SUUUUUCK!







Men hallå!!!?? Stänger den här stan efter klockan 21 eller?? .. Fan vad jag hatar folk som inte kan svara på SMS när man VET att dom får det, har sett det och vet att jag väntar på svar.
Vissa individer (ja, det finns faktiskt flera) är väldigt väldigt vrånga... dom tror att man skickar SMS till dom för att man tycker det är asroligt, men dom ser inte att det finns en innebörd i frågan "lust att hitta på nåt?" .. dom tror att jag inte har något bättre för mig.... :S jävla taskmörtar som inte orkar bemöda sig med att svara.

Och på tal om sånt som känns obesvarat...

Är det värt det längre? Det frågar jag mig numera..... är det värt att tråna efter en tjej som man vet inte är intresserad av en, bara för att hålla hoppet uppe?
Att hoppas mot hoppet. Ett sånt mänskligt drag.
Hon har ju inte sagt blankt nej, det är sant, och hon är ibland lite gullig över telefon..... men samtidigt så håller hon fast vid det gamla och säger aldrig på eget initiativ något gulligt till mig. Det är alltid jag som börjar, alltid jag som skriver dylika SMS... jag känner bara motighet just nu och jag funderar på att allvarligt droppa det här.

Hjärnan bitch-slappar mig i 120 knyck och ropar i mitt öra "lägg av nu, för fan! Hur många vinkar måste du få innan du fattar att hon inte är intresserad av dig på det sättet?"

... men hjärtat vill inte ge upp hoppet.... fan då! Det är det som är så jobbigt. Jag verkligen HATAR mitt hjärta.
Om jag bara kunde stänga av mina känslor så vore det myyyyyycke bättre, mycket lättare. Jag kanske tillomed skulle kunna uppskatta henne som kompis igen.

Jag hade faktiskt planer på att skicka ett blombud hem till henne... så jag frågade henne lite sådär diskret om vilken adress hon bodde på ^^ haha ... lite gulligt kanske, men jag kom på nu att jag har fan inte råd :O ... sista pengarna gick åt igår. Nu måste jag hushålla till månadsskiftet. Det får bli en annan gång... om jag nu håller fast vid det här.

Alltså.... jag skulle fan inte ha börjat med det här igen. Man tänder en eld som man sen försöker släcka, men fan heller.. den vill inte dö ut! :S .. måste typ göra som dom gör vid skogsbränder och kolsyre-bomba mitt hjärta eller nåt.

Hatar det här..... hatar att vara i ett sånt här underläge... att tråna mot sin vilja efter en person som liksom inte behöver ge mig en sekund av sin dag egentligen. HATAR DET! Känner mig smutsig, patetisk och svag. Man blir beroende av personen i fråga.
Minsta SMS, minsta tecken på att hon kommer ihåg mig blir så oändligt stor......

.. fyfan alltså...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0