Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Egentligen... varför har kvinnor två bröst?

Om vi ska se på det här rent logiskt så hade faktiskt ett räckt; och nu menar jag inte att jag tycker det är en dålig idé med två bröst ^^ men rent evolutionellt sett; varför två?

Naturen hade egentligen kunnat nöjt sig med ett bröst, för vad barnen anbehagar så hade dom kunnat ta kö-lappar, för allt vad naturen hade behövt bry sig.
Men okej, seriöst.... väntade sig naturen att människor kommer ha minst två barn, så av praktiska skäl fick den mänskliga kvinnan ett par bröst, istället för bara ett?
Jamen, då kunde hon ju lika gärna ha fått fem bröst, eller varför inte tio? Barnakullarna är inte sällan väldigt stora och ju fler bröst, desto praktiskare blir det rent konceptuellt sett...

.... Så.. varför just TVÅ? Vad är det som gör antalet två så bra att det blev två av naturen?.... hmmmm


Och varför ser Västerhaninge Station ut som ett kaklat badrum??? :S Jag halvt om halvt förväntar mig att det ska finnas duschmunstycken som sticker fram lite här och var från väggarna, golvbrunnar och ställ för duschcreme.
Kakelplattor hör hemma i badrum....

Fast.. varför det? När man kommer o tänka på det... varför är i princip alla badrum kaklade? Vad är det med kakel som gör det så bra i badrum, där man genomför sina hygieniska bestyr?


Och vad har man insjö-hamnar till egentligen? En hamn är ett avlastnings-ställe för gods som transporterats från en annan hamn; hamnar vid havskuster får laster från långväga städer och länder.
Men en insjö utan anslutande vattenvägar är ju den absolut sämsta placeringen för en hamn. Vad ska båtarna göra? Dra ut på sjön, åka runt lite och sen komma tillbaka?

Dessa frågor och mer, dyker ofta upp i herr Latex huvud.

Stay tuned for more madening clarity of thought!

Vet ni, idag ska jag vara lärarvikarie :O

Far out!! XD

Det känns lite pirrigt för jag har aldrig direkt sett mig som någon auktoritetsperson, särskilt inte inom lärarämbetet, men jag ska göra mitt bästa. :)

Eller ja, vikarie och vikarie... jag ska delegera uppgifter och sen ska vi se på film... typ. Det är allt.

Men det är ändå lite skrämmande. XD
Kommer dom lyssna? Kommer jag göra ett bra jobb?

Jag får hålla tummarna, kasta mig huvudstupa in i elden och hoppas på det bästa. ^^


Nu ska ni få se en bild som jag tyckte var riktigt jäkla intressant; en karta över internet som använder en tunnelbane-layout som mall. ^^

Jäkligt fascinerande, fast man får ha överseende med att den här kartan är trots allt från 2007, så det kanske förklrara att t.ex Facebook inte ligger på den tjocka, svarta "Main"-linjen, vilket det otvivelaktigt skulle göra idag. ^^ Det har ju vuxit sjukt mycket sen 2007.


Äh, jag försökte ladda upp bilden här, men dumma blogg.se kan inte få upp hela bilden i sin rätta storlek, så texten blev för liten för att läsa.

Ni får länken istället. ^^

Klicka HÄR


Snyggt? ^^

Nu ska jag fortsätta mina morgonatliga bestyr.

Bra Onsdag på er!

Beatrice Ask är nog den roligaste lilla människan som finns, jag svär.Jag skrattar alltid gott åt nyhetsinlag som återger hennes lagförslag i helhet.

Ask är bland annat känd som politikern som skapade Surprise-pedofilen på nätet; dvs hon skapade lagen som sa att alla som tittar på sexuellt suggestiva bilder på personer under 18 år (seriöst.. under 18 år!!) är pedofiler, oavsett om personerna som ser bilden vet om hur gammal personen PÅ bilden är från början eller inte; en lag som nu är inbränd med glödande bränngaffel i Sveriges lagbok.

Hur många i Sverige tar en sån blunder på allvar?

Och nu kom ännu en rolig blooper.
Jag såg på Nyhetsmorgon alldeles nyss, där det rapporterades att hon vill att det ska bli olagligt att fotografera folk i deras hem eller inom andra privata områden, såsom omklädningsrum, provbås eller toaletter.
Det ska tydligen vara olagligt om personen inte har lov eller inte vet om det. Däremot ska det vara lagligt för journalister i undersökande reportage, fast bara under speciella omständigheter; dock inte.... ehm ...??

Hur ska dom få det där att funka i praktiken? :O seriöst? Ska man sitta där med toarullen i en hand och mobilen i andra hand, frenetiskt trycka in 112 och ringa polisen medan man torkar sig i arslet, efter att någon har sparkat upp dörren och knäppt av en bild?? Och så pressar man undan ett inkommande samtal till 112 där en barnfamilj bara har sekunder att överleva i ett brinnande hus, men där ditt samtal om en pinsam annekdot gick före i telefon-kön.

Inte nog med att förövaren bara kan gömma kameran på obestämd tid; det är liksom hans ord mot offret; det är även rätt och slätt omöjligt att åtala någon även om man ser bilden på nätet, eftersom när den väl är ute så är den ute och cirkulerar; inga IP-nummer kan avläsas, ingen spårning är möjlig. Alltså är ingen skyldig.
Visst, man kan säga "Men det var ju HAN som tog bilden" .. jadå, men då är det ännu en gång bara ett frustrerat rop som drunknar i brist på bevis.

Jag vet inte vad ni tycker, men jag tvivlar starkt på det här lagförslaget. Låter som något som bara är gjort för att ge poliser mer frustration och huvudvärk.
Det är som IPRED; det håller inte i praktiken.

Nej nu ska jag fortsätta med min frulle så jag hinner.

Hörs sen.
Ha en bra Måndag.

Tjo!

Så vi var ute igår, och det var en helt okej kväll.

Började hemma hos Mary med lite lätt ölande och Macarena-dans. Sen vidare till Ribbypuben där det startade rätt segt men blev bättre; as these nights usually get. ^^

Gjorde äntligen slut på mina kära Zlatos som stått i kylen ja vet inte hur länge. XD
Tänkte lägga upp bilder och videoklipp som jag tog, men kollade igenom och insåg att jag ser ut som ett mongo på varenda en, så det får bli en raincheck där.

Började bonda rätt bra med millz också, fan. Det var nice. Vi gick ut o rökte ett par gånger (eller ja, HON rökte, jag var sällskap) och ja kände en skön connection där. ^^ Millz utstrålar sexighet och passion, varenda kille ser det.. alla ser det, utom hon själv (vilket konstigt nog är sant för majoriteten av tjejer) men kan man bara ta sig förbi den hormonella fernissan och gräva lite djupare, så inser man att det finns en djupare kontakt att nå. Hon är en jävligt skön tjej och riktigt kul att röja med. ^^ En awesome vän helt enkelt.

Mary var i gasen som vanligt. Dansade med en hel del folk som jag inte har en aning om vilka dom var, men hey, varför inte? ^^

Saknade Zandra dock. Hade velat haft henne med igår. :( Damn it. Ville se henne svänga loss på köttgolvet. Har ju inte fått vara med om det än. ^^ Aja, poo-drottningen får väl visa vad hon går för längre fram. :) Bara hon hade en bra kväll på sitt håll.

Sen träffade jag Timpa vid VH-station när jag skulle hem. Han hade blivit rånad bara minuterna innan jag dykte upp, så vi gjorde sällskap hem till Jordbro.

Sen däckade jag hemma i min egen sköna säng, as it should be. ^^

Överlag, en i raden av mysiga utekvällar. :)


Fick höra av Annie igår att Danne hade bjudit henne på hans 28-års dag som kommer i Februari. Hon messade mig och ville att jag skulle haka på så hon kände någon.

Blev glad att Annie vill ha med mig.
Blev däremot lite paff att inte Danne har hört av sig om det.
Får se hur det utvecklar sig. Jag drar ju inte dit om jag inte blivit okejad från huvudpersonen själv, liksom.

Aja, nu ska jag över till morsan och sno åt mig lite käk. ^^ Sen bara softa. Tills jag får pengar igen så blir min fritid here-on in relativt lugn.


Nu ska jag sjappa. Laterz, dudes and dudettes!

Men vad i helvete?
Nu har jag tappat rösten och varit hes i två veckor. What gives?

Annoying!

Såhär länge brukar det inte sitta i. Det känns som om strupen är konstant torr, liksom att den inte är smörjad för fem öre.

Jag blev så frustrerad häromdagen att jag plötsligt fick för mig att brista ut i sång bara för att visa den här förbannade förrädaren i halsen vem som bestämmer, så jag försökte kraxa fram "New York, New York" i samma stil som jag sjöng den på studentrevyn.
Det slutade lika snabbt som jag inledde det; med ett våldsamt utbrott av torrhosta som nästan fick mig att kvälja.

Hatar efterkrigstiden som följer en förkylning. Det är liksom då som alla casualties of war ska ut... dvs, slemmet.
Man är inte sjuk eller smittosam längre, nej.. man har bara en jävla soptipp inom sig med restslem som ska ut förr eller senare.

*suck*

Och under tiden låter man som allt mellan Barry White å ena sidan, och Lord Voldemort å andra.
Sen helt plötsligt så upptäcker jag till min glädje att jag kan prata! :D ... bara för att upptäcka att rösten är borta igen nästa morgon.

Aja, min röst är ETT problem.
Sen finns även andra...


In other news..

Nu har jag äntligen fått min nya dator!!!
Hyfsad dator som kostade mer än jag hade räknat med. Men detta var ingen simpel felberäkning, oh nej.

Det är en lång historia som är både tragisk, komisk och helt sinnesjuk.

Det började med att jag får hem datorn.


SURPRISE 1*

Datorn kan inte kopplas samman med skärmen, för min skärm har en VGA-anslutning och datorns grafikkort har endast en port, som är DVI.

Jaha?

"Okej... aja", tänker jag. "Jag skulle ändå köpa ett nytt grafikkort nån gång längre fram. Det kan väl lika gärna bli nu".

Så sagt och gjort, jag tar alla mina kvarvarande slantar och pungar ut för ett riktigt saftigt och dyrt grafikkort, som jag ser på bilden som komplement till dess dubbla (!) DVI-anslutningar även har en port för VGA-skärmar.
*AWESOME*
Detta beställs från IT-shoppen på nätet.

Jag väntar ett par dagar..... det kommer inte..
En dag till.... det kommer fortfarande inte.

Jag ringer upp IT-shoppen för att höra med dom om dom överhuvudtaget har fått min beställning.


SURPRISE 2*

Näe, det var en felberäkning på lagret som jag hade sett på nätet.
Tydligen så hade avdelningen för leveranser skrivit fel på prisjakt.nu och felaktigt noterat att dom fanns i lager, när grafikkorten av min beställda typ i själva verket inte fanns inne på lagret.

"Okej, när väntar ni en ny leverans då?"

..om två veckor..





okej.... tålmodigt... eller inte så värst.... väntar jag dom utlovade två veckorna, under vilka jag vägrar starta upp datorn då jag först vill se så nya grafikkortet är kompatibelt.

Nå, grafikkortet kommer så äntligen efter två långa veckors väntande.

Nu ska jag väl få installera det och sätta igång datorn...???




... näe...


SURPRISE 3*

Dom interna strömkablarna från nätaggregatet består av SATA-huvuden, och den medföljande Y-förgreningskabeln till grafikkortet mynnar ut i Molex-huvuden.
Kortet är, med andra ord, inte kompatibelt med det inre kablaget och förhindrar mig från att kunna koppla ihop det med strömkablarna från nätaggregatet.

"Men va i HELV- ..!!"

Nu börjar frustrationen ta vid på allvar.
Jag står en lång stund och tittar med sjuhelsikes ondskefulla ögon på datorskrället som redan nu har börjat ses som en maskin med en förbannelse över sig.

Jag tar ett par långa djupa andetag (försök det när ni är riktigt förbannade, det hjälper faktiskt^^) och funderar över vad jag ska göra härnäst.

I Kjell & Companys katalog ser jag att dom säljer adaptrar och förgreningar av alla dess slag, så jag rusar dit och använder lösa MYNT (!) som jag har i plånkan, för att plocka upp några som kan koppla ihop mitt grafikkort med mitt nätaggregat.


NU då???? NU ska väl allt äntligen vara fixat????


..näe..

Mina damer och herrar, får jag lov att presentera... *trumvirvel*...


SURPRISE 4*

...som kräver lite förklaring....


Eftersom jag är ny med det här att ansluta lite kraftfullare saker till nätaggregatet, så inser jag inte att kraftfullare saker kräver kraftfullare aggregat.
Jag pratade med en polare innan jag började installera adaptrarna... vilket var tur... för han berättade att kraftigare saker kräver något i stil med 450, oftast minst 500 watt. Han sa att om jag hade 400 watt så låg jag risigt till, men att de inte skulle förvåna honom, för det är rätt så vanligt med 400-wattare på nyinköpta datorer; att man måste uppgradera dom om man ska installera mer dränerande komponenter i burken.

Han bad mig kolla om jag hade 400 watt, för då måste jag byta. Jag höll tummarna för att så inte var fallet...

Hur kraftfullt aggregat hade jag i nya datorn??


.. 300 watt..







SUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUCK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!


Nu var jag pank... ja menar, rejält pank.... pankare än såhär hade jag aldrig varit förut, så jag bönade min morsa (som redan är fattig) om ett lån, vilket jag fick.
Så väldigt snopet drog jag till webhallens utlämningsbutik i Sundbyberg och köpte in en fet 550 wattare från Corsair och SÅ... slutligen... efter fyra mödor, två veckor övertidsväntande och tusentals våldsamma känsloutbrott senare.... hade jag ÄNTLIGEN en fungerande ny dator!!

Jag ville fira, men vid det här laget orkade jag inte.
Glädjen var utbytt mot trötthet och modfälldhet.



Och nu kommer sista surprisen....

HAHA, ni trodde det var slut där va? ..men icke!


Med datorn i paketet följer ju alltid tangentbord och mus. Dom låg förpackade i en plastförpackning som jag vände uppochner för att tömma på dess innehåll.

Vad dimper då ner i soffan?


Tro det eller ej.... men det som dimper ner är inget mindre än en fucking jävla helvetes ful liten ettrig skitsak.. nämligen en VGA <--> DVI-adapter..!!!!!!!!

Den har fucking legat däri hela tiden!!!!!!!!!
Hade jag sett den från början så hade jag inte behövt spendera hela mitt konto på att göra uppgraderingar som jag, åtminstone för tillfället, egentligen inte hade behövt göra.

Det borde ha fått mig förbannad gånger hundra, men nu orkade jag inte bli mer upprörd, utan jag skrattade bara.


Nu i efterhand inser jag också att tack vare dom här små missödena, så har jag trots allt fått en rätt så bra dator, så jag ska inte klaga. Den klarar tunga saker som EVE Online och Starcraft 2 galant (tack vare GTX-kortet i burken^^) så jag kan väl säga att den som väntar på något gott..... ja, ni kan det där..


Nej hörni, nu måste jag sofa. Ska upp relativt tidigt imorgon och hålla gymnasie-elever i handen.

Vi hörs längre fram när jag har fler saker att skriva om.

Hej så länge!


... och må kraften vara med er!

Jaha, så hade man tänkt att börja hela rulljansen igen, precis som alla andra; men näe, då helt plötsligt ska man vakna måndag morgon med 38 graders fucking feber. Vafan är de här? Jag trodde man var fri från buggen i ventilationen so to speak. :S
*suck* aja, får hoppas på imorgon då. Blixten ska väl fan inte kunna slå ner två gånger iallafall.
Nu mår jag bättre och jag anser mig själv vara relativt frisk, så det ska inte behöva vara några problem imorgon, men jag har även lärt mig att aldrig säga aldrig. Min kropp gör som den vill, verkar det som.

.. god damn it!


Nu ska jag bli lite allvarlig här, för jag vill passa på att prata litegrann om föräldrar och deras relationsproblem med sina barn.

Det är otroligt hur många jag har pratat med och lärt känna som har problem med sina mammor eller pappor. Det är förmodligen närmare tre fjärdedelar vars föräldrar antingen är missbrukare eller misshandlare eller på något annat sätt missgynnsam mot sina barn.

Jag kan bara tacka gud för att mina föräldrar har varit någorlunda normala.

Min mamma är den absolut bästa mamman som finns. Jag vet att alla säger det om sina föräldrar, men i mina ögon är det sanningen. Hon har alltid funnits där för mig och jag vet inte vad jag skulle gjort utan henne. Hon är anledningen till alla mina goda sidor; mycket av det som jag har som är bra har jag henne att tacka för.
Jag skojar ofta med henne och retar henne om att hon är trög och okunnig, men jag älskar henne mer än livet själv och jag skulle aldrig någonsin vilja henne något illa på riktigt.

Min far; ja, man kan säga många saker om honom. Han gick bort för ganska exakt två år sen. 22 Januari 2009 (wow, redan så länge sen?) och vår relation fram till det vägskälet var rätt skakig. Han var aldrig en riktigt superbra farsa. Han tänkte på sig själv och hade inte mycket kontakt med mig efter det att morsan och han flyttade isär; även om han försökte ibland, och jag ska inte lägga hela skulden på honom för det heller; jag var såpass lik honom att jag också var halvhjärtad i mina försök att hålla kontakten med honom.
Men jag ska säga en sak:
Jag tror ärligt talat att han gjorde det bästa han kunde utifrån hans sätt att vara. Det kan hända att farsan inte var skapt för att vara den bästa pappan som finns. Många killar därute är inte naturligt pappa-material, p.g.a antingen är dom inte mogna för det eller så är det helt enkelt inte något som ligger i deras natur.
Och kanske var det så för farsan. Han fick mig och försökte sedan med dom begränsade resurserna som fanns i hans karaktär att ge mig en någorlunda okej uppväxt som han såg det.

Inte från något håll, varken farsan eller morsan, har jag ärvt eller upplevt missbruk eller misshandel och det är det som får mig att inse att jag, i dagens urflippade samhälle där mer föräldrar än inte har någon sorts poroblem som sabbar deras familj, är en av dom lyckliga få som ändå inte hade några större problem under uppväxten.
När jag hör skräckhistorier om barn som blivit fastkedjade vid element av deras farsor och blev tvingade till att se på när han misshandlade morsan, eller typ barn som växer upp i missbrukar miljö och genom denna orättvisa detalj som blir till en hörnsten i deras vardag själva trillar dit desto fortare.... då blir jag ledsen och samtidigt tacksam över att jag har sluppit sådana grejer.

Vi som människor klagar på väldigt mycket i våra liv, men vi borde faktiskt ta oss tid till att inse att vi har en massa saker som vi borde vara tacksamma för också.
Vi kunde haft det värre.

Om du får punktering på din bil och blir tvungen att stanna för att byta däck, var då tacksam att inte punkteringen fick dig att tappa kontrollen och köra över en barnfamilj eller nåt sånt.
Hajar ni? Det finns alltid ljuspunkter. ^^

Ha en bra kväll.

Soft puss till tjejerna, manlig brotherly-love kram till killarna. ^^

Oh, great. Jag satt i godan ro och skrev på mina fantasier halv ett på natten, och in stövlade plötsligt hela jävla Armenien genom porten och startar upp ett jävla liv ovanför mitt huvud.
Jag vill inte känna mig som sura gubben i gamla Hi-Fi reklamer, men shitt, när fönsterrutan i vardagsrummet börjar surra i takt med deras basgång, då tar jag fan och går ut en sväng för att slippa alla höga rop och sydliga folkdanser.



Hursomhelst, igår var det askul. Jag drog ut med ett gäng i stan, även om jag inte borde p.g.a att resterna av min förkylning satt fortfarande i halsen. Men jag beslutade att man kan fan inte sitta och ruttna inomhus alltför länge. Hade inte tagit ett glas sen nyår, vilket kändes jävligt bra, men nu plingade jag till Mary och hakade på in. Med oss hade vi millz och hennes syrra (fräsch som fan!), Shan och Majkel.
Glatt gäng med lulliga tokar. ^^ And I wouldn't trade the resultant memory for anything in the world. :)


Hamnade på Soft Bar hela natten och det var askul. Dansade dock inte lika mycket som jag brukade, av tre anledningar. (1) Min förkylning drog självklart ner mitt tempo, (2) det var packat med sardiner på golvet så man kunde inte göra sin "thang" ordentligt iallafall, och (3) jag var luspank, så Happy Juice:n flödade inte riktigt lika mycket för mig som annars; vilket i sin tur hämmade mig.
Dock kan jag inte annat än tacka och berömma snubbarna och snubbinorna som jag umgicks med, för dom var riktigt givmilda och det värmde en stackars cynikers hjärta när man fick erbjudanden om att bli bjuden.

Helt otroligt! Sånt råkar ju annars bara tjejer ut för annars. ^^ Men ska det krävas att jag odlar tuttar för att världen ska skina igenom med generositet, so be it! C-kupa, tack!


Lite från gårdagen:









Aaa, det är Daisys, ni ser rätt.
Vi (killarna) missade tåget in mot stan, så vi satte oss på Daisys i VH och väntade på nästa. XD


Anywho, det fanns en vrålsnygg tjej på Soft Bar också som Mary snackade en stund med.
OMG! :O .. jag frågade henne efteråt vem hon var och hur hon kände henne. Mary sa att hon hette Lisa och jobbar på Din Mat i VH.


"AHA!.... *TAKE NOTES, TAKE NOTES*.. " ^^


Seriöst.. den bruttan.. HOLY JESUS CHRIST'S MORNING COFFEE WITH CREAM, vad het hon var!!! ^^


Nej, nu tänka på annat.


Förkylningen håller på att lägga sig. Snuvan är borta och jag fräser bara lite.
Nu är det halsen som tar stryk. Sista fasen av förkylningen är alltid längst; då man hostar och spottar loskor. Men.. det är bara att vänta ut den här jäveln. Jag har köpt både halstabletter och te som jag ska göra varje morgon nu en bit framöver.
(Ja, era motherfuckers, jag sa TE, inte THE, för jag kommer aldrig acceptera den felstavningen, för THE är ett engelskt ord och ska inte användas i svenska. Därmed bastu!!)


Usch, varje gång jag harklar mig nu så känns det som ett sågverk i strupen.
Men men, still holding mah head high, vatos!


Ja, vatos... XD .. okej, jag har Blood In Blood Out i DVD-spelaren och det färgar av sig litegrann. ^^ Sen jag kom hem har Armenien ovanför lugnat ner sig och jag kollar film.
Men jag kollar film klockan 5 på morgonen.... och jag är inte trött. :S .. varför är jag inte trött? Jag fattar ingenting. Jag borde tryna djupt vid det här laget, men nej; John Blund har tydligen failat ordentligt under nattens lopp och missat mig under sin runda.


Damn it!





Åh.. nej förresten .... där är den... vänta.... jo, nu ..... *GÄSP* ...... åh där kom den!! :D YAY ^^ .. första gäspningen. :) Okej, dags att kvarta in för natten.


Det som återstår av den XD ... jag antar att jag inte kommer ha många timmar av dagsljus imorgon heller. ^^


Skitsamma. Jag är tacksam för det som bjuds.


Sov gott, pendejos!

Okej, inget nytt grafikkort idag heller.

Jaha, då var det bara att vänta in det under nästa vecka då.
Jag visste att jag inte borde ha hoppats. Damn it :P

Aja. Nu har jag rumstrerat om fejjan lite....





Jag ska ta en dump nu, sen fixa iordning mig lite.

Det får bli en hutt eller två innan jag drar, för att motverka det som finns kvar av förkylningen.

Hörs senare, pendejos.
Vamos a bailar hasta la muerte!!!

Okej, nu släpper vi alla dessa julgranslampor och holiday-spirits. Julen är över, short-lived as it was.

Jag älskar julen, you know, men jag har ett problem med den:
Den är alldeles för god damn KORT! :S

Seriöst, tänk efter... i en månads tid (oftast minst tre månader i förväg) så drillas vi med julreklam, julprodukter, julfilmer, julbestyr och julsånger. Det är en långsamt stegrande psykisk process ju närmare dopparedagen vi kommer, där förväntningar föds och underhålls med lovord och löften om det som komma skall och allt får ett orgasm-liknande utlopp i ett crescendo av rödklädda skäggsnubbar och julbord under en enda dag.

Men där tar det stopp.
Julen handlar om en enda futtig dag. Inget mer. Vi matas med hur mycket vi ska spendera på våra älskade, satsa på den familjära känslan och hur underbar julafton kommer bli, utan att inse att den är över på ynka tolv timmar.

Sen då?
Ja, sen följer ett kusligt tyst antiklimax, vars enda livsgnista sprakar av massorna som stormar till mellandagsreorna.
Under en enda natt plockas julens belysningar och reklamskyltar bort med en sån effektivitet att det är skrämmande.
När man vaknar dagen därpå är alla tomtar mystiskt borta, alla julfilmer, julcitat och omtänksamt designade julslogans bortplockade ur listorna och den där snögubben som verkligen betydde så mycket för barnfamiljen har bryskt förvandlats till brunt snömos.
Det är som om en enorm symfoniorkester plötsligt stannat av mitt i en pampigt stigande aria.

Tystnaden bryts något under nyår, då fluffklädda småungar går man ur huse landet runt för att skjuta exploderande granater på förbiströvande pensionärer, men förutom det så får allt ett relativt snöppligt slut och det nya året tar vid med samma gamla välkända ekorrhjul, med den skilnaden att en ny siffra har blivit inbränd i dess ram.

Nej, goda vänner, jag tycker julen borde sträcka sig längre för att ha en bättre inverkan på oss. En ynka dag är alldeles för kort när vi blivit uppjagade under flera månader på att förvänta oss något så spektakulärt som julen.

Nej, jag säger att en vecka ungefär skulle vara rätt lagom. Som ett lov. En veckas tidsram är nog för att både hinna inleda festligheter, spendera julen i trivsamt sällskap och avsluta högtiden med välplanerade utspel som inte lämnar någon oberörd och varsamt låter oss landa utan några som helst risker för mellandags-depressioner.

En veckas sprudlande glädje är vi fan värda efter ett helt år av vardagar under samhällets kontraktsmässiga slaveri och en existens fylld av ovidkommande, slumpmässiga händelser.


Så...

nu är jag klar om julen.



Nu över till något helt annat.

Döden.



Det är såhär, att jag läste ett inlägg som en bekant hade skrivit angående döden; ett inlägg som ni kan hitta här:
Alexandras inlägg om döden


Jag läste detta, varpå jag skrev ner något väldigt djupt i kommentarsfältet på hennes inlägg och jag skulle vara gruvligt missgynnande om jag inte skrev ner mina tankar även här.

Dock är dom på engelska, för hon valde att skriva inlägget på engelska så jag valde to respond in kind. ^^


Quite frankly, I am scared shitless of dying.
I don't really like to think of it, but I am not a man of strong faith. And all these stories about something beyond... I think it is something collaborated on between thousands of people who believe so strongly in their religion (made up or not), they can only see one possible outcome after death.
It doesn't matter if they are right or wrong, if there actually IS both an afterlife and God or not, but the point is that they are the only ones who can rest easy without ever having to think of death, because in their minds, the notion of dying is already confirmed as being the ascendancy into something beyond the mortal world.

But to me; a man who'd surely LIKE to believe, but doesn't really have the conviction in me; one who tries to find reason and meaning in everything that's happened in my life, but constantly grasps for straws... to me, dying is something unknown; something faceless and void; a last fear lingering in the dark.

* Does it hurt?
* Will I retain my consciousness or will I simply be erased from existence?
* Will I be able to look in on this world from time to time?
* Will I be reunited with my loved ones beyond the rim or will we be separated for eternity??
* Will I be judged?

To me, the fear of judgment after death is not really all that potent, because frankly, I would be relieved at the simple notion that there actually was a grand plan at all; designed to teach us love and compassion, humility and respect. I would gladly accept any judgment dealt by a supreme being, comforted by the knowledge that I haven't simply been dropped into the abyss of directionless darkness, forgotten by the ages and left to the cold machinations of the infinite unknown beyond the mortal veil, but instead finding out that everything has a purpose; even death.

Even though the fear of dying at its basest level is the fear of the unknown, I would also point out that most people who are afraid of dying are not afraid of death itself, but rather, they regret the way they lived.
Living is not about thinking of what might be beyond our mortal scope, but to spend the short lifespans we have been given in ways we can be proud of; to say that our lives mattered.

Anyone caught in a world of anguish because in their last hours on this earth they realize they should have done things differently, THEY are the ones who suffer the most.
On the other hand, one who has lived life to its fullest and without remorse; i believe THAT person is least inclined to fear death because he/she regrets nothing and welcomes the inevitable as a natural consequence of life.


Sen avslutade jag min något långa kommentar med ett citat som jag tyckte var passande:


"...Parting is all we know of heaven, and all we need of hell..."
- Emily Dickinson