Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Så.

Det här blir mitt sista inlägg som har att göra med det som hände i helgen, sen släpper jag det här.
Folk kan säga att jag borde släppa det här redan nu, men var bara lugna; det kommer. Jag vill bara passa på att skriva av mig lite nu när ilskan har lagt sig också.
Varför? Jo, för att få, så-att-säga, en klarare synvinkel och någon form av avslut.
För visst är det lätt att skriva svordomar och hatiska ord när man är förbannad, men man måste också låta förnuftet få ge sin sida av storyn nån gång.

Efter att ha lugnat ner mig ett par hekto och stampat på bromsen för mitt uppjagade temperament, så kan jag konstatera en sak.

När allt kommer omkring så är det ju faktiskt skit-trist att det skulle sluta såhär, det måste jag säga. Verkligen. Oavsett känslor och allt sånt, så hade vi en fin vänskap så länge den varade.
Jag tänker välja nu att personligen hålla dom fina stunderna i minnet vid liv med glädje och radera senaste helgens bråk ur minnet. Dock inte hennes handling, för den kan jag varken glömma eller förlåta.
Men jag kan hedra det vi haft ändå genom att inte älta. Hon finns inte i mitt liv längre, men det betyder inte att jag inte kan tacka henne för tiden som varit.

Och jag hatar inte henne egentligen. Seriöst nu, det var överdrifter.
Det var bara en sviken väns ylande klagan över en orättvis handling.

Men... egentligen...  om man tänker efter och ser på saken logiskt, så tror jag nästan inte att det kunde ha slutat på något annat sätt än det gjorde heller.
För det där bråket var bara en tidsfråga bort. Jag menar, en vän som i tystnad var kär i en vän som inte alls kunde besvara dom känslorna... seriöst, ni hör själva, det är ju ett recept för ett vulkanutbrott. Förr eller senare hade hon ändå träffat en ny kille och man hade återigen blivit den där som aldrig fick bevisa hur mycket kärlek man hade att ge. Ett hjärta, fullt av känslor som ägaren till hjärtat varken riktigt förstår, kan resonera bort eller blunda för.... egentligen var det här ett ganska naturligt avslut, även om det var obehagligt.
För alla inblandade.

Men nu känner jag mig fan harmonisk. :) Jag känner mig lugn, passiv och väldigt resonlig faktiskt. Jag känner inte längre av dom här fruktade kärleks-känslorna för henne längre; vilket kanske kan bero på det som hände. Det var liksom som om det blåste bort det sista av den delen av hjärtat som tillhörde henne. Nu finns ingenting där jämfört med förut.
Men saken är klar, att även om känslor inte finns kvar för henne längre, så är jag ändå rätt fascinerad av hur denna handling speglar människans sanna natur.

För två saker kvarstår.

1. Frågan är ju varför man gör något sånt som visar en total brist på respekt för ens medmänniska.
Jag undrar, jag, vad som försigick i hennes lilla huvud; för när allt kom omkring så kunde hon ju inte blunda för det faktum att (A) jag var där, (B) hon visste hur jag kände, och (C) valde att total-ignorera det.
Det i sig är en ganska grym handling.

Jag menar kom igen, inte ens Gargamel i Smurfarna är så ondskefull. :O

2. Fortfarande har någon form av ursäkt uteblivit. Det enda jag har fått var hot om polisanmälan för att jag råkade skriva hennes initialer, något som HON sa var en kränkande handling. OMG! XD Aja.
Okej, även om en ursäkt skulle förändra typ i stort sett ingenting, så är det ju ändå ett bevis på att man fattar att man har gjort fel och ångrar sig. Det är skilnaden mellan en bov som trots allt kan förlåtas, och en bov som är bortom förlåtelse.
Nu ser jag väldigt svart och vitt på saken, men jag tror ärligt talat att det är skilnad på dom som vågar erkänna att dom har behandlat någon illa och dom som tiger i det tysta då dom vet att dom har tabbat sig.
Den skilnaden kallas heder.
Och nu menar jag inte såndär bullshit-heder som dottermördande müsli-familjer utför, jag snackar riktig heder nu; då t.ex en nedslagen kombatant inser att han är undermålig i en kamp och ber om att få kapitulera, varpå hans motståndare accepterar hans underkastelse och hjälper honom upp från marken.

..hmmm .. iofs ... om det nu inte är så att personen i fråga inte riktigt fattar att den har gjort någon illa, men då är det isånafall en IQ-fråga.


Dessa två saker kommer förmodligen gå obesvarade.
Skulle hon be om ursäkt nu (något som är högst osannolikt) så skulle jag bli riktigt förvånad, men samtidigt jävligt imponerad. För hon är envis. Det vet jag av egen erfarenhet. ^^ Det krävs nog mycket för att hon ska släppa sin stolthet and 'fess up.
Skulle även en förklaring till hennes handlande komma så skulle jag bli rent ut sagt chockad. Dock skulle jag nog inte vilja höra den heller, för sånt svekfullt beteende kan man inte riktigt resonera bort; oavsett hur mycket man kanske skulle vilja.
En ursäkt skulle vara helt rätt. Ett försök till förklaring skulle bara göra mig arg.

Hur det nu än är så vill jag som avslut än en gång tacka för fina minnen och roliga stunder och jag hoppas att allt går bra för henne. Nu blev det som det blev och jag hoppas att hon och hennes älskade fästmö får ett vackert liv tillsammans. ^^ (för kom igen, åt det hållet det lutar nu, så LÄR det ju ske i framtiden ;) ...)

Tråkigt bara. Jag fick aldrig chansen att sjunga "En helt ny Värld" för henne...  ^^ Aja, sånt är livet.


Okay, change of subject! :)

Imorgon ska jag träffa min favorit-kusin! :D YAY!!! Me looking forward to it a lot!! Han ska komma hit och ta med sig ett par bira, vi ska fixa gott käk och bara snacka skit om the good old times och kanske gejma lite. :) Sen trynar han hemma hos morsan över natten.
Vilket påminner mig om att jag måste installera Starcraft 2 ikväll. Har fortfarande inte gjort det för jag har inte haft tid om jag ska vara ärlig. Förra veckan var fullspäckad.

Innan dess har jag dock tvättstuga, från 11:30 till 16:00. Men iofs är det inte mycket tvätt som ligger och stinker i korgens botten, så det går ganska fort. :)
På tal om renhållning så kan jag säga att tack vare mitt lilla bråk med ni vet vem i helgen så har jag lyckats städa grundligt i svinstian här. ^^ Det är iallafall nånting jag kan tacka henne för. :) Det finns ingenting som rensar tankarna så bra som städning när man är upprörd. Fan spindlar, gruskorn, damm, matbitar, pappersskräp... allt sögs upp i dammsugaren och golven har aldrig känts såhär rena förr. ^^ Nu gäller det att fortsätta den här trenden. ;)
Tillomed klädkammaren har jag börja röja i. Numera kan jag komma in ordentligt och öppna klädskåpsdörren utan att den slår i någonstans. ^^ ha ha

Och vidare, nån gång framöver i veckan så ska jag träffa en person.. som jag har kommit att börja hålla av vädligt mycket.

Vem är det, undrar ni? Tja, jag kan säga såhär... hon är en väldigt fin person. ^^
Ha ha ha... somliga där ute.. jag kan riktigt höra hur ni stönar.. "Åhnej. Inte ännu en tjej??? Vafan är du, 17 år eller??!" XD .. men tro mig, den här är annorlunda. Jag har sett in i hennes ögon och bara funnit en sann och strålande anda av ojämförbar karaktär. Hon är någon som är snäll, gullig, rar, vacker, ÄRLIG och omtänksam. Och så får jag lite pirr i kroppen när jag är med henne.
Precis det som jag alltid letat efter. :)

Inget stadigt är på G än, men jag vill jättegärna lära känna henne mera, om man säger så. ^^

Nu ska jag ta och diska lite.
Ni får ha det så bra, gubbar och gummor.


♥ Love you, J.W!  Kämpa på! ♥