Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

OBS: Följande inlägg ska tas med en nypa salt då jag var både grinig och nedstämd på grund av (1) vissa polares obefintliga omtanke, och (2) snorungar som gör livet surt för mig här i området, så enstaka värderingar kan te sig en smula orättvisa, men jag försäkrar att dom som verkar mest radikala är överdrivna. Och skulle dom inte vara det..... ...big deal!







... again..













Okej.


TJEJER OCH KILLAR


Världen är uppdelad på tre olika folk.

1. Tjejer
2. Killar som har turen att dra till sig dom tjejerna
3. Resten av mansläktet, dom avmagnetiserade polerna

Under mina levnadsår har jag upptäckt att vi killar inte är så eniga som vi tror. Vi slåss bland oss själva för att få komma till hos dom utvalda honorna och ändå är det en majoritet av oss som aldrig riktigt är dom som har "DET".
En liten grupp hanar är dom som alltid fångar tjejerna. Dom är som magneter och det kan bero på olika saker.
Utstrålning, utseende, pengar, rohypnol...
Men oavsett om det är oförtjänt eller inte så kan jag inte bortse ifrån det faktum att tjejer flockas till dom som löss till hundar.

Sen finns vi. Den större gruppen av arma stackare som definitivt har bra, trygga personligheter, är minst lika roliga att vara med som grupp nummer Über och inte alls behöver göra oss till för att vara dom vi vill vara, men som ändå inte direkt drar till sig någon större publik med bröst av någon jävla anledning.
Jag funderar på det här och undrar: "Var det såhär redan från början?? På stenåldern; fanns det alfahanar som skröt om vem som hade störst stenblock i sin grotta, på det sättet lockade flest honor och på så vis redan då la grunden för det segregerade manskönet?"

Tjejer däremot behöver aldrig oroa sig, för dom vet att oavsett om 3:e världskriget skulle bryta ut så skulle det alltid finnas kvar killar med en pava Calvadoz i handen och ett falsk-smile på läpparna som är redo på att satsa på just henne, bara för att få komma till. Så inte fan går det nöd på uppskattning för girlsen, inte.
Sen kan dom komma dragandes med "men det är ju bara svin, som faktiskt bara vill en sak" hur mycket som helst, men det ger jag blanka fan i; för uppenbarligen så gillar dom det ju ändå, och hellre det än att vara ensam ständigt och jämt.
Fattar ni inte hur mycket ouppskattade killar skulle ge för att få den nivån av uppmärksamhet, hur ytlig den än kan tänkas vara?

Men vissa killar behöver inte det. Vissa har något som gör att dom får tjejerna, mot alla odds.

Ta min granne som exempel.
Han är ful som stryk och är en tvättäkta white-trash knegare som super varje helg med sina hillbilly-polare. Men.. han har ett jobb och han har pengar därav... och han har ett aktivt socialt liv. (tydligen)
Honom flockas tjejerna kring. Jag såg tre söta flickor fnittrandes trippa in i hans lägenhet för fem minuter sen. Dom kommer till honom varje lördag för att få spela lite NRJ-hits på stereon och dricka sig fulla med glädje och vad händer sen?? Vem vet...
Detta hos en kille som ser ut som om han gått tre boxningsronder med Evander Holyfield och, ärligt talat, inte tillhör toppskicktet på den manliga, mentala evolutionen. Misstänker även att han köper ut också, bara för att ligga bra till hos kidsen.

Sen tittar man åt andra hållet i portuppgången..

Förlåt mig, men nu ska jag göra något som jag annars aldrig gör. Jag ska lobba för vilka bra kvaliteter jag har jämte min granne. XD Väldigt arrogant, jag vet, men jag gör det typ aldrig, så nu får jag det för en gångs skull. Lyssna nu.

Var var jag nånstans nu..?
JO!
Som sagt, sen så tittar man åt den andra dörren i trappuppgången...

* JAG är snyggare. (mjo, faktiskt, även om jag brukar se mig själv som något som katten släpat in, men denna gång stämmer det faktiskt)
* JAG är roligare.
* JAG har också dricka.
* Trots det, låtsas jag aldrig att jag är "coolare" än jag är..

Wherein lies the difference?

... ja, det kanske skulle kunna vara det där med jobb, pengar och aktivt socialt liv. (och, tack vare hans alkoholiserade tendens... att han alltid har sprit.. mycket sprit..)


THE SOCIAL RETARDS ARE BACK

Men kan jag hjälpa att ingen verkar vilja umgås med mig? Kan jag hjälpa att jag helg ut och helg in umgås antingen med fjärrkontrollen eller min enda äkta hälft, bara för att folk glömmer bort mig och inte låter mig vara delaktig i deras helg-planer?

Eller ja, okej... sanning med modifikation... jag är ute rätt ofta också, men det hör inte hit, för jag har telefonboken FULL av nummer, men umgås med typ tre av dom.

DAMNIT, PEOPLE, HÖR AV ER!!!!!!!
Jag är mer ensam än jag står ut med och det driver mig fucking insane!

Ja, många tänker säkert "du kan väl också höra av dig", vilket stämmer.. men det ligger också en jävligt bra anledning bakom varför jag för det mesta inte hör av mig, och det är för att jag i 99% av fallen inte har nånting på gång. Ingen fest, ingen utgång, ingenting.

Jag är oftast inte en sån som planerar sånt, mest för att jag inte har dom pengarna eller dom polarna som jag vet att jag kan utlova fest hos.
Det är därför jag mer än gärna går på ANDRAS "evenemang", för hos mig händer det ingenting.
Vadfan skulle kunna hända mer i min lilla etta egentligen, annat än att käka, gå på muggen och sova?
Det får liksom inte plats någon Woodstock-festival i min lägenhet, så det är bättre för både mig och andra att vi hittar på saker på annat håll. DÄRFÖR tar jag aldrig initiativet till att bjuda hit någon.

Men vad är alternativet? Skulle jag plinga upp någon och bah "hej, du har du nåt för dig? Får jag komma?"

Ehm... nej...
(1) Det är patetiskt och (2) gör mig till värsta snyltaren.

Var är alla dom som tar initiativ? Var är dom som är så roliga att dra ut med, att man längtar tills nästa gång dom ska hitta på något? Varför ringer inte folk och säger "TJA! Hörru, vi ska dra ut på bla-bla-bla. Ska du med?" ... fatta hur glad jag skulle bli då. Seriöst.
Den enda som gör så idag är Andreas och även om jag vet att han inte läser min blogg (han är lite www-inept, men det är helt okej, för jag är ninja-inept^^) så vill jag fan tacka honom för att han är den av mina polare som faktiskt tar sig tid att bry sig om mig och vill ha med mig. Han gör så, även fast han jobbar 99% av .. tja.. ALL hans tid, faktiskt..
M tar lite initiativ också iofs, men hon ska alltid låna pengar av mig, så de är lite tvetydigt varje gång man ska ut med henne.


Nej, nu skriver jag väldigt griniga och gnälliga inlägg här, känner jag.
Mycket har väl att göra med min egen disposition också. Man måste bli mer aktiv själv.
Plus att jag HAR faktiskt vänner som jag hänger med egentligen, det är inte det. Det är bara det att det händer alldeles för sällan. WAAAAAAY too sällan. Så sällan att man ibland börjar ifrågasätta deras existens. :S

Hörni, vad ska NI göra till nästa helg?? Kan jag hänga på???? XD