Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

... utan dig.

 

 

My existence .. amounts to nothing.

 

 

 

Apologizing... i seem to be doing that a lot these days .....

 

.. and quite frankly .... i'm sick of it. Why can't people apologize to ME, for once? Why can't I be appreciated?

No, no .. he's just that guy we don't take seriously ...

 

Och nej, jag syftar inte på någon specifik person nu .. såhär känns det för mig ofta och överhuvudtaget. Jag menar generellt sett. I'm sick of being underappreciated by a whole lot of people. Det är bara det.

 

 

 

 

Jahapp, de va de de.

 

Nu har man haft sina sista inofficiella semesterdagar och ska börja vara på praktiken igen. Det känns helt okej.

 

Helgen som var gick för fort och var för märkt av att man rumlat runt i dimman. Jag tittade på vissa filmklipp jag gjort och har inga som helst minnen av dom. Skrämmande! :O

 

Dagarna har dock varit jävligt roliga dom med. :)

På lördag spelade jag brännboll med mitt gamla teatergäng och det känns av i kroppen idag, må jag säga. Man har inte gjort något sånt här sen i gymnasiet senast. We're talking a good twelve years ago.

 

Men det var verkligen skitkul! :D

 

 

Söndagen var dock en sista skön vilofas innan allt börjar igen. :) Chillade lite i solen på balkongen med en god bok och ett iskallt glas cola zero. ^^

 

 

Makalöst gott och nåt som man verkligen behövde. :D

 

Nu måste jag skynda mig till jobbet. ^^ Ha det bäst och tack för denna sommar!!! :)

 

 

 

Ja nu är sommaren i sina dödsvåndor och hösten kommer i antågande. Även om det fortfarande är soligt och såpass varmt att jag funderar starkt på att dra ut o springa lite i bara shorts, så vågar jag gissa på att den här helgen nog den sista helgen med något som liknar högsommarvärme, innan det börjar bli kallare om dagarna.

Med denna rush in i annalkande, gulnande löv på marken så har jag börjat fundera lite på min kommande nyårsfilm. Detta är något som börjar bli en riktig tradition.

Jag har ju redan gjort tre filmer tidigare och det ska erkännas, det börjar bli svårt att komma på nya idéer till upplägg. Man vill inte göra de man har gjort förut.. och ju fler filmer man har gjort, desto mer begränsar man sig eftersom de är svårt att komma på nya idéer; särskilt idéer som ska vara BÄTTRE än föregående år. Jag vill alltid bräcka mig själv... ha mera ZÄÄÄÄZ än förra året. :) Its a professional motivation for me.

 

Därför passar jag på att bädda in dom tre föregående filmerna i detta inlägg så jag kan blicka tillbaka och se vad jag har gjort förut och därifrån ta idéer, omforma och spotta ut nya förslag för mig själv. :)

 

I kronologisk ordning:

 

* 2010  (första hälften är filmad med en sopig mobilkamera - Sony Ericsson K810i)

 

* 2011

 

* 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi får se om detta leder till någon snilleblixt eller inte.. ^^

 

 

 

Katherine:
- I don’t want my freedom because when Klaus shows up to kill us all, and he will, I’ll be in the tomb; where no vampire will enter because they can’t get out. I’ll be the safest psychotic bitch in town.

Me:
- Uhm.. sure.... but then again.. he could just shoot a flamethrower through the opening, filling the tomb with fire and burn you to a crisp...... you know? Didn't figure about that, did ya?

 

 

This is a text from someplace else, but well worth the effort of reading, because i feel very much the same way.

 

 

You: Cute girl at the bar.

 

***

 

My comments...

 

 

 

I applaud this man for sticking to his principles. There is no doubt now about the uselessness of buying girls you haven’t yet slept with *anything* at all, let alone drinks. The knowledge is out there, and only a very foolish or deluded man would ignore this sage advice.

A few notes about the drink-buying problem:

 

1. Even if you are rich and a relatively expensive drink does not bother you, in general practice you should refrain from throwing your money around on free drinks for inquisitive women. One, it does not get you any closer to your goal (in fact, it probably pulls you farther away), and two, it poisons the pussy well for future men when the self-entitled princess you just created with your freewheeling spending lives her days out expecting free drinks from every other man she meets.

If you are filthy rich, then go ahead and buy her an island and forget about learning how to impress the ladies… until she hires Antonio the poolboy.

 

2. If a girl you just met is bold enough to ask you “So are you gonna buy me a drink or what?”, it means she is not at all attracted to you and does not respect you as a man. A woman who is the least bit attracted in any way to you will also have feelings of respect for you. She will not risk blowing up the exchange and possible future dates by uttering a clumsy, socially retarded question like that.

 

3. Don't be vindictive, it drags you down and diminishes the amount of respect you get from standing by your principles. Even if it feels good for the moment, it is a tasteless quality to indulge. The man in the above story answered the girl in an effective manner. He was straightforward and lacking in any anger.
The encounter with the big girl is where things get twisted and i think he gets both mean and petty. This fortuitous followup, although being a nice touch, gives rise to a new issue. The problem with using a chick who isn't attractive to you in the first place as a drink-buying prop, is that you then have to deal with entertaining her because she thinks you like her. This is not a nice thing to do seeing as you are not genuinely interested and it is also the flip-side of the coin; girls should not expect drinks from you and you should not encourage them if you are not interested.

Now, please notice how our intrepid hero wrote that he quickly introduced the big girl to an “open-minded friend”. That may be true, but i would rather guess that it was probably he himself who went home with that girl, but was pretty timid about actually stating that fact in his text because he didn't want to be seen as the one who went home with "the fat chick". Despite his awesome principles, i wonder at his own shallowness. But then again, that is just speculation on my part. ^^

 

One other thing.
If a girl for whom you refuse to buy a drink says to you “You had a chance at fucking me, but you ruined it by being an asshole” a good response is “Who said you had a chance with me?”

 

Oh yeah.. if girls ask ME for a drink, i get them water.

 

Their looks are priceless.

 

Alltså... ärligt talat... inte nog med den första blundern, Microsoft beslutar sig för att skjuta sig i den andra foten också ^^

 

 

Så.. nu kommer några videoklipp som måste förklaras lite innan ni kommer förstå dom. ^^

Jag har en kompis som heter Malin och vi har lite roliga konversationer ibland. ^^ Bland annat så älskar vi att hacka på våra olika säregenheter. (läs: HON älskar att hacka på MINA säregenheter ^^)

 

Bland annat kan nämnas att jag över dom senaste två åren har samlat in pantburkar från olika ställen; i stort sett överallt där jag träffar på dom. Tanken bakom detta är att man ska kunna ha som en buffertzon att ta av om man inser att man behöver pengar i all hast.
Exempelvis om alla ens pengar är slut, men oupps... du glömda att betala den här räkningen; dvs det är alltså tänkt att burksamlingen ska funka ungefär som en nödfond.

Då kanske ni undrar "Men varför måste du samla burkarna på hög, Kent? (eller ja, i kassar) Whats the big deal? kan du inte bara panta dom och ha pengarna som en nödfond istället?"

 

Jovisst skulle jag kunna göra så, men jag har upptäckt att burkar är vanisnnigt mycket svårare att slösa av ifall man helt plötsligt vill impulsköpa nånting. Att ha pengarna i burkform gör att jag inte pallar att gå och panta allihop bara för att få pengar till att köpa nån skitsak; det är ett felsäkert system där min lättja vaktar mot slösande. :D Coolt va!?

Aja, av nån anledning så tycker min kompis Malin att jag är konstig som gör det här och ger mig gliringar om det emellanåt. Vilket inte gör mig så mycket. ^^

 

En annan sak som hon älskar att hacka på är det faktum att jag en tid efter att jag slutade med min LCHF diet, fortfarande endast åt köttbullar och broccoli; vilket var helt okej enligt LCHF, men inte okej enligt Malin. Hon menade att det var galet att jag åt samma sak dag ut och dag in då man måste variera, och förmodligen så har hon väl rätt till viss del... men jag var lat (än en gång ^^) så för mig spelade det ingen roll.

 

 

Nåväl... döm av min förvåning och följande gapskratt när jag får den här videon skickad till mig på Facebook.

 

 

 

 

 

Det jag fick ut av detta samt en påföljande konversation med Malin var att hon tydligen försökte reta mig genom att sabba en fullt pantbar etikett, varpå jag frågade henne hur skadad hon trodde jag var och att hon för min del får klippa sönder vilka etiketter hon vill. Bara för att jag samlar på burkar och flaskor så betyder det inte att jag är en sån fanatiker att jag gormar över en flaska. ^^

Nåja, det gick inte ens riktigt som hon hade tänkt sig då videon gjorde mig så jävla full i skratt att jag beslöt mig för att jag skulle hämnas.

Sagt och gjort.

 

 

 

 

 

Självklart blev resultatet ett lika mycket "tummen upp" från hennes sida som föregående video hade gett mig skrattattack.

 

Men så är vi. :) vi älskar att retas och sånt här livar upp dagen med oberäkneliga, men välkomna överraskningar.

 

 

 

... och ... på tal om överraskningar...

 

 

I över ett års tid (om inte mer) har jag fått höra av min syster att hon jättegärna vill att jag ska komma och bada med henne och hennes familj. Jag är en badoholist; jag kan vara ute i timtal.. och jag träffar inte min syster särskilt ofta när hon har fullt sjå med sin familj och jag å min sida har MITT liv att leva, vilket är beklagligt om än naturligt.

 

Hursomhelst så tänkte jag faktiskt göra slag i saken och överraska henne för en gångs skull vid ett tillfälle som jag nästan garanterat visste att dom skulle vara vid stranden.

Hon visste inte att jag skulle komma och jag hade kameran med.... det här var resultatet..
(Kolla gärna i HD, 1080p)

 

 

 

 

Jag är så glad över att jag fick hennes reaktion på kameran. :D Jag kan inte tro att hon nånsin hade anat att jag skulle orka drista mig till att komma upp till Kallhäll och sen att göra det utan att bestämma något med henne... så.. där fick jag henne allt!! ^^

 

 

Nu är det inte långt kvar till sommaren är över, så vi får se vad som händer dessa sista veckor. Tanken var att jag skulle börja jobba nu den 12e, men det kommer inte att gå då jag måste få det godkänt av min handledare på Jobb & Utvecklingsgarantin först, och hon kommer tillbaka från sin semester först den 19e, så lite mer ofrivillig semester har vi allt. ^^

Ikväll är det lillördag och jag vet inte riktigt vad som händer.... men fredag och lördag är däremot bokade. För det första så har min kompis, samma Malin faktiskt ^^, skapat ett evenemang på facebook som ska vara nu på fredag, ett evenemang som heter "Parkhäng" ... jag gissar att det blir det vanliga, grill, bad och chill vid rudan; simpelt men ändå awesome!

 

Sen på lördag är det Trädgårdsrocken i Tungelsta och jag funderar på att dra dit på dagen och kolla vad det handlar om; NÅN gång måste man dit och kolla då det faktiskt är ett rätt stort lokalt evenemang. :) Kan vara kul.

 

Vidare på lördag så är det även 10årsjubileum för Piratebay och även det låter lockande... tydligen ska det hålla på fram till 03:00 på natten vilket gör att man kan komma dit efter rocken.. och Malin (igen, samma Malin^^) ska faktiskt vara funktionär där. ^^

 

Så fullspäckat hela helgen!

 

Sista sommardagarna ska avnjutas till fullo!!

 

 

Beachen... brudar.. (rättelse; MYCKET brudar).... svettigt.. dans... unts unts...  folk.. mingla ... AYA beach club is the fucking shit!! :O

 

I helgen har det varit hamnfestival i nynäshamn med mycket folk och sånt som lockar under somrarna; sol, hav och packade uteserveringar.

 

Något som dock har påverkats av detta mest torde vara nattklubbscenen, som, för ett litet ställe som nynäshamn, fullkomligen blommar ut i alla färger och håller på till långt in på småtimmarna.

 

Ett ställe som är av särskilt stor vikt är Aya Beach Club som jag besökte för första gången igår... and let me tell you... det var helt fantastiskt. :O

 

Om vi börjar från början.

Igår var jag och en polare nere i nynäs för att testa ett nytt ställe. Vi hade tröttnat på att återvinna the same old lokala hak eller att försöka drista motivationsdödande långa resor in till stan, och det vi fick var en upplevelse som heter duga.

 

Vi skulle ner och träffa två tjejpolare, en från nynäs och hennes syrra som kommer från VH, som redan befann sig på plats och väntade in oss. Låt mig säga att innan vi kom ner så var mina förväntningar nerskruvade rätt mycket (vilket i slutändan skulle visa sig, som det så ofta gör, vara en bra sak) främst på grund av två saker.

 

För det första har jag hört av vissa elitistiska personer att aya skulle vara ett "dåligt" ställe. Jag vet inte riktigt vad experterna har syftat på när dom har använt ordet dåligt, om dom kanske har sett på aya som vi från haninge ser på exempelvis china station; okej för att gå in o ta en öl eller två, men att hänga där hela kvällen ger en ganska lodig stämpel.

Men i efterhand så börjar jag ana att det kanske mer handlar om det här med att aya kan måhända framställas som en köttmarknad med alldeles för ungt folk för att äldre personer (läs, folk i min ålder, kring 30) inte ska skämmas öronen av sig och känna sig som pedofiler i sandlådan.

 

Den andra aspekten som gjorde att jag inte direkt tänkte mig en askul kväll var tiden; jag hade varit i rudan tidigare på kvällen och dragit hem och vänt för jag skulle byta om, och allt sånt drar ut på tiden; särskilt när det handlar om att ta sig till ett så avsides ställe som nynäshamn.

Jag menar, vi stack från jordbro med halv elva tåget, vilket gör att vi kommer till nynäs 23:10, alldeles för sent i min mening. Klart, det är inget race och jag behöver inte gå o lägga mig efter bolibompa, men det hade ju varit kul att kunna spendera lite längre tid på ett ställe innan man måste börja jaga sista nattbussen, som från nynäs går 00:50; efter det är man kompromisslöst fast i hamnstaden tills första morgonbussen går; 04:nånting.

 

Hursomhelst, efter att ha trevat sig fram i industrihamnen och försökt loda oss rätt (vi hittade rätt genom att stalka några unga tjejer som såg märkbart felplacerade ut bland containrar och påfartsramper), så hittade vi slutligen fram... och vad som mötte oss slog oss med häpnad.

 

 

 

Det var som om någon hade tagit stureplan, lyft upp det med rötterna och planterat det i en kruka vid havet...

 

 

 

Inte för att jag är särskilt lockad av stureplan med sina hutlösa priser och trånga lokaler.. eller ens speciellt betagen av hela konceptet med stekning, plastbimbos, att mäta inkomst-kukar och att jaga som katt efter möss (you see what i did there!?^^), men jag blir fascinerad av att finna ett sånt här ställe med kokande nattliv ute på landet.

 

Det första som slog oss var hur SJUUKT mycket brudar det var där. Om det var som en bieffekt av hamnfestivalen eller om det alltid är så mycket tjejer där, vilket min polarinna från nynäs proppsade på att det självklart alltid är (för att få dit mig fler gånger, gissar jag), vet jag inte, men för första gången i nynäs fick jag tunghäfta.

Och min polare.. min stackars polare ^^ .. som har väldigt lätt för att bli förtjust i första bästa pretty face..... jag trodde han skulle svimma. :D

 

Det var fullt med folk, men även mycket sittplatser som kompensation; barer i typ varje hörn och ett packat dansgolv för den som ville skaka sina lurviga.
Jag likställde det med fördel till ett gröna lund för raggningssugna personer. Man visste liksom inte var man skulle börja.

 

Under hela kvällen delvis satt jag och snackade, ölade och hade helkul med mina kompisar, delvis så gick jag runt och bara tog in intrycken från alla håll och kanter. Träffade även på en annan tjejkompis som jag inte visste skulle vara där. :D Let me tell you, så kul man skulle kunna haft där.

Dock så kapades kvällen kort då, självklart, tiden går fort när man har kul, och rätt som det var så var det dags att leta reda på den där jävla nattbussen.

 

Ett ganska abrupt slut på en awesome kväll. Vi fick skjuts av en snäll kille som utan tvekan flörtades till att lyda av mina tjejkompisars urringningar ^^ ... men då vi lämnade aya vände jag på huvudet, såg på den lovande färgsprakande uppenbarelsen som lockade på mig att snart komma igen och inom mig lovade jag att definitivt göra det inom en snar framtid. ^^

 

Den där nattbussen hem var ju även den en historia i sig. 848 till Västerhaninge Station (för att där byta till 893) från Nynäshamn tar 120.000 år!! Den ska verkligen ut och besöka alla banjohålor i södertörns skogar och sick-sackar sig fram i snigelfart. Då tågresan mellan VH och Nynäshamn kan på sin höjd ta 20, 25 minuter, så tar bussen över en timme (ÖVER EN TIMME!!) på sig att vingla runt i natten och förnöja sig med att leta upp varje litet busstop i butt-fuck nowhere.

 

Nåja, det var en kul kväll iallafall. :) En kväll som ska och MÅSTE upprepas. ^^

 

Okej, för att ni haft sånt tålamod och läst igenom den här texten...

 

 

Bjuder på den ;)

 

Nu får ni alla ha ett trevligt fortsatt slut på helgen och så möter vi nästa vecka med friska tag! ^^

(en annan har ju två veckors semester kvar dåra, men aa)

 

 

 

Den där underbara känslan när folk snor ens vänner rakt av. När en person som man har presenterat för andra helt sonika går över huvudet på en och skiter fullständigt i att hitta på saker med dig, men mycket hellre och gärna hittar på saker med folk som dom inte ens hade känt om det inte hade varit för dig.

 

Then you gotta ask.... what's wrong with this picture?

Personen i fråga ignorerar dig totalt till fördel för individer som egentligen inte har med personen att göra.

 

Hajar ni vad jag menar? Den där känslan av att vara helt och hållet bortglömd, förbisedd och... ja nästan utnyttjad... som att någon säger "ja men hej, nu har jag hittat några personer som jag hellre umgås med än dig :D tack för att du presenterade oss så jag kan gå vidare till dom istället. ^^ now fuck off!"

 

En sak är säker, såna personer klarar jag mig utan.

 

 

 

 

Underlig dröm jag hade inatt. Det verkar som att även om man försöker att inte tänka på vissa individer så kan man inte städa ut dom så lätt ur sitt undermedvetna.

Jag drömde att jag var på kryssning med en handfull personer, varav en av dom.. vi kan kalla henne fröken X. (och alltid denna jävla kryssning, har drömt det ofta det senaste året)

Nåväl, mitt i natten ute på ålands hav så upptäcker vi att en av fröken X vänner är borta. Jag hjälper henne att leta över hela båten men vi hittar inte denna person. Fröken X blir jätteledsen och tror hennes vän har typ fallit överbord eller nåt. Så jag kastar mig frivilligt i det iskalla vattnet och simmar alla otaliga mil in till hamnen där båten kommer lägga till nästa dag. (Måste tydligen haft raketbränsle i röven eller nåt)

Väl i hamn så upptäcker jag fröken X kompis som lugnande säger att "Det är ingen fara med mig, jag fick skjuts hit av en kille, glömde säga det" ... Skjuts? Från en kryssning?? För det första, HUR? och för det andra, VARFÖR? En kryssning ska man ju njuta av så länge man är på den... men aa, som sagt... en dröm är en dröm.

När båten slutligen hinner ikapp och lägger till (vilket tydligen helt plötsligt sker bara några minuter senare) så tar jag fröken X åt sidan, lugnar och visar hennes kompis och säger att hon inte behöver vara orolig.

Ofta jag är så kärvänlig. No, im a cold basturd.

Strange dreams are a mystery. :O
Nu ska jag till centrum och köpa sukrin. laterz!

 

 

 

Gjorde precis en riktigt smarrig LCHF-gratäng med blomkål och kassler, överdrypt med smält ost. Yum yum! :D

Den var riktigt mättande och nu känner jag mig som en strandad val. ^^

 

Nu är morsan och syrran på havet på väg över till finland och den stundande begravningen som är nästa vecka. Jag hade gärna varit med och paid my respects, men jag har dessvärre inte råd. :( Känns som man inte har råd med nånting numera.

 

Igår blev jag därför utbjuden på krogen av brorsan till en av mina kompisar och träffade på en riktigt söt liten tjej som sjöng asbra. Döm av min förvåning när jag gissar hennes ålder till att vara mellan 20 - 25, och det visar sig att hon är 40+, har barn och bor i västerås. :O Hot mama! ^^

 

Sprang även på vickan som snackade nåt om att ta samma buss hem, men när det väl var dags att dra så var hon nowhere to be found. :S

 

Typical lillördag. ^^ Nu väntar jag på att torsdagen ska ta slut, då den känns lite väl långdragen. Jag har inte rört mig utomhus överhuvudtaget idag och kommer förmodligen inte göra det heller. Jag städade upp en massa skit igår så slänga sopor i containrar har jag redan gjort.

 

Vi får se, kanske en promenad när maten har smält. :)

 

Imorgon får vi se vad som händer. Tar dagen helt som den kommer. ^^

 

 

Ja visst, NU passar det att vara upprörd...

 

Det är inte så att det går att vara upprörd och stå upp för en vänskap som krackelerar, näe.

Däremot om man har åsikter om detta och man ventilerar dom för alla 0,2 läsare som läser min blogg så väcker det folk till liv. Fan, man kanske skulle ha gjort såhär från början; oskygga ord får tydligen folk att stanna upp o haja till.

 

Men ja, jag kunde lika gärna haft en text som säger: "VARNING: Denna blogg är ej lämplig för personer med svaga hjärtan, barn under 18 år eller folk som inte kan acceptera att jag skriver vad jag tycker."
Det finns en enkel lösning. If it doesn't meet with your approval, sluta läs.

 

Klargörande.
Föregående inlägg var ingen debatt eller ens ett sökande efter feedback; det var bara tankar uppblandat med ilska som behövde skrivas ut.
Detta betyder att jag inte på något sätt behöver känna att jag måste ursäkta mig för hur jag känner och vad jag tycker och (!!) jag betackar mig å det starkaste för kommentarer vars enda syfte är att försöka rättfärdiga och försvara dåligt beteende.

 

För låt oss bekänna färg. Är man otroligt infantil som ställer ett sånt omoget krav? Ja! Det är ungefär lika illa som "jag älskar dig och du måste också älska mig, annars tar jag självmord!"

En vuxen människa beter sig inte så och det vet en viss person också; hon är inte dum. Jag har aldrig någonsin tolererat ett sånt beteende som svartsjuka, kontrollerande pojkvänner uppvisar och bara tanken på en sån personlig form av fascism i ett förhållande där tillit ska vara en av grundpelarna gör mig uppriktigt sagt förbannad.

I ett förhållande litar man på varandra; per definition så har man då ingen rätt (om man inte är paranoid, dvs) att känna sig hotad av nåt som inte ens är en issue (för det var det inte; jag sa tusen gånger att jag kunde hantera eventuella känslor; nåt som tydligen föll för döva öron); och SÄRSKILT inte så hotad att man tycker att man är i sin fulla rätt att ställa krav som hör hemma på medeltiden eller i dagens sharia-dominerade områden av världen.

Så är det bara. Case closed.

 

 

 

 

Är en av parterna i ett förhållande så fruktansvärt osäker så kanske man ska fråga sig vad det beror på.

Because that's a really bad sign in any relationship.

Jag respekterar dock att alla tycker olika om situationen. Vi får alla tycka vad vi vill. Det är det som är så underbart med det här jävla demokratiska samhället.

Så you know what? Tyck vad du vill så tycker jag vad jag vill. Fair enough?

It is what it is.

Och en sak:

Ser jag en till kommentar eller eventuellt ett SMS som inleder med att försöka rättfärdiga det här igen så tänker jag inte läsa det. Allt hamnar i papperskorgen. Om du nu tänker välja att gå med på det här urbota löjliga kravet från hans sida så behöver du inte kontakta mig nånsin igen.

 

I would prefer to just move on.

 

 

Det här är det absolut sista inlägget jag tänker skriva om den gångna incidenten; ett begrundande avslut if you will; för det är både utmattande och inte hälsosamt att fortsätta grubbla över det som varit. Även om ens känslor så ofta har dragit upp allt igen så måste man försöka gå vidare.

Jag sitter här nu, bitter, avtrubbad och begrundande.... jag har promenerat långt, låtit känslorna vara min drivkraft, jag har tänkt mycket och gått igenom olika känslomässiga faser sen det hände; först bestörtning, sen ilska, sen sorg, sen vemod och nu .. omskakat reflekterande.

Förvarning:
Jag kommer använda hårda ord... eller .. inte hårda ORD kanske, men fakta och funderingar och slutsatser som kommer låta anklagande, men detta inlägg är inte menat som ett personligt påhopp, utan mer bara att det känns nödvändigt då jag behöver få ner de på papper. Som min bloggbeskrivning säger så är det här ett klotterplank för mina åsikter, mina frustrationer och även min ilska, så allt som sägs här är en ren ventilering av tankar som har gnagt i mig i en veckas tid nu och mycket ilska måste ut innan jag spricker. Jag vill liksom inte ha den i mig nåt mer. :(

Jag menar, om vi ändå ska gå skilda vägar, fine, then what's the point? Då spelar det förmodligen ingen roll vad jag säger här ändå.


Frågeställning:
Jag stöts bort av en väldigt nära vän för att hennes pojkvän är svartsjuk av sig. Hon säger sig stöta bort mig för MIN skull då fortsatt kontakt innebär komplikationer och kanske även hot; det ska tydligen vara enda utvägen.

Okej. Vems är felet? Who's to blame?

(För att undvika spekulationer om vilka detta är irl så kan jag säga att dessa personer bor i Arvika och förmodligen med största sannolikhet inte känner majoriteten av er som läser.)


Hypotes:
Felet är absolut pojkvännens, då en partner i ett förhållande inte har varken den abstrakta eller den praktiska rätten att ens få tänka tanken om att (1) begränsa sin partner till eller (2) utesluta denne från, ett visst umgänge. Vänskap är något fint, något som inte ska avvisas om det inte finns grund för det.

Nå, låt oss för sakens skull anta att jag möjligen förvisso kan ha känslor för denna tjej som inte bara är av vänskaplig natur.. men here's the thing.. så länge jag inte agerar ut dom så ska inte min närvaro ses som ett hot. Att han sen faktiskt vet om det gör att jag tycker det är underligt för, för det första så fick jag höra att det tydligen inte innebar något problem när han först fick reda på det och för det andra så har han inte med det att göra överhuvudtaget, då mina känslor är mitt problem att handskas med; inte hans.
Jag har bevisat att jag kan handskas med dom, jag har fan i mig hanterat mina känslor på bästa sätt vid olika känsliga tillfällen t.o.m, av ren och skär respekt!! Nåt som hon VET.
Jag har sagt till henne att jag kan hantera mina känslor, att jag lovar att SÄGA TILL om det blir för jobbigt.

Så vem fan är han att bestämma vem jag får och inte får vara vän med? Vem är han att skära av något som har inneburit en stor lycka och gladlynt vänskap i mitt liv? Han har INGEN rätt till det.
Jag hoppas verkligen inte att jag råkar stöta på honom på krogen eller nåt, för då vet jag fan inte vad jag gör....... och det instabila känslotillstånd som alkohol (!!) kan innebära kan vara en krutdurk vid helt fel tillfälle.

Men ... aja.. låt oss gå vidare...

Sen KAN jag inte undvika att faktiskt känna mig en gnutta sviken av hon som var min vän också.

Jag vet att jag sa att jag inte skulle förebrå henne och nej, till största delen så gör jag det inte, för det är inte hon som har ställt ett fucking utlimatum.
MEN, jag känner mig faktiskt trots det ändå lite orättvist behandlad och i det här inlägget måste allt ut innan jag kan gå vidare.

Det måste understrykas att jag tror starkt på den fria viljan och att inte våga ha pondus och faktiskt stå för att man vill kunna ha kontakt med vem man vill, för att inte tala om någon som man är nära vän med, känns lite... ja, förnedrande för min del, faktiskt.
Liksom, här står jag och trodde att vår vänskap betydde något, att den var värd att kämpa för, var värd lite blod svett och tårar. Men så fort piskan snärtar till från hennes pojkvän, så lägger hon sig plötsligt på rygg och underkastar sig ett påbud som uppstått ur svartsjuka; nånting som absolut inte bådar gott för relationens framtid då det tyder på en oroväckande brist på tillit.
Det är sånt som man måste lära sig att arbeta med, inte underkasta sig, för då kommer man ingen vart och inget kommer att förändra sig till det bättre.

Visst, hon kan ha diskuterat med honom om det här och t.o.m kanske grälat, men var kom den här viljan att ge upp ifrån? Jag menar, man får väl ställa lite krav i en relation om sina rättigheter, ifall det som rättigheterna omfattar nu betyder något i ens liv? Är inte vänskaper med folk värda att kämpa för; att tåla lite hårda ord för?
Bara för att man är i ett förhållande ska inte ena parten ha rätt att utkräva besöksförbud om inte grund finns för det, och enligt oss båda två så finns inte det i detta fallet, so what's the problem? Vad har han då att komma med? Ologiska grunder? Det går inte ihop.
Jag vill säga "Sluta vara så jävla rädd för att bli lämnad! Han har varit med dig i flera år nu och lär inte lämna dig bara för att du står upp för din vän! Det är orealistiskt att tro det. Få honom att lita på dig istället."

 

Och sen det här med att hon bröt kontakten för MIN skull...

 

Vet du vad du kunde ha gjort för MIN skull? Eller för all del, för VÅR skull.. du hade faktiskt kunnat ställa ett motkrav, en motprestation.

Jag hade velat att du sa nånting i stil med:

"Näe, vet du, nu är du fan oschysst. Du har ingen anledning att vara så HÄR jävla svartsjuk och är du det så TOUGH! Det är fan inte mitt problem. Väx upp istället och var inte så löjligt misstänksam eller litar du inte på mig? Mina vänner är MITT privilegium och inget som du har med att göra. Väljer DU att inte lita på mig så kanske vi borde omvärdera vad kärlek faktiskt betyder för dig".

Men nu gjorde hon inte det. Istället så avfärdade hon min vänskap som nånting som hon beklagligen, men icke desto mindre, valde att inte fortsätta med. Nu när jag tänker efter så känns det faktiskt inte alls bra. Förut så kände jag att hon inte hade något val, men man har fan alltid ett val. Nu känner jag mig lika bortkastad som en tom tub med tandkräm.
Jag tror för övrigt att hon hade växt som människa om hon hade vågat stå på sig.

Okej, jag vill inte säga såhär egentligen. Jag är ledsen om det låter som hårda anklagelser och jag vill egentligen inte använda såhär hårda meningar nu, för jag både tyckte (!) och kommer fortsätta tycka (!!) väldigt mycket om henne, men i det här inlägget har jag valt att inte skygga med orden. Allt ska ut så jag får det sagt och inte behöver ha det tryckande på mig längre.

And im sorry if it hurts, men deal with it!

Nu när jag tittar tillbaka så har jag nog skrivit mest om henne. Varför är jag mer och mer arg på just henne?
Ja, det är väl för att i grund och botten så känner jag mig mest sviken av henne just nu, även om felet är mest hans. För att det ÄR hans fel, det är otvivelaktigt.

Men låt mig säga en sak, HAN kunde jag inte bry mig mindre om egentligen. Efter att ha ställt ett sånt urfånigt utlimatum så sjönk han i mina ögon och får gärna fortsätta simma där nere på den låga nivån bland alla andra encelliga djur.
Men henne ..... jag skulle inte ta det så hårt om jag inte tyckte så fasligt mycket om henne som vän. Jag tar det så personligt när det gäller henne, för oavsett undertryckta känslor så var vår vänskap helt fenomenal och jag räknade henne som en av mina absolut "inner-circle trustworthiest", liksom. Nån som man kan bjuda på sitt bröllop, nån som alltid finns där i vått och torrt.... nu? Det känns konstigt nu.

Jag vill verkligen klargöra att så lämnad och övergiven som jag har känt mig efter detta har jag aldrig känt förut. Vi hade liksom precis börjat reda ut våra problem och allt var bra... och så kommer han o lägger sig i, som en olycksfågel dyker han upp och hux flux så är hon förvunnen ur mitt liv igen. Sånt här tär på mig och jag blir slutligen bitter när jag inser att allt är så himla flyktigt. Särskilt illa är det när vi har klickat så bra som vi gjort.

Tack vare han är hon ute ur mitt liv igen....

...and it sucks.

Hur kunde jag va så naiv, ja hur kunde jag va så naiv?

 

Mer orkar jag inte säga nu.


Time to move on. For real, this time.

 

 

Började komma tillbaka i en Naruto-fas igen och bläddrade igenom vilka avsnitt jag hade sett medan jag lyssnade på första soundtracket till Shippuden när den här låten började spela.

 

Plötsligt tänkte jag på en helt annan grej som hänt nyligen; saker dök upp helt utan vidare och jag påmindes om en kolossal förlust, vilket gav mig bilder i huvudet och tårar började rinna.

 

Toshiro Masuda är en jävel på att skapa emotionell musik, alltså.

 

 

 

 

 

Säger i stort sett allt som behöver sägas...

Minnen av en tid med skratt och umgänge, aldrig att återkomma något mer.

 

 

 

 

Lite ljus i mörkret; denna rad känns underligt passande:

 

 

                               - Alfred Tennyson; Ulysses

 

 

Courage, Kent. Courage.

 

 

 

Smått cynisk, större del ledsen, ännu större del reflekterande.

Varför ska livet behöva vara på ett visst sätt?

 

Life's little choices..

 

One door closes, a possibility for joy is gone.

A careless word opens up a whole new pathway of misery.

 

Att se något som betyder så mycket, och inse att det nästa dag inte finns där något mer.

 

Jag antar att vi alla är slavar under våra egna viljor. Frågan är vilken vilja som väger tyngst.

 

Just nu finns varken agression, fruktan, leenden, sorg eller förhoppningar.

Man känner sig bara som ett enda stort frågetecken...

 

Vilken väg tar jag?

Vad väntar mig om jag väljer det valet?

Eller det valet?

Eller varför inte det valet?

 

Det fanns en tid då jag tyckte sånt var kul; en ambition som påverkade mig själv och andra, inspirerad av simpel nyfikenhet.

Nu känns det bara tomt. Som att inget val jag väljer betyder nånting.

För tydligen ligger mina val i andras händer; mina val tas ifrån mig.

Vad spelar det för roll hur mycket mina känslor styr mig? I slutändan har jag inget val, för ödet vill annat.

 

En kall hand som leder mig bort från den enda glädjerikande ljuspunkten.

 

Är det mitt öde att aldrig få känna lyckan? Att likt Tantalus ha ett evigt otillfredställt begär och en trängtande längtan som tär i mig?

 

Varför går det aldrig? Varför bromsas man upp av omständigheter?

Life isn't fair, kiddo. .. Nej det vet jag väl... men man tycker ju att efter ett tag borde man, statistiskt sett, slutligen få känna lyckan.

Jag menar inte bara lyckan av kärlek, jag talar om lyckan överhuvudtaget, som i en varm fin dag på stranden med någon man tycker om och inte behöva bry sig om annat. Som lyckan att få dela en kväll i varandras sällskap utan att behöva tänka på konsekvenser. Som att kunna ha en vän utan att någon annan ska lägga sig i.

 

 

Mitt liv är mitt liv.

Det vore kul om jag kunde styra över det också och själv få välja vilka jag har i mitt liv.

 

 

 

That bastard.