Innan Jag Dör Vill Jag Se Dig I Latexoverall

Jag är ledsen, men det här måste faktiskt sägas. Tjejer på krogen är fucking pussies. Faktiskt.

Nu kommer jag låta som värsta självgoda egocentrikern, och det ber jag om ursäkt för, men nu var det faktiskt så att inte ens jag kunde missa att många kollade in mig ikväll. Nej, på riktigt alltså. (Och det händer inte ofta, så det är man tacksam för när det väl händer)

Det var allt från 19 åringar till överkåta 40 åringar som kollade in mina moves när jag dansade och, nej, det var inte för att dom tyckte jag såg skum ut på dansgolvet. ^^ Om jag säger såhär, det var inga ofördelaktiga blickar jag fick; glimten i ögat och leenden som vittnar om ett intresse.

Okej, men hallå.... kom då!? Gör fucking slag i saken och kom över.. jag bits inte?

Tjejer på krogen är väldigt fega! :O Antingen är det 40 åringarna som spejsar för sig själva på dansgolvet, eller så är det 19 åringarna som stänger in sig i en tajt kompisgrupp och vägrar släppa in nån annan i deras lilla isolerade "danscirkel".

What's up with that? :O
Det beteendet har jag aldrig förstått mig på. Jag menar, hur kan det vara roligt? Gå ut med sina kompisar på krogen; inte för att träffa nytt spännande folk, utan för att dansa med sina närmaste vänner och sen dra igen. :S Det kan man ju lika bra göra hemma; slå på stereon och blinka med vardagsrumslampan lite så har ni en snart VIP-kö i trappuppgången på nolltid.

Är det att tjejer är rädda för att bli stämplade som slampor om dom visar sitt intresse och vågar dansa med killen som dom så uppenbart spanar in?
Eller är det så att alla tjejer har lärt sig att det är killen som ska jaga och har blivit lata eller helt enkelt glömt hur man gör?

Kom igen nu brudar, ni får fan också ta i lite. ^^ Vad hände med den här jämlikheten som var så viktig för er? :D

Många frågar nu säkert "ja men durå? kunde inte du ha visat intresse och gjort slag i saken själv?"
Jovisst.. om JAG hade varit intresserad, men nu var det så att det var inte jag som slängde lystna blickar efter brudarna. (för en gångs skull^^)

Näe, men förutom den lilla forskningsaspekten i genusbeteende så var det skitkul ikväll. Malin och jag var på brassan och både sjöng duetter och shejkade; sen var vi på den större brassan och shejkade på riktigt!! ^^
Och jag känner inget behov av att ta en resorb! :D Yiihaaa! ^^

Imorgon är det teater på kvällen och jag ska äntligen få mina repliker! :D Yay!!!

Nu ska jag ta och dyka ner under täcket. ^^ Ha de gott alla partyprissar :)







Sov gott! :)

Har du nånsin suttit i en situation där en viss vänskap är så pass intensiv att den till slut blir kontraproduktiv för att man nästan aldrig får vara ifred?

Jag brukar alltid säga "Man kan aldrig få nog med vänner" .. och då det påståendet oftast stämmer, så kan vissa vara mer påfrestande än andra.

Jag började hänga med en ny kompis det senaste halvåret. En genomtrevlig kille som man kan ha mycket skoj med. :)
Dock har det blivit lite väl komplicerat på senaste tiden.

Det började med att vi drog ut på krogen en kväll under en helg och sen så blev det även en sväng helgen därpå. Följande helg blev det att vi började hänga både på fredag och på lördag och sen så började telefonsamtalen komma allt tätare.
I början var det kul, jag kände att jag hade hittat en ny vän att kunna ha de skoj med.
Men det blev snart relativt påfrestande. Denna kompis skulle hela tiden göra saker med mig, tyckte att det var jobbigt att vi inte sågs under vardagarna och använde hellre ordet "vi" än orden "du" och "jag".

Jag är en kille som värnar om min ensamhet och frihet; ofta är dom två sakerna en och samma för mig.
När någon blir såhär intensiv i sina påtryckningar om att hänga och insisterar på att vi är som ett kollektiv som alltid hör ihop och ska göra saker tillsammans, då drar jag direkt öronen åt mig och skjuter ut taggarna.

Medan man faktiskt på riktigt uppskattar att han tycker om mitt sällskap och att dom känslorna mer eller mindre är besvarade, så blir för mycket umgänge riktigt odräglig tillslut.
Jag vet inte, det är väl sån jag är. För mycket av en vara eller substans kan vara jobbigt eller skadligt, som t.ex för mycke socker, för mycke alkohol, etc etc. Allt är okej med måtta; för mycket blir tradigt.
Samma sak med umgängeskretsar.

Förmodligen är nog våra definitioner av ordet "vänskap" nog rätt så radikalt olika. Medan han verkar tycka att det är synd att vi inte ses på vardagarna, så känner jag att jag inte alls skulle ta skada av mer space ifrån varandra. Det finns liksom andra polare som jag vill kunna hänga med också. Dock är det så svårt att förklara sånt och ändå inte låta elak; för det vill jag ju inte.

Klart man kan hänga ihop ett stort gäng, men ibland vill inte jag det. Ibland vill jag kunna avgöra själv var jag ska vara och när jag ska vara det, utan att liksom behöva meddela en annan part om det.




Jag värnar om min frihet så intensivt att ni anar inte...
Det är det absolut första jag slåss för och det sista som jag faller i strid för...