Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Japp, så var den vänskapen över.

Det tog ett tag, men till sist gjorde vi slag i saken. Det kunde inte fortsätta såhär, det visste vi båda.

Det var skönt att det iallafall var ett gemensamt beslut. Jag tror hon lika mycket som jag inte längre orkade med bråken, att må dåligt för vad den andra har sagt, funderingarna över vad den andra tänker, osv osv..

Sånt tär.

Man mår inte bra när en vänskapsrelation är så infekterad av bråk att man nästan våndar sig för att gå ut med en person för man vet hur det ska sluta, hur det oundvikligen kommer att sluta. Iallafall när vissa oönskade känslor är inblandade.

 

Vi slutade vara vänner

vi blev vänner

vi sa upp bekantskapen

vi blev vänner

vi grälade och sa att vi aldrig mer ville träffa varandra

..vi blev vänner.......

Alltså, det håller inte i det långa loppet. Det sliter nåt oerhört på själen.

Även om jag kommer sakna henne väldigt mycket så finner jag tröst i att det här var bäst för oss båda.
Nu känns det som att vi båda kanske kan gå vidare för en gångs skull.

Kände väl kanske lite att hon hade lite svårt att förstå mig mot slutet, men å andra sidan så klandrar jag henne inte. När allt kommer omkring så är vi så extremt olika.

 

Det kanske är så, generellt sett, när man tänker efter. Tjejer och killar kanske inte KAN förstå varandra, och kanske inte SKA kunna det heller.

Det kanske är en av dom här outgrundliga sakerna som vägrar förneka sig i universum; något som skaparen ger oss som en rubiks kub och säger "Här! varsågod. Du har ett x antal försök på dig att lösa det här. Jag är tillbaka om en livslängd. Lycka till. Hej så länge."

 

Oh well, it is what it is... det var länge sen som jag försökte förstå mig på universum.

Nu försöker jag bara överleva.

Dock är vissa uppoffringar jobbigare än andra.

Mycket jobbigare.

 

 

 

Kanadensiska domare dömer Kanada - Sverige i OS-finalen.....

 

Vad säger man?