Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

 

 

 

 

 

Och sen alla dessa jävla flashbacks......

 

 

 

 

Nu ska jag vara lite allvarlig här..

Jag kom nyligen till insikt om en sak.

 

Internet är en underbar sak som har gjort våra liv offantligt mycket lättare gällande många saker, inte minst kommunikation.

 

Men efter att ha tagit det första stora steget framåt under dom första åren efter millennieskiftet, så har internet idag tagit två steg bakåt, iallafall när det gäller kontakt potentiella partners emellan.

Låt mig förklara.

Internet hyllades i början av millenniet som den ideala mötesplatsen för singlar som sökte ett mindre ytligt sätt att träffa tilltänkta dejter på.

Tanken var att internet var ju så bra, för där behövde man inte gå enligt utseende, utan man kunde prata på ansiktslösa chattrum där text förmedlade känslor och åsikter istället för vem som var snyggast.

 

 

 

Internet var en plats där ALLA oavsett utseende, kön, läggning eller ålder äntligen kunde slappna av, vara sig själva och verkligen kunna prata med vem som helst utan några ytliga orosmoment; man kunde prata med folk som man aldrig hade vågat eller velat prata ansikte mot ansikte med; kanske för att man var blyg eller själv hade ytliga fördomar, etc etc.

Internet byggde framsteg inom den sociala strukturen och många förutfattade meningar föll ihop då människor runt hela sverige kunde kopplas samman och skapa band som man aldrig trodde hade varit möjliga bara fem år tidigare.

I stort sett vem som helst kunde logga in och nästan omedelbart komma i kontakt med intressanta personer på andra sidan skärmen utan att behöva vara blyg eller skämmas för vare sig utseende eller ålder; allt var acceptabelt, alla kunde prata med alla och text var de enda som behövdes.

Jag märkte själv hur lättsamt det var att komma i kontakt med folk utan några större krav. Det var en sån fruktansvärt påtaglig frihet att det nästan är omöjligt att beskriva för dom som inte fick uppleva den i fiberoptikens unga dagar. Internet kändes som framtidens väg; en väg till en djupare och mer mänsklig kontaktplattform.

 

 

 

Idag har tiderna dock förändrats radikalt och utvecklingen har på senare år strävat efter att ta internet åt rakt motsatt håll.

Dom befriande och kravlösa chattrummen har bytts ut mot desto mer ytliga sociala communitys där allt mer och mer bygger på att man ska kunna lägga upp bilder på sig och visa upp sig för omvärlden.

Dom sociala medierna har därmed återigen gått in för att påvisa hur viktiga våra utseenden är, och även ännu en gång, även fast det må vara omedvetet, återinfört den sociala regeln; "du är ingenting om du inte ser riktigt bra ut".

För ser du inte bra ut så får du inga likes.
Och får du inga likes så är du uppenbarligen mindre värd.

Dessa tysta fingervisningar är grunden för ett klassamhälle som återinför skolgården på nätet; samma typ av skolgård med uppdelade grupperingar som vi alla trodde att vi hade lämnat bakom oss i vårt progressiva samhälle.

Den anspråkslösa texten som tills nyligen så radikalt underbart kunde para ihop dom mest osannolika själsfränder, har nu ersatts med sajter för bilder där alla ska lägga huvudet på sned och docksött pussa kameran eller posera med enbart magrutor i fokus.

Visst är det lätt att säga "men så är de ju inte alls, jag lägger upp vad jag vill". Men gör du verkligen det? Ta dig en liten funderare och fråga dig själv om det verkligen är så att även bilder där du framförs i ganska dålig dager och inte specifikt framtonar dig på exakt rätt sätt blir godkända av dig.

 

Tar du tjugo stycken bilder på en och samma gång bara så du kan välja ut den där du ser så perfekt ut som möjligt?... eller ännu värre, photoshoppar du dina bilder för att framstå som att vara någon som du faktiskt inte är?

 

 

Om du gör så, så har du hamnat i den exakta situation som vi i början trodde att nätet kunde befria oss ifrån.

Med andra ord; nätet har inte gjort oss mindre ytliga.
Det har bara blivit lättare för oss att vara ytliga mot folk som bor på långt avstånd ifrån oss.