Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

Var det fel av mig? Nej.

 

Jag sitter och grubblar och funderar över vad jag gjorde fel. Och jag ser ingen vinkel av detta som gör att hon har rätt att tycka att jag är dum eller på annat sätt falsk. Jag lever mitt liv och om hon nu väljer en annan kille (trots hennes sockrade ord i mina öron), så har jag all rätt att göra vad jag vill med andra, för att inte tala om att jag får SÄGA vad jag vill till andra. Annat är bara orimligt tänkande.

 

Däremot inte sagt att jag inte kommer sakna henne eller att jag inte hade känslor för henne. Oavsett vad jag gör så vet jag vad jag har känt. Inga andra tjejer har betytt så mycket som hon.

Och vadå handlingar betyder mer än ord? Har personen i fråga inte varit med om att allt man gör kanske inte är sammanhängande eller nödvändigtvis är konsekvent?

 

Som översexuell person som själv kunde strula när hon var singel så borde hon inte förebrå mig om det; liksom vad hände med att inte dömma?
The heart doesn't necessarily guide the actions of your pecker. Ibland gör man saker som man egentligen inte har någon aning om varför man gör dom, men man känner för det; they make no sense men man gör det ändå.

 

Att jag sen ska ha munkavle på mig och förbjudas från att tala med den tredje parten om det som hände, trots att den första individen och jag inte ens är ihop eller nånsin kommer bli det... det är absurdt! Varför ska jag få skit för det? :S Det VAR skönt, det VAR awesome. Kan jag hjälpa om dom väljer o prata om allt? Hon får väl isånafall säga till tredje parten att inte snacka om det eller mig. Att däremot INTE ta det beslutet gör att hon sätter orättvis press på mig att stympa min egen yttrandefrihet och det är bullshit! Jag snackar fan om vad jag vill med vem jag vill.

Det är över nu iaf, men det kommer ta en lång stund för dessa spår att försvinna. Hon har satt dom djupt i mig och det lär ta tid innan mina känslor för henne dör ut.

Det löjliga är att jag faktiskt kunde drömma om en framtid med henne. .. idiotiskt av mig, då hon inte ens var min, utan någon annans. Varför är man alltid så blåst när det gäller känslor? :O Jag vet ju själv att i stort sett ingenting fungerade till vår fördel. Hon var liksom inte villig att välja mig överhuvudtaget, så vad tusan hade jag där att göra från början? Jag borde ha fattat vinken, men ibland är kärlek blind och man lever i förnekelse.

Så förmodligen var det här bra i slutändan.

 

Dom säger att tiden läker alla sår.

 

Live, learn, forget.