Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Shitt.... man fattar att man har låtit det gå alldeles för långt när man slutligen sitter i en tandläkarstol och hör saker som "näe, de här går inte" och "mm, vi får prova det" och "aa, fan också (!) det är ända till pulpan, näe vi får helt enkelt..."...

Själv ligger man där och inser att man har varit en jubelidiot som inte riktigt lyssnade på ens morsa när hon alltid sa att man ska vara rädd om tänderna. När man är yngre verkar det som om sånt är överdrivna varningar och man går omkring och inte tänker på konsekvenserna av att man inte borstar tänderna, äter godis, m.m, eftersom man aldrig har upplevt det här med att faktiskt ha enorma hål i tänderna som blir en väldigt kostsam historia.

Den här sortens okunnighet fortlöper in i vuxendomen och det är inte förrän man själv ligger där i slaktarstolen som man fattar att man borde ha sökt hjälp tidigare.... det är då man lär sig den stora, DYRA läxan som heter insikt. "Fan, jag tänkte inte på det. Oj var det såhär illa?.. OJ, VAR DET SÅHÄR DYRT???" osv..

Jag kan nu konstatera att min 1 - 6 tand (eller något sånt) är helt screwed. Hoppet är ute. Den har gått till dom sällare jaktmarkerna, osv.
Kort och gott, den går inte att rädda. Jag har en infektion som har spridit sig ända ner till pulpan och kommer inte ha något annat val än att genomgå en rotfyllning och få, i princip, en tand utan liv i sig.
Rotfyllning innebär just att tandläkaren öppnar tanden helt och tar ut allt som lever (och är infekterat) där inne, vi snackar blodkärl, nerv osv; och fyller igen hålet med en geggamoja som tydligen ska stelna ihop och bli hård.

På så sätt slipper jag dra ut och förlora en tand som trots allt har följt med mig hela livet.
1 - 6 var ändå med mig när jag tog studenten, förlorade oskulden och hade min första karatefylla. Den är en del av mig och att dra ut tanden skulle kännas väldigt beklagligt.

Nackdelen med en rotfyllning är då att det är dubbelt så dyrt som att dra ut en tand helt. :S Och med byråkrater på soc som håller i tömmarna och ska bestämma över min hälsa med pengarna som en käpphäst, så är det svårt att tro att dom ska kunna inse hur mycket kära lille 1 - 6 verkligen betyder för mig.
Det sitter säkert slipsnissar på deras huvudkontor och säger *med riktigt ondskefulla röster* .. "Glöm det. Det är mycket billigare och mer kostnadseffektivt att helt enkelt ta ut den. På så sätt sparar vi in utgifter för eventuella framtida lagningar. Ja, ut med den bara. Det är inget mer med det! Vår allsmäktiga plånbok har talat! MOHAHA AH AHAH A HAH AH AH !!!!!!!"

Sen är 1 - 6 inte heller den enda tanden som behöver lagas..... jag har tydligen fler hål, varav ett till som, liksom det som lagades tillfälligt idag, är lika stort som Marianergraven och det finns en stor risk för att det är precis lika illa infekterat också. :S
Jag lovar att det här kommer göra mig fattig och barskrapad.


Nu får vi se vad som händer.
Jag har bokat en tid på måndag för en grundlig undersökning, vars kostnad jag får stå för själv. (har en liten chans att få tillbaka dom pengarna dock)
Sen ska tandläkaren skicka ett kostnadsförslag till min handläggare på soc som i sin tur kommer att diskutera med en förtroende-tandläkare å hennes sida och sen ta ett beslut om det är godkända utgifter.
Är det så att dom går med på det och står för kostnaden så får jag även tillbaka pengarna som jag la ut för undersökningen.
Går dom däremot INTE med på det så får jag INTE tillbaka pengarna för undersökningen, får stå för alla ingrepp helt själv och sen stå där med lång näsa och utfattig.
Kanske får flytta hem till morsan då (?) ... alltså, seriöst... vem vet hur mycket pezetas jag får lägga ut från min egen ficka...

Okej, hade jag haft ett jobb och en stadig inkomst hade jag också tänkt "det är väl klart att du själv ska stå för det här" osv... men nu är det inte så enkelt, för jag HAR inget jobb; jag KAN INTE lägga ut så mycket pengar.
Jag är en fattig ung kille med karies som långsamt massmördar min muns invånare samt en blind inställning till min kropps faktiska hälsa.

Jag tror kanske att jag har ärvt det av farsan.
Han tog ju inte sina insulin-sprutor som han skulle, tack vare den här mentaliteten "äh, vafan, jag känner mig ju bra. Inte behöver jag ta sånt onödigt" .... och sen blev ju då hans diabetes förmodligen en av många kuggar i det stora maskineri som till slut tog honom ifrån oss.
På grund av att man "känner" sig frisk, så litar man inte på en utbildad läkares ord och undviker att genomgå behandlingar som faktiskt är till för att hjälpa oss.

Helt sjukt, när man tänker på det! :S

Jag tänker på spruträdda. T.ex om jag hade varit spruträdd och backat från bedövningen idag när tandläkaren borrade bort mitt karies..... shitt.... han tryckte så att det darrade och skakade i hela huvudknoppen. Hade jag INTE velat ha bedövning så hade jag vrålat och fäktat och försökt strypa den som borrar i nerven som annars hade varit bedövad.
Samma sak med borrningen i sin helhet. Många har ju tandläkarskräck helt enkelt för att dom är rädda för borren.
Men när jag sitter i tandläkarstolen och känner det där slipande ljudet vibrera i min skalle, så tänker jag alltid att det är något som man helt enkelt behöver ta sig igenom, för tandläkaren vet ju ändå vad han gör.
Han är inte någon pajas som sitter där och använder borren som en klantig målare använder sin pensel.
"Oupps!! Nu hamnade jag fel. Det målar vi över..."
Fuck no! Dom här killarna och tjejerna går kurser och är utbildade för att faktiskt kunna äta, andas och skita sitt yrke.
Därav kommer även tilliten till sin tandläkare. Man litar på vad han gör och lämnar över vården av sin kropp när det har gått för långt och är tacksam för att iallafall NÅN har kunskapen att kunna göra något åt situationen.

Jag inser att jag har slarvat med tandborstningen (Shitt, mannen, du har gjort mer än bara slarvat), men okej, de är lätt att vara efterklok.... men faktiskt så kan jag lova att efter det här så kommer jag INTE behandla mina tänder som man behandlar vildvuxna hårstrån.
För det ÄR inte bara att klippa av dom, dra ut dom och så är det bra med det. Tänderna växer aldrig ut igen. Du får aldrig några nya.
Once they're gone, they're gone.

Och den ekonomiska frågan gör ju inte situationen bättre.
Att laga små hål är dyrt.
Att laga stora hål är mycket dyrare.
Att göra en rotfyllning kan ruinera en individ!

Därför hoppas jag och ber nu till både tand-guden och socialtjänste-guden att Soc kommer att kunna stå för det här. För annars vet jag inte vad mina alternativ är.
Man kan ju inte gå omkring med trasiga tänder. Även om dom inte skulle göra ont för stunden så finns infektionen där, och om den sprider sig ut i blodomloppet så är det rentav livsfarligt!

Så killar och tjejer, ta fan hand om era tänder.
Lita på en som har fått greppa om situationen från samhällets botten.

Det är fan ingen lek.