FILMRECENSION - Star Wars: The Force Awakens
tänkte skriva ner en recension om den.
Först och främst, det här inlägget kommer självklart spoila då jag kommer ta upp vissa plot-twists, så.... SPOILERSVARNING!!!!!
Läs inte detta om du inte vill få handlingen avslöjad.
Okej, så.. jag är nog en av dom få fanboys som inte är riktigt så lyrisk som alla andra fanboys är idag. Missförstå mig inte, filmen är definitivt bra, men inte så überbra som alla kritiker vrålar ut från bergstopparna. Redan när vi gick ut från bion så började jag diskutera med Alex dom små detaljerna som vi ogillade, även om mycket som vi tog upp också fick positiva omdömmen.
Storyn är okej. Den kunde givits mer djup då man instinktivt får känslan av att man vill veta mer om vad som har hänt sen förra filmen. Man får aldrig riktigt förklarat för sig vad som har hänt huvudkaraktärerna (både dom gamla OCH dom nya) på djupet och det är det som bidrar rätt mycket till att jag känner att den här filmen inte riktigt klarar att stå på egna ben som en oberoende film. Man får en relativt glasartad beskrivning av Han Solo om att Luke misslyckades med att träna egna Jediriddare och sen så gick alla sina egna vägar, men that's it. Och dom nya karaktärerna är minst lika nedtystade. Som en sak kan nämnas att jag exempelvis blev nyfiken på Reys backstory. Men eftersom i princip ingen av karaktärernas backstory, vilka dom är, vad dom gör där, hur dom kom dit, nånsin förklaras så känns det inte som att Force Awakens klarar att stå för sig själv. Jag jämför med A New Hope som var som en egen fristående film. Den kunde man se och inte behöva känna sig bestulen på att kunna få greppet om karaktärerna. Det var inte förrän i Empire Strikes Back som man fattade att det var en del av en trilogi.
Dom nya karaktärerna känns något pressade och klichéer som formade ur moderna stereotyper, vi har en token-black guy som en stormtrooper, en tjej som uppenbarligen kommer bli en Jedi-in-training och en ny liten komisk relief i form av BB-8, den rullande nya generationens R2-D2.
Alltså, jag har inget emot att filmen försöker bryta normer; men just kombinationen svart man/vit kvinna gör att det hela känns så övertydligt att man försöker anpassa filmen till dagens politiska korrekthet och undvika den vita mannen på alla sätt man kan. Hade dom verkligen velat bryta mönster så hade dom kunnat göra en CGI-figur till huvudroll eller nåt. ^^ Jag tänker också på realismen. Jag har inget emot en svart karaktär, men var inte Imperiet väldigt rasistiskt? Iallafall mot omänskliga varelser. Nåja, det går iallafall att acceptera, även om jag höjde ett ögonbryn.
Anyway, sen har vi dom gamla karaktärerna och även där får vi förvånansvärt lite bakgrund till hur dom kom till där dom är idag. Vi kastas in i storyn med en trött Han Solo som egentligen inte bidrar med så mycket nyskapande förutom att vara där som självklar fanservice. Han känns inte som Han Solo of the old days, men det kan iofs förklaras med att han har blivit äldre och mindre impulsiv och det köper jag.
Leia gillar jag dock. Carrie Fisher gör Leia perfekt som den mer moderliga äldre Leia som nu har blivit general och letar både efter sin bror och sin son. Jag vet inte vad det är, men den naturliga utstrålningen som framkommer av Leias äldre år som hon bär med stolthet gör att jag instinktivt kan se henne som nån jag vill ty mig till.
Sen har vi Luke... och här känner jag att jag både fattar varför han inte fanns med på omslaget till filmen OCH varför jag känner mig en smula bestulen. Karaktären är nämligen inte ens med i filmen förrän precis i slutet och har inte en enda bokstav till dialog i hela filmen!! Allt man får se är en stare-down mellan Rey och Luke när hon äntligen hittar honom (filmen borde ha hetat "The Search for Luke Skywalker"). Jag ska erkänna att redan i början av filmen så insåg jag att detta var precis vad jag anade och fruktade skulle hända, att man inte får se Luke förrän i slutet och DÅ kommer eftertexterna.... vilket var precis vad som hände. Missförstå mig inte, för jag inser att på ett sätt så funkar det, men min inre Star Wars-fan är inte nöjd med det och jag ville skrika rakt ut när eftertexterna kom.
Skurkarna är... alltså... jag vet inte. Jag finner att jag sitter i salen och undrar "vad är det här för personer egentligen? Skulle inte allt bli bättre efter att kejsaren dog?".. även här känns det som att man får för lite information. The First Order? Snoke? Bristen på information av hur dessa koncept har kommit till ytan gör mig irriterad och för återigen in mina tankar på att dom bara har kommit till för att dom goda ska ha några att kämpa emot.
Snoke ska tydligen vara den nya "kejsaren", den som korrumperar. Först och främst... "SNOKE"? Kunde vi inte ha hittat på ett bättre namn till nån som ska vara Sidious efterträdare? Namnet Snoke får mig bara att tänka på typ en småskurk som på sin höjd handlar på svarta marknaden med illegala droidkomponenter. Jag hade kommit på så jävla mycket bättre och episka namn själv om jag hade varit scriptförfattare, faktum är att jag kan göra det bara här och nu... Sethis, Cruun, Lupidus, Araxion, Majorum, Tal'Vorath, osv.
Kylo Ren var en fruktad bad guy ungefär i en kvart. Sen blev han en bitch. Visst, han var grym när det gällde att visa hur "ond" han var, men i slutändan framstod han som en tioårig pojke som fick ett utbrott på datorer så fort inte saker gick som han ville, och det drog ner på respekten i mina ögon. Darth Vader hade aldrig betett sig sådär. Å andra sidan så känner jag att det kan vara förlåtet då man i slutet får det hintat om att han inte är färdigtränad, så jag låter det ämnet glida under radarn för tillfället och hoppas på en mer kompetent och värdig Kylo i nästa film.
Phasma var nån som jag trodde skulle vara en relativt häftig karaktär i filmen, av hennes närvaro på omslaget att dömma. Jag tänkte mig en cool Bobba Fett-liknande karaktär fast som en stormtrooper. Dock ser vi henne endast två eller tre gånger, varav sista gången blir hon tagen som gisslan och tvingas öppna sköldarna. Hon sköt inte en enda gång av vad jag minns (dock kan jag minnas fel) men liksom.. so much för den kromfärgade stormtroopern som jag trodde skulle vara så badass.
Sen har vi ju den avgörande plot-twisten...... att Han Solo dog. Och att han dödades av sin egen son. Som då är Kylo Ren. Ser ni, jag sa att jag skulle spoila. ;)
Well, jag tyckte det var en helt okej plot-twist. Jag var alltid mer fan av Luke än Han Solo anyway. ^^ Men nåt som störde mig var att.... alltså.. kan ni fatta att det här var allt vi fick se av Han Solo? Nu är han död och vi kommer aldrig få reda på vad han har pysslat med sen förra filmen, osv.. det hela gick lite för fort. Jag tycker absolut att han kunde få dö som en plot-twist, men han kunde ha fått vara kvar till åtminstone andra filmen i den här trilogin. Man fick inte ens se honom återförenas med Luke. Jag förstår att dom försöker fasa ut dom gamla till fördel för dom nya, men Han Solo var trots allt en karaktär som har vuxit sig så stor inom hela fankulturen att ett dödsfall i den ANDRA filmen hade varit perfekt. Men men, nåja.
Jag blev också smått irriterad på hur fort det gick för Rey att helt plötsligt använda sig av kraften. I dom första filmerna tog det tid för Luke att använda sig av kraften, han lärde sig hela tiden och man fick följa hans resa från osnuten unge till mer-eller-mindre fullfjädrad Jedi, vilket han inte är förrän vi ser honom i den sista filmen.
I The force Awakens så behövs det bara en film och redan i slutet av den så får Kylo Ren i princip stryk av Rey. Jag vet att hela grejen ska målas up som ett scenario där Kylo Ren inte är färdigtränad, men färdigtränad eller inte, det gick för lätt för en oinvigd att piska Kylo Ren så snart, den här tuffingen som har lärt sig att hantera kraften så tillvida att han kan stoppa ett blasterskott i luften liksom.
Sen finns det slutligen små detaljer som jag la märke till i periferin som väckte frågor i mig.. som typ hur dom kunde ha hittat Lukes första lightsaber när den förlorades i Empire Strikes Back, eller varför den där Kylo Ren hela tiden skulle envisas med att ha en mask på sig. Ja, jag vet att han ser häftig ut med den på och hans röst blir häftigt konstgjord, men en mask brukar tjäna ett syfte; stormtroopers har skyddande hjälmar och Darth Vaders mask fungerade som life-support osv. Återigen söker jag förklaringar. När Kylo Ren tog av sig den för första gången så tänkte jag bara "men jaha? Varför har han den på sig då? Bara för appearance? Teatraliskhet? "Titta på mig, jag är mystisk!!"?
Men mina klagomål åt sidan så fanns det självklart positiva aspekter med den här filmen som har gett fanboysamhället orgasm och jag är inte blindare än att jag ser dom och kan acceptera dom för vad dom är.
Fightscenerna med tie fighters och x-wings är helt fenomenala. När motståndsrörelsen först anföll med sina X-wings över vattnet så kunde jag inte låta bli att le. Dom scenerna som jag faktiskt gillade bäst var när x-wings anföll, när man fick se Luke i slutet och när den nya dödsstjärnan avfyrade sitt gigantiska vapen. Herregud! :O När megadödsstjärnan (enligt nätet heter den Starkiller Base, men fick vi nånsin reda på vad den kallades i filmen?) avfyrar sitt hyperrymdsvapen mot republiken så satt man bara och gapade. Det gick kalla kårar och jag gissar att det var något liknande man skulle ha känt om den första dödsstjärnans strålar hade presenterats på vita duken idag. Helt fenomenalt!
Dock bidrog det till nåt som jag rynkade på ögonbrynen åt. Republiken. Jag hade hoppats få se hur alliansen försöker bygga upp republiken på nytt i den här filmen och den får ett par sekunders screentime strax innan dess medlemsplaneter förintas helt. Jag kan förstå att folk inte vill dra upp det här med politisk byråkrati från prequel-trilogin igen, men tänk också på att dom karaktärer vi ser i slutet av Return of the Jedi (Mon Mothma, Admiral Akbar, General Madine, osv) faktiskt ÄR politiska figurer och det känns lite småskumt att bara
lämna republiken åt sitt öde i den här filmen; som om vi numera inte har nåt med den att göra.
Men överlag känns filmen som en frisk vind på något sätt. Star Wars behövde ta steget in i 2010-talet och den här filmen gjorde det på ett bra sätt. Hallucinationen som Rey får efter att ha greppat om Lukes lightsaber för första gången var ashäftig. Och gjorde mig, som sagt, mer nyfiken på henne och vem hon faktiskt var, men aah.
Stormtroopers ser riktigt bra ut. Den nya designen hade fått mycket kritik för att se ankliknande ut, men jag tyckte att den funkade som en realistisk vidareutveckling av teknologin.
En av dom mest intensiva scenerna var också när rathtarerna som Solo fraktade bröt sig loss och började döda alla ombord på hans fraktskepp. (den här scenen, plus ett par andra, varnade mig också om att jag kanske kommer ha tinnitus imorgon *idag* men tack o lov verkar jag ha undsluppit det; fy helvete vad diskanten var uppskruvad!!)
Jag kan inte heller ogilla BB-8. Först tänkte jag att jag säkert kommer störa mig på honom, men dom har lyckats ge en färgstark karaktär till den lilla bollroboten och jag tycker han bär upp mycket av det som C3PO och R2-D2 lämnade efter sig på ett bra sätt. Ja, jag säger lämnade för i den här filmen får C3PO och R2-D2 typ ingen screentime överhuvudtaget; nåt som förklaras i R2s fall, men inte i guldmannens. Dock har jag förståelse för att man vill tona ner C3PO som komisk karaktär, absolut, men hans små minuter i rampljuset kändes väldigt ovant; på både gott och ont.
Oh well, slutsats då?
Tja, Star Wars The Force Awakens är absolut ett intressant kapitel i star wars sagan, men på egen hand så tycker jag att den saknar för mycket viktiga komponenter, vilket gör att den tappar i betyget. Främst när det gäller att historien är så ofullständig och uppenbarligen får sina kompletterande delar i efterföljande filmer, så görs den helt och hållet beroende av sina efterträdare, nåt som jag tycker hade kunnat göras mjukare och inte så övertydligt.
Betyget blir tre och en halv dödsstjärnor av fem möjliga.
Hade karaktärerna utvecklats mer så hade jag nog gillat filmen mer. Sen är jag medveten om att Han Solo inte utvecklades särskilt mycket i A New Hope heller, men jag menar.. av den anledningen hade jag säkert gett den filmen på 70-talet samma betyg. ^^ Och sen får vi inte glömma att vi FÅR faktiskt se Lukes rötter och hela hans liv får ett bra avstamp i första, han är en central figur som vi kan relatera till och blir vår representant; vi ser vart han kommer ifrån och vart han är påväg. Hans motsvarighet i den här, Rey, får vi i princip inte veta något om och ändå ska vi liksom heja på henne. Så även med både Finn och Poe.
Nåja :) nu är jag klar och jag ser med spänning fram emot nästa film i sagan.
May the Force .. AWAKEN with you!! ... ehm... aja XD
