Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hmm, jag sitter här och observerar ett intressant fenomen på internet, närmare bestämt på facebook.

 

Jag ska försöka vara helt objektiv nu...

 

Det verkar som om allt vi skriver eller säger bedöms av folks förutfattade meningar om oss. Exempelvis så såg jag en väns kommentar där han uttrycker ilska i ännu en sånhär tradig mening som ska väcka folks sympatier, men som tillika är försiktig med att inte avslöja alltför mycket vad det handlar om.

Ett par rader som "Dom kan dra åt helvete dom jävlarna, allt jag ville göra var att hjälpa. dom är inte mina vänner längre" ..... okej, det säger inte så mycket. Vi förstår att han menar allvar och att han känner sig utsatt, någon eller några har sårat honom.

 

Nå, genast uttryckte folk sina sympatier. Personen ifråga får support i meningar som:

 

"Broder, vad har hänt? :O "

"kram!"

eller

"Du ska inte ta åt dig, du är bäst"

Okej .. in kommer en annan snubbe (låt oss kalla honom Herr X) .. och beslutar sig för att göra ett experiment.

 

Han tar mer eller mindre samma mening och lägger upp den på SIN facebook. Meningen blir förvisso modifierad så ingen ska kunna se att den är ett plagiat, men budskapet den framför är i stort sett samma sak.

Denna person får vänta ett ganska bra tag innan det dimper ner kommentarer som:

 

"Vänta, har du vänner ?? :O"

"haha! är personalen på bolaget jobbiga mot dig? ;) "
"Vad har du nu gjort?"

 

 

Här ser vi klart och tydligt att det finns en "omtycktskvot" hos alla. Oavsett vem du är så bedöms du utifrån vad folk tycker om dig; ingen är objektiv.

Är du mer omtyckt så är folk mer benägna att stötta dig. Är du inte lika omtyckt så är folk mer eller mindre likgiltiga till om du skriver ut ditt behov av stöd. Uppriktig altruism finns inte överhuvudtaget.

 

Dom två personerna i exemplet rör sig kanske inte i samma kretsar, men dom delar många kompisar och flera kommentarer var från samma individer.

Klara och tydliga fördomar om folk alltså. Oavsett om dom säger att dom inte har såna, så förnekar dom sig inte och visar sig i allt man gör på nätet.

Slutsatsen är att folk verkar väldigt villiga att stötta en person, för att vifta bort en annan. Och det behöver inte ens vara något som dom gör medvetet. :O
Och det är väldigt synd, för herr X kanske hade skrivit den här meningen helt genuint och verkligen inte kände sig omtyckt på riktigt... ska han då behöva tåla att få kommentarer som uppenbarligen kommer från personer med rent apatiska inställningar? Den kyla som såna kommentarer ger, får mig att rysa, jag skojar inte.

Även den mest joviala person kan behöva stöd ibland och även om han ofta skriver saker som är mera skämtsamma i sina övriga kommentarer så betyder det inte att det han skrivit NU inte ska tas på allvar, för det behöver absolut inte vara mindre sant.

Folks förutfattade meningar är i sanning trångsynta och oschyssta inställningar.

Jag skulle nästan vilja kalla det här för passiv mobbning. Och det här var ändå ett rätt så milt exempel. Hur många personer i världen får inte stå ut med en värre passiv attityd gentemot dom själva p.g.a att folks förutfattade meningar har gjort dom genuint avtrubbade/ointresserade?

 

 

 

 

Så kom äntligen dagen då vi alla fick lägga vantarna på vårt så hett efterlängtade Grand Theft Auto 5 (GTA V) och låt mig bara lugnt och sansat säga att det här spelet är riktigt bra. :)

What's that? ... åh? .. Japp, you guessed it.. its that time again, här kommer ännu en av mina åsiktsladdade spelrecensioner. :D :D :D


Och hoppas ni har blöjor på er... för den här recensionen blev LÅÅÅÅNG. ^^

 

Okej, ja det är väl som mest väntat att jag i huvudsak kommer att tala bra om det här spelet och visst, det kommer jag, men det finns även vissa saker som jag skulle vilja ändra, lägga till eller ta bort och dom kommer jag också att ta upp, så räkna inte med en partisk recension. Även om GTA V är bra, så är det långt ifrån perfekt.

Det ska även nämnas att jag har inget giltigt XBOX-live konto för online-spelande (vilket inte ens är min grej), så alla detaljer som kommer med i onlineläget är sånt som jag helt och hållet inte kommer ta upp, då jag inte känner till dom.

Den här recensionen kommer helt och hållet handla om singelspelarläget.

Jag kommer systematiskt att punktvis ta upp saker som jag finner av vikt och först tänker jag ta upp alla positiva överraskningar som jag hittills har upptäckt.

 

* För första gången inkluderar ett GTA-spel tre huvudkaraktärer (och inte som delar av separat inköpta expansioner) och låt mig säga en sak; detta enkla utförande av multipla perspektiv ger GTA V ett djup som hittills har varit svårt att uppnå.
Huvudaspekten och det roligaste med dessa karaktärer är att man i realtid kan skifta utan vidare mellan dom hur man vill. Om man exempelvis spelar som en karaktär och vill byta till en annan för att se vad som händer i hans liv, så zoomar kameran ut och riktar ur satelit-perspektiv in sig på den andra karaktären. Min första tanke när jag switchade första gången på det sättet var omedelbart "Meanwhile, i en annan del av Köping" ...

När man väl har skiftat så får man se att karaktärerna lever sina egna liv. Man kan komma in mitt i ett gängbråk eller så sitter den man byter liv med på motorvägen i trafikstockning, osv osv. Man får verkligen känslan av att man bäddar sig in i flera olika liv vid valfri tidpunkt.
Ur storyperspektiv så är det lika naturligt som planlagt att dessa karaktärer kommer interagera med varandra (något som också är jättekul, även om man bara ringer den andra för att hänga o ta en bira eller två), men även om dom aldrig skulle träffat på varandra i storyväg så är det här med ett samtida uppdelat perspektiv ur olika karaktärers synvinkel en helt briljant och nyskapande idé som jag hoppas återkommer i GTA-serien framöver.


* Känslan och inlevelsen i karaktärerna själva är väldigt gripande. Det finns oerhört mycket djup och varje karaktär känns mycket mer levande och utvecklad än dom flesta karaktärerna i exempelvis GTA IV. Man känner sig väldigt involverad i deras vardagliga liv och jag upptäcker rätt snart att jag identifierar mig själv lätt med familjefarsan Michael eller ungdomen Franklin såtillvida att jag bryr mig ärligt talat om huruvida Michael ska återkoppla till sin familj eller om Franklin någonsin kommer ta sig upp ur gettot.

Individerna och deras känsloregister samt förmåga för personlig utveckling har fått en rejält behövlig brush-up.


* Dom olika aktiviteterna gör mig både glad och upprymd. Att inte bara behöva följa storyn slaviskt och kunna göra sidouppdrag är självfallet också okej, men för min del är det dom för många andra personer totalt onödiga små aktiviteterna som ger mig känslan av att kunna göra lite vad jag vill med min karaktär.

I föregående punkt tog jag upp att karaktärerna själva är så mångfacetterade att de känns som att komma in i deras vardag, och dom olika sidoaktiviteterna är biten som förstorar och bidrar till den känslan. Att jag exempelvis kan ta med mig min son och spendera lite tid med honom på tennisbanan ger mig illusionen av att jag faktiskt lever Michaels liv.

Faktum är att just tennisen känns så välgjord och är så kul att jag blev sugen på att åter börja spela badminton på riktigt igen. ^^

 

* I dom negativa punkterna tänker jag poängtera lite angående hur mycket större (på sätt och vis) det KUNDE ha varit, men låt oss först och främst inse fakta; mina damer och herrar, det här spelet är STORT! Även om jag har åsikter så ska vi absolut inte sopa det faktum att dom faktiskt lyckades göra GTA V väldigt stort under mattan.

 

 

Inte nog med att Los Santos är ungefär lika stort som hela Liberty City från GTA IV, men det finns även ungefär 3/4 mer av landet att upptäcka.

Spelet är alltså inte bara stort, det är stort som fan! Bara själva Los Santos känns mer varierat och utbrett än Liberty City. Främst så är det alla välplanerade motorvägar och mer partitionerade stadsdelar med mer omväxlande och markerande klasskillnader som gör staden så eggande komplex och fantasirik, från dom enorma vidderna ute på vischan ner till den minsta men ack så detaljerade gränden i slumområdena i stan.


* Valfriheten har breddats något offantligt i det här spelet. GTA V slår GTA IV med hästlängder när Pay n' Spray åter har blivit ett moddningsgarage och man kan välja hur bilarna ska se ut, men sen även vad man ska ha för frisyrer och kläder, etc etc. Även bakgrundshistorien får en injektion av icke-linjär inovation när man får friheten att exempelvis välja om man vill stötta sina familjemedlemmar eller hur man ska göra sina stötar.

 

 

Det här är ett av dom stora plussen i GTA V. Jag gillar att man kan begå olika tunga brott och baserat på vad man har valt för hantlangare så går det bra, mindre bra eller dåligt; sånt känns väldigt uppiggande och det känns som att jag får större chans att skräddarsy mina förehavanden i spelet.
Sen, även om det inte riktigt handlar om det jag hade hoppats på (dvs att man skulle bygga upp sitt eget brottssyndikat, något som jag älskade i gamla GTA Vice City), så är utförandet med dom skräddarsydda stötarna ändå ett imponerande steg i rätt riktning tillbaka.


* Det här kan inte poängteras mycket nog. Grafiken är sjukt, sjukt, SJUKT mycket bättre än i GTA IV. Överhuvudtaget när man jämför med just GTA IV så är allt så mycket mer detaljerat och varierat. Bilarna låter mycket bättre, ljuset, regnet, dom skummande havsvågorna, svettfläckar när man har spelat tennis.. allt är mycket mer intensivt.

 

 

 

Bara blodfläckarna i kläderna på karaktärerna ser obehagligt realistiska ut, nästan såpass realistiska att man undrar hur Michael kan gå omkring helt obehindrat och tydligen smärtfritt med nedblodade kläder och uppenbara kulhål i kroppen. ^^
I det här spelet får man en känsla av en naturlig disposition istället för ett överambitiöst försök till att bygga upp en högupplöst värld. Jag antar att det är ett naturligt resultat av att GTA IV kom ut lite mer än två år efter att xbox 360 hade släppts, och nu har man haft 5 år att öva upp färdigheterna som spelutvecklare och designers samt att man vet mer vad maskinen klarar av, så man kan pusha den till gränserna.

 

* VATTNET!!

 

 

Något som kanske borde höra till min berömmelse av grafiken, men jag sätter den för sig, för äntligen kan man inte bara simma i ett GTA spel, men också dyka i havet och under ytan utanför piren i Los Santos döljer sig ett makalöst vackert korallsceneri som ger det hela ett fantastiskt estetiskt djup. Akta dig bara för vithajen som anfaller dig om du simmar för långt ut i Stilla Havet. ^^


* Smådetaljer som har finputsats handlar mycket om spelets uppförande i vardagliga situationer.

T.ex så står inte bilar man lämnar kvar och brummar på tomgång med strålkastarna på längre, utan en bil är tyst parkerad tills man sätter sig i den och startar den och när man går ur den så stängs den av. Så var det delvis i GTA IV också, men endast om man lämnade fordon i parkeringsrutorna där dom sparades, inte någon annanstans; nåt som jag tyckte var dumt.
En annan skitsak som dock också det bidrar till spelets realism är att bilar bakom dig inte längre försöker köra om dig efter fem sekunder när du har stannat vid ett rödljus. Jag kan inte räkna upp alla gånger som jag har blivit frustrerad av att någon har kört in i mig bakifrån när jag i GTA IV försökte vara lite normal, stanna vid röljus och bete mig, om inte kanske obefläckande laglydigt, så ändå ouppseendeväckande.

Det problemet är också borta i GTA V och förarna beter sig nu ordningssamt och försöker bara köra om ifall du gör något urbota dumt, som t.ex stanna mitt på en motorväg för att läsa vad vägskylten ovanför dig säger vart nästa avfart leder. (Ja, det händer att jag har gjort det ^^ vafan, jag är ju nyfiken ju och väginstruktioner behövs alltid)


* Den skandalösa sexscenen har också fått en välbehövlig re-touch. Inte bara ser tjejerna för en gångs skull riktigt fräscha ut, utan Strippklubben har även uppdaterats med möjlighet att ragga på tjejerna och ta med dom hem, OAVSETT om man är en medelålders man med mycket pengar eller en ung viril gangster-wannabe. ^^ Se där, GTA V bryter diskrimineringsgränser! :D
Att plocka upp prostituerade och ha sex med dom i bilen på ett undanskymt ställe är också ett återkommande nöje som alltid är lika kul.

 

 

 

Dock vill jag poängtera två saker när det gäller sex och relationer, som inte nödvändigtvis är negativa (därför tar jag upp dom här), men ändå värda att nämna som frågetecken:

1) Servicen som hororna förser en med var i GTA IV lika logisk som valfri; dvs det billigaste alternativet var en handtralla, mediumpriset gick till en avsugning och fullpriset, förstås ett knull i bilen. I GTA V ser jag ingen skillnad på när man betalar 70$ och 100$, båda leder till att man blir riden av säljaren. Är det något jag har missat eller är det Rockstar som har missat en liten detalj här?

2) GTA-serien är nog den enda spelserie där man kan ha sex med horor och strippor, men inte med sin egen fru (inte vad jag har märkt iaf). Jag tycker det borde finnas en valmöjlighet för den trogne spelaren att faktiskt kunna välja att Michael ska ha frivilligt sex med sin fru och inte bara frestas av köttets lustar på annat håll.

 

* Parodin på Facebook som passande nog heter "Lifeinvader" ^^

 

 

Det är jättekul att se mina handlingar avspeglas i kommentarer av andra, som i den riktiga världen. :D
Det sorgliga är nog att många spelar nog GTA V och missar totalt det som pågår på spelvärldens version av internet, en försummelse som nog drar av ganska grovt av upplevelsen av karaktärernas liv, för på Lifeinvader pågår en massa snack och kommentarer kring just saker som har hänt i spelet; jag skulle säga att Lifeinvader nog består utav en 5:e del av relationerna och reaktionerna i spelet.


* Jag ser många saker som påminner mig om Red Dead Redemption, som slumpmässiga händelser där du kan välja till exempel att fånga en tjuv och antingen behålla plånboken eller återlämna den till ägaren, eller det faktum att du kan råna den lokala närbutiken när du har ont om kontanter. Dessa saker är alla bra, eftersom det var en av de saker som jag gillade i RDR och det är väldigt roligt att se dem överföras in i vår nutid.
På tal om RDR, så har jag en kombinerad tes/idé som jag kommer att utveckla i avslutningen av det här inlägget.

 

 

 

Jodå, det finns... tro mig..

* Det första jag la märke till och förtvivlade över när jag såg kartan var att dom FORTFARANDE inte har gjort sig av med det förskräckliga Stad-på-en-ö konceptet!!!! Hur svårt kan det vara!???? Hur svårt ska det vara att skapa illusionen av att Los Santos (eller ja, Liberty City också för den delen) ligger på fastlandet och inte en stor ö?

Det känns inte direkt som en träffsäker bild av städer som ska vara parodier av New York och Los Angeles.

 

Varför?

För verklighetens NY och LA ligger inte på fucking öar mitt i havet!!

 

 

Åter går mina tankar till frasen "hur svårt kan det vara?". I Red Dead Redemption fixade dom det galant! :O Där var spelområdet belagt mitt i det amerikanska fastlandet och berg vid horisonten eller på andra sidan sjöar gav illusionen om att landet fortsätter bortom. Även kartan bekräftade att land fanns i alla hörn.

 

 

Så varför har GTA-serien så svårt att hålla sig ifrån sina Alcatraz-tendenser?
Någon sa mig att det gissningsvis kunde handla om att man i GTA kan flyga och att om man flyger bortom gränsen så blir det jättesvårt att programmera in mer land eller whatnot... men man skulle ju hur lätt som helst kunna införa ett kommando där planet eller även bilen för den delen, vägrar åka vidare (eller vänder i luften för flygplan) med ett enkelt pop-up meddelande på skärmen som säger att man inte har något skäl att åka i den riktningen; typ "You have no business going in that direction". Faktum är att dom ju redan gjorde det.... i GTA III .... ett spel som kom ut på en sämre maskin och redan är 12 ÅR GAMMALT!!
Jag kan inte överdriva värdet av realism som det hade gett spelet; men så som GTA-spelen fortsätter med sina "lone-island-in-the-sea" koncept så drar det rejält ner på möjligheten att kunna inbilla sig att landet är en del av amerika.

För att det ska vara amerika är uppenbart, p.g.a en massa amerikanska flaggor och reklaminslag om nationen osv.

 

UPPDATERING: Okej, detta är ett citat från gtawiki angående detta.. "In all the games, the cities are always located on several islands connected by bridges. They appear to be isolated islands in the middle of the sea, but this is down to game limitations. Rockstar Games have stated that they avoid placing unreachable pieces of land within the games to keep the complete feel to the game."
Det här tycker jag är bullshit. För, ursäkta mig, men för min egen del anser jag att realismen är viktigare än "the complete feel". Vad menar dom med complete feel? Att man kan köra runt o göra vad man vill?

Det kan man ju göra även om man såg land som man inte kunde komma till, man kan ju ändå inte göra nåt eller bege sig nånvart förutom på den yta som spelet faktiskt ger oss. Det är inte så att vi spenderar mesta delen av vår tid ute i havet och säger "åååh, va härligt, jag kan simma till världens ände för det här spelet har the complete feel"...

* En annan sak som har med kartan att göra är avsaknaden av ytterligare en större stad.
Då många väljer att se på det som gnäll från personer som har spenderat för mycket tid med GTA San Andreas, så väljer jag att se på det som att "Rockstar har gjort det förut på en maskin med sämre prestanda, varför då inte igen?"
När jag fick se kartan för första gången och insåg att den enda stora staden var Los Santos så blev jag lite besviken. Nog för att GTA V är hissnande stort med tacksamt mycket variation och ombyte av miljöer, men jag saknar ändå den där större staden som ligger i andra änden av motorvägen.

Dom hade inte nödvändigtvis behövt överdriva med att försöka trycka ihop så många olika större städer som möjligt i samma spel (som i GTA SA), men vad sägs om ett stort Los Santos, en stor del öppen yta med mindre samhällen på landsbygden och slutligen en något mindre stad som skiljer sig från Los Santos i en annan del av kartan, en Rockstar-version av, låt säga att San Diego.

Det förblir ett ganska coolt koncept att kunna lämna en stad, dra ut på motorvägen och resa till en annan, för att uppleva den där frihetskänslan av att man "sticker från stan" p.g.a att man exempelvis behöver ett miljöombyte eller för att man kanske tvingas fly från stan p.g.a att man retat upp fel personer.
Liberty City fungerade jättebra som ett enstadskoncept, eftersom det är en Rockstar-version av New York så behövdes det verkligen ingen utsmyckning då New York har allt och lite till, men att ta en road trip för att undkomma dina problem eller bara försöka skapa ett bättre liv i "nästa stad längs motorvägen", det är mer en grej som hör till kalifornien. Det är något som skulle gjort att allt hade kännts t.o.m ÄNNU större än det redan är och hade införlivat än mer variation.
Dom mindre samhällena, som trots allt ändå fungerar utmärkt som variation och ett välkomnat utbyte från stressen i storstan, känns dock ändå inte heller som ombyte nog. Jag kan inte understryka nog hur mycket skoj Rockstar hade kunnat ha med konceptet av två närliggande städer; den lokala rivaliteten, möjligheterna till storys som hade blandat in båda städer, etc.
Två större städer i olika delar av kartan hade varit perfekt, nuff said.


Här följer ett exempel på en karta som jag hade föredragit; kartan togs fram av någon överambitiös fanboy innan releasen och man insåg långt innan man köpte spelet att den uppenbart var fake, men jag tycker ändå att den simulerar på ett bra sätt hur ett riktigt bra stort spelområde skulle kunna se ut.
Kartan är väl lite väl överdetaljerad och jag skulle helst av allt vilja ta bort Vice City i nedre högra hörnet då det ligger på östkusten och i proportion till dom andra städerna och landmärkena borde befinna sig mycket längre bort, men annars känns det som att det är i den här riktningen Rockstar borde försöka ta GTA nästa gång.

 

 

 

* Nästa sak som jag tycker är horribelt är att man fortfarande inte kan åka buss som passagerare. WHAT IS THE BIG DEAL!?

Som i föregående GTA så finns det busshållplatser och den här gången ser man även bussar överallt som hade kunnat förse spelaren med ett MYCKET bättre lokaltrafiksalternativ än den patetiskt korta metrobanan som stannar på alldeles för få ställen för att man på ett realistiskt sätt ska vilja utnyttja den, men näe.. det här har Rockstar totalt tappat bollen helt på.
Jag ska väl förklara att anledningen till att jag bitchar om bussarna är att jag i nån fiktiv turistpamflet för Los Santos på nätet (som var menat som promotion för GTA V) läste att man borde ta en tur med Los Santos väl utbyggda bussnät, ett påstående som jag faktiskt inte skulle ha svårt att förstå när man hela tiden ser bussar åka hit och dit.

När jag sen började springa runt för o leta efter busshållplatser för att följaktligen kliva på en av dessa välomtalade bussar och insåg att det bara var bogus, ja då blev man inte bara besviken utan också förbryllad.

 

Jag menar, kom igen nu.. hur svårt kan det vara att programmera in att bussar ska stanna vid hållplatser och låta spelaren åka med? Det funkar för taxibilar (i den mening att man inte snor bilen då man får ett alternativ att åka med som passagerare) och för tunnelbanan (i den mening att man åker från station till station), varför är det så svårt att göra något liknande med bussar?

Jag kan kanske spekulera i att Rockstar har tänkt som så, att om man kunde åka på bussarna så skulle ingen välja att köra bil.... men aa, det är ju bara trams, för bussnätet skulle inte realistiskt sett kunna konkurrera ut bilarna som transportmedel då majoriteten av spelarna ändå skulle föredra att stjäla bilar; det säger sig självt, vill du åka kommunalt eller vill du kunna styra och röja på vägen själv? Så det argumentet är ogiltigt.

Jag har sett hundratals kommentarer på nätet om hur folk tycker det är fruktansvärt löjligt att det inte går att åka som passagerare på bussar när det finns överdrivet många bussar som åker omkring, i stil med taxibilar. Men återigen, precis som i GTA IV, så är bussen helt förbisedd till fördel för rälsen.
Vad HAR Rockstar emot bussar egentligen?

UPPDATERING: Jag såg precis en buss stanna vid en hållplats och släppa av folk. Något som bara gör mig än mer frustrerad och irriterad. Det SKA gå att åka med som passagerare, there is nothing to it!! Rockstar gör bort sig på ämnet realism totalt här.


* Ett stort frustrationsmoment är att startplaceringarna för huvuduppdrag som driver på storyn ofta finns placerade precis framför ingången till ett hus eller ett garage, så man får inte en chans att spara spelet innan, byta kläder eller parkera en eftersökt bil i garaget för den specifika karaktären, då uppdragen börjar automatiskt och kompromisslöst så fort man närmar sig den gula cirkeln.

Då uppdraget är genomfört är bilen ofta borta och man måste leta upp den igen. Rockstar hade faktiskt kunnat löst det på ett annat sätt. Förslagsvis skulle man kunna placera startplaceringarna där dom inte försvårar framkomlighet utan att man misstagsvis startar ett uppdrag, eller så hade man kunnat få en pop-up ruta med frågan "vill du starta det här uppdraget?" eller liknande.


* Dom unika fordonen för huvudkaraktärerna är ytterligare en detalj som är lite irriterande, om än en medgivet liten sådan. Låt mig förklara.

Jag kan förstå varför man vill ge varje karaktär ett unikt fordon som alltid finns till hands hemma att hämta och på många sätt kan jag hålla med att det är en bra grej för inlevelsen, men samtidigt känner jag också att för min del så förlorar man lite möjligheten att göra ens karaktär personlig. Jag kanske exempelvis inte alls vill att Franklin ska ha ett moddat muskedunder till bil från början, utan hellre vill att han i starten bara ska ha en cykel för att gradvis jobba sig upp till bilar (som han, eller rättare sagt JAG, väljer själv) som han stolt kan placera i garaget.
Det minns jag att jag tyckte om med GTA IV, när Niko kommer som invandrare försöker jag alltid ge honom den mest skruttiga förstörda bil som jag kan i syfte att symbolisera att han har det svårt och måste jobba sig upp när det gäller kvalitet på val av bil. När han flyttar till takvåningen i Algonquin så byter jag nästan alltid till en porsche. ^^
Men jag vet inte, kanske hör det till min personliga preferens för att vilja skräddarsy mina egna karaktärers historia, något som jag alltid gör när jag exempelvis spelar RPG-spel som WoW eller bakgrundshistorien jag skrev ner för min karaktär i Neverwinter Nights. (Spelade aldrig förbi första staden i det spelet, by the way^^)


* Sen när det gäller dom olika valmöjligheterna för att designa sin egen karaktär och fordon så har inte Rockstar direkt överansträngt sig.

 

 

Det finns en del modifikationer, ja, men dom är fattigt få och inte tillgängliga för alla bilar. Var är neonljuset under bilarna? Var är dom snygga lackeringsmotiven??
Och när de gäller kläder och hår så... var är de alternativa hattarna, som t.ex bandanas eller doo rags? (finns i stort sett bara kepsar) Varför finns det så få frisyrer, Franklin borde ha tillgång till vanliga populära frisyrer som exempelvis dreads eller något liknande, i stället för de löjliga mönster-baserade frisyrerna som, ärligt talat, jag aldrig någonsin har sett på någon människa IRL.

Nu bor inte jag i amerika iofs, men inte ens på tv har jag sett shutters eller stars inrakat i skallen på nån.


* Spelet buggar en hel del, mycket mer än GTA IV någonsin gjorde, t.ex så har jag vid ett flertal tillfällen hittat både Michaels fru och dotter stående uppe i soffan och på diskbänken, men det är småsaker som inte påverkar sådär jättemycket och hände mest i början.

Det som spelet buggar mest på är dock garagen och bilarna man försöker spara däri. En gång så sparade jag en väldigt moddad bil i Franklins garage och efter ett par uppdrag så var den inte kvar där; garaget var helt tomt även fast jag visste att bilen borde stå där. Så jag beslöt mig moloken att hitta en ny bil och ställde den i garaget. När jag dagen därpå återupptog mitt spelande från samma sparfil så stod den förra bilen i garaget helt plötsligt och den här gången var den senare bilen spårlöst borta, men det var inte en gammal sparfil; allt jag hade gjort sen bilen försvann var avklarat. Vart tog den följande bilen vägen? Och vart var min gamla bil hela tiden?
Samma sak händer när man parkerar en bil under Floyds lägenhet, men där är det värre. Det är stört omöjligt att spara en bil under Floyds lägenhet. Av 10 gånger jag parkerade bilar där under så stod bilen kvar en gång, dom resterande 9 gångerna var bilarna borta när jag skulle hämta den; Floyds parkering buggar satan. Detta gör att jag i stort sett inte kan ge Trevor någon bil överhuvudtaget; ja om man nu inte vill köra upp till Sandy Shores varje gång man vill hämta en bil, men vem vill ta en fyratimmarstripp (ingame-time) för att komma till sitt garage liksom?

UPPDATERING: Okej, dom verkar ha lanserat en patch som ska fixa garagebuggarna. Verkar funka bättre nu.

 

Som helhet är GTA V en värdig uppföljare till GTA IV, även om det fortfarande finns rum för förbättring. I början var det lätt att förlora sig i spelet och jag gissar att alla som precis börjar spela GTA V förtrollas till häpnadsväckande nivåer av den jättelika världen och hur mycket som den har fyllts med. Men som med GTA IV så försvinner det efter sisådär halva spelet och man har kommit förbi det.

När jag nu sitter och ser hur eftertexterna rullar så måste jag poängtera att slutet var relativt logiskt om än något anti-klimaktiskt och abrupt. Jag, som bara har upplevt ett slut (SPOILER: det då man väljer att inte döda vare sig Michael eller Trevor), hade väntat mig något mer.

Exempelvis förtjänar (1) storyn mellan Michael och Trevor en upplösning, för jag kände att det var mycket unresolved shit mellan dom, och (2) Franklins umgänge och familj behövdes minst sagt expanderas på.

Det är rätt orealistiskt att Franklins gamla liv med Families-gängen inte tas upp mer och får större betydelse i hans liv.

Med all denna fokus på just karaktärer så känns det som att man hade kunnat gett mer; det fanns mycket djup, bara inte nog med mängd av det.

 

Den här betygsättningen var riktigt svår, mina damer och herrar.

 

Jag VILL ge GTA V fyra dödsstjärnor, p.g.a hur mycket hype och förväntningar som uppstått kring det, och ja, det finns vissa element som ibland tenderar att trissa upp spelet till 4-nivån.

Men om jag ska vara ärlig så kan jag, nu när jag har kört igenom det, nog säga att återspelsvärdet är rätt lågt (främst eftersom jag spelar spel mycket för storyns skull och skiter blankt i online-spelande; något som säkerligen är halva grejen med GTA V) och även om jag VILL ge spelet fyra dödsstjärnor så får det bli tre och en halv av den enkla anledningen att GTA V levererade mer eller mindre det man hade väntat sig och som sig borde; en förbättring gentemot GTA IV, men inte så mycket mer.

Det överraskade inte såpass mycket att jag med gott samvete kan ge spelet fyra dödsstjärnor.

Så, betyget blir tre och en halv dödsstjärna av fem möjliga. Även om den halva är en stark halva. ^^