb, skola, på stan... överallt finns den sexuella spänningen mellan man och kvinna.

Känner inte ni också nån gång att det räcker nu, eller typ, att ni skulle vilja ta en paus från allt det där; kunna bara stänga av och se på världens ALLA folk, man som kvinna, med totalt ointresserade ögon?
Varför måste vi dras till varandra? Som kometer som flammar upp när vi går i omlopp kring solen så reagerar vi omedelbart så fort som en ny, någorlunda intressant motspelare kommer in på planen och allt blev plötsligt väldigt "spännande" igen.

Ingen kan liksom skala av dom här könsidentiteterna vi har på oss idag, men tänk för en stund vad skönt det hade varit om vi hade kunnat göra det.
Man hade kunnat sätta sig ned med en vacker tjej utan att för den delen behöva tänka "Fan va fin hon är. Shitt, hur ska jag bete mig? Vad ska jag säga som gör mig mer intressant Åfan, har hon kille? FAN OCKSÅ!"
Istället hade man kunnat bortse från allt som har med rituella parningsbeteenden och kunnat snacka om något så ytligt som varför ett visst moln ser ut som det gör. Man hade kunnat skratta tillsammans, gråta ut mot varandras axlar och kramas varmt, utan att behöva känna att man skrattar för att man vill att hon ska tycka om en; man gråter för att man inser att det aldrig kommer bli något... eller kramas bara för att få känna hennes kropp intill sin egen.

Jag önskar att man kunde vara kompisar över könsgränserna, utan att dom naturliga instinkterna kommer i vägen. Vad skönt att kunna sätta sig breve varandra och snacka om en bra film man sett eller vilka roliga minnen man har tillsammans; att kunna hänga med varandra som om det var lika självklart som om det var ens bästa sammkönade BFF.
Ja, ni är nog många tjejer som nu säkert tänker "nä, men vadå? jag har många killkompisar" osv osv... men jaja, tro vad ni vill, men om ni skulle vilja ha (och faktiskt FÅ) ett ärligt svar på frågan "har du någonsin sett på mig som något annat än bara en kompis?" så kan jag garantera att varenda en av dom kompisarna skulle iallafal tveka innan dom svarade.

Nej, jag skulle vilja kunna ignorera det faktum att jag är kille när jag träffar en tjej och helt enkelt se henne med opartiska ögon.

Antingen det... eller så vill jag att världen hade bestått av endast ett kön; oväsentligt vilket.

Iallafall för en tid... dom stunderna vi behöver en paus från allt det här natura-tjafset.


Sen behövs väl dom stunderna då hjulet behöver snurra igen; då världen behöver befolkas och folk vill ha stadiga förhållanden.


Men en fri radikal som jag bildar aldrig en molekyl...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0